Därför är FRA-förslaget dåligt

Igår bordlade minoriteten förlaget om utökade befogenheter för FRA att bedriva signalspaning.

Det var bra, men eftersom sossarna egentligen är för så kommer förslaget ändå gå igenom om ett år om ingenting oväntat händer. Det är deras förslag från början. Förslaget är en tjänstemannaprodukt från försvarsdepartementet, som adopterades av Leni Björklund och som Mikael Odenberg sedermera blev plastfarsa till.

Problemet är att förslaget är dåligt. Tekniken att kunna spåra komplexa samband i ett myller av tele- och datatrafik är förvisso imponerande, men det löser inga problem.

Däremot är riskerna stora.

Om människor med skumma avsikter kommunicerar med utlandet kommer de att använda andra kanaler, eller krypterad information (det finns oknäckbara krypteringsmetoder), om de har vetskap om att trafiken granskas.

Eftersom förslaget drivits med sådan emfas är det rimligt att tro att man vill utveckla det när det visar sig otillräckligt. Och den naturliga fortsättningen är väl att FRA har personal på varje postsorteringsstation där de öppnar alla brev som är på väg till och från utlandet och scannar dem så att informationen kan behandlas i systemet.

Alla samtal som äger rum mellan boende i Sverige och människor utomlands som sker irl, så att säga, borde rimligtvis spelas in och även den testas för "komplexa samband".

Att utveckla ett system för den här typen av övervakning medför stora risker för missbruk.

För det första vet vi ingenting om vilken typ av regering vi kommer att ha om några år. Betänk att man hamnar i en blockerad politisk situation där ett eller flera partier med extremistiska inslag kommit in i riksdagen och kräver plats i regeringen för att någon ska kunna styra landet.

Då kan vi befinna oss i en situation där dessa extremister har tillgång till mycket vassa instrument för att kartlägga folk som de upplever som sina fienden.

Och historien har exempel på där även rörelser som inte är extrema till sin natur begår övergrepp mot de demokratiska fri- och rättigheterna. Tänk om IB på 70-talet hade haft tillgång till en liknande teknik som FRA nu vill använda?

Det finns också en stor risk att systemet i förlängningen kommer att användas till annat än vad man talar om nu. Flera typer av avnämare kommer att vilja hämta data från systemet.

• Skatteverket vill spåra människor som sparar utomlands.
• Olika myndigheter vill alltid ta fram en massa statistik.
• Film- och musikindustrin vill definitivt spåra fildelare.

Saker som aldrig i sig skulle kunna motivera det ingrepp i den enskilda människans integritet som FRA-förslaget innebär, men som nu kommer att bedriva intensiv lobbying för att få använda datamaterialet.

Nu har vi ett år på oss att försöka förmå vår kära regering att ta sitt förnuft tillfånga.