C lägger ut en kurs för utbildningspolitiken

Det finns två sorters politiker. De som försöker lyssna av opinionen och sedan liksom föreslå sådant man tror att den vill höra. Sen finns det dem som faktiskt har idéer. Som vill någonting. Politiker som vill åstadkomma reell förändring och förbättring och gärna förklarar för omgivningen varför.

Det kostar naturligvis på. Debattklimatet är sådant att det blir en klagostorm vad än man hittar på. (Och det gäller nog i ärlighetens namn åt både höger och vänster i politiken.) Det är alltid någon som känner sig kränkt och även om ett förslag gynnar hundratusentals människor och missgynnar en - om än aldrig så lite - så hittar tamigfan alltid SVT Rapport just den stackarn...

Centerpartiet visar sig värdiga min röst och mitt medlemskap när man nu lägger ut farledsmarkeringar för en ny och bättre utbildningspolitik.

Man började med skrotandet av det rent barocka s.k. fribeloppet. Det borde heta ofrihetsbeloppet eller något annat mer passande. Varför i all sin dar ska man hindra studenter från att tjäna pengar? Vem gynnar det?

Sedan brallar man på med 10 års grundskola.

Idag kom det mycket välkomna förslaget om att lägga ner CSN och istället låta bankerna hantera lånen. Något som bankerna definitivt sköter mer effektivt och kundanpassat än vad CSN någonsin kommer att kunna göra.

Nu hoppas jag på en rad bra, nya och fräscha centeridéer för skola, utbildning och forskning.

Att göra studiemedelssystemet mer marknadsmässigt är en del i att få utbildning att kännas mer som en investering. För det är det. Man satsar tid och kanske förlorad arbetsinkomst under tiden och då vill det till att det lönar sig att knöka sig igenom analysen.

Det vore önskvärt att i ännu högre grad koppla känslan av kostnader för utbildningen till utbildningsbeslutet. Kanske man ska få en utbildningscheck att köpa sin utbildning för hos godkända lärosäten, istället för vårt nuvarande finansieringssystem?

Kvaliteten är något vi måste börja tala mer om. Kanske Sven Ottos uppsatsäventyr kan visa sig bli ett startskott för en diskussion om kvalitet och innehåll i utbildningar?

Och utbildningspolitiken måste utvecklas på alla nivåer.

Alla människor är olika och det märks särskilt på kids. Alla elever måste få utvecklas utifrån sina egna förutsättningar och i sin egen takt. Ge stimulerande utmaningar och låt alla anstränga sig lite för att lyckas och därmed känna den glädje det ger när man har kämpat för något och sedan lyckats.

Staka inte ut skolans framtid utifrån hur den var i Sverige förr i världen. Kolla på Kina och Indien och på vad barnen lär sig där och på vilken nivå. Det är dom som våra små rackartussar ska tampas med i framtidens globala konkurrens.

Så fortsätt på den inslagna vägen! :-)