Makten över människors drömmar

Det där med spel är en lustig sak. Själv har jag spelat en hel del i mina dagar och till och med vunnit lite. För tio år sedan satte jag och en polare V75:an och kammade hem närmare 40 000:- skattefritt! Det var välkomna pengar i en väldigt spartansk period i mitt liv.

Folk spelar främst av en anledning. Man köper sig lite hopp om framtiden. Man köper liksom lite substans till sina drömmar. En bild av en metod att faktiskt förverkliga dem. Vissa talar mycket om spänning osv, men det är bara en effekt av att det hopp man köper liksom ökar i värde ända fram tills dess att man har rättat raden.

De flesta lever på marginalen. Man kanske har lite sparat, men det vågar man liksom inte röra i onödan, men spelvinsten är liksom pengar som man FÅR festa upp. Pengar man FÅR köpa något onödigt för. Och de allra flesta drömmer då och då om att få göra det.

Vi lever i ett samhälle där drömmen om att någon gång kunna köpa den där båten, sommarstugan eller vandra i bergen i Peru ett halvår, för de allra flesta inte har något att göra med att lyckas skapa värde själv, genom hårt och smart arbete. Nej, vi spelar på lotto istället. Och hoppas. Och drömmer lite.

Det är inget medvetet förtryck och finns ingen plan om hur folket ska passiviseras för att vara helt beroende av den Goda Rörelsens välvilja, men inte desto mindre blir just det effekten av hundra år med en politisk idé som hämtar sin kraft ur att det är synd om folk. Att människor faktiskt inte KAN klara sig själva. Att man bara ska göra som man blir tillsagd och helst inte tänka själv och att det då liksom kommer manna regnande från sveavägen, rosenbad och norra bantorget.

Hur sjukt är samhället när vuxna, starka friska människor inte tror att de kan överleva utan barnbidrag och bostadsbidrag och subventioner och marknadsbegränsningar för det ena och det andra?

Faktum är att vi människor är jäkligt bra på att anpassa oss och klara oss själva och vi lever i en tid där förutsättningarna borde bara bättre än någonsin. Men starka och fria individer är inte beroende av arbetarrörelsens välvilja och är sålunda heller inga trogna s-väljare.

Det finns mot bakgrund av det inga som helst incitament för arbetarrörelsen att sträva efter att skapa ett samhälle där människor har makt över sina liv och där man genom eget arbete kan skaffa sig en trygghet genom att spara ihop till en egengenererad buffert och kanske till och med en liten förmögenhet.

Ur rent valtaktiska skäl är det i alla lägen bättre (för nämnd politisk rörelse) att alla drömmar om rikedom kopplas till slump och spel (i statens monopol förstås) än till att se möjligheter till egen påverkan. (fan, vad deppig jag blev nu.. undra om man inte ska gå ut och köpa en trisslott?)