Håll stat/kommun och företagandet isär
Det är inte mycket som Petter/Antigon skriver som jag håller med om, men idag har han väldigt rätt på ett sätt (och väldigt fel på ett annat).
Alla de pengar som läggs på spärrvakter, kontrollanter, biljetter och de där högteknologiska misshandelsmaskinerna till automatspärrar är säkerligen MER än vad som kommer in från biljettintäkterna. En stor del är redan finansierat genom skattemedel.
Detta har blivit en dum principfråga. De borgerliga och sossarna i stockholmspolitiken tycker att man ska betala för sig och det är ju på sätt och vis rätt, men man kan lika gärna se kollektivtrafiken som en del av den infrastruktur som ska finansieras gemensamt.
Trottoarer kostar också att framställa och underhålla och det är ingen som föreslår att man ska sätta upp spärrar till dem.
Petter tar även upp museiavgifterna. Det är likadant där och det har jag skrivit om förut. Det är en mindre del som finansieras av entréavgifterna och även om de allra flesta skulle ha råd så tar man sig inte råd. Slopandet av avgifterna var en braksuccé. Det genererade många många fler besök och totalekonomiskt måste det ju vara mycket mer lönsamt om så många som möjligt faktiskt tar del av samlingarna (som ändå kostar att hålla) än att de står och samlar damm.
Nu kommer vi till den del där jag inte håller med.
Petter ser detta som ett slutgiltigt bevis för att marknadsekonomi är förkastligt.
Ibland är det så att man liksom letar efter problem som passar till sin lösning istället för att försöka hitta lösningar till sitt problem. (Och jag är säkerligen själv inte oskyldig på den punkten emellanåt.)
Petter gillar inte marknadsekonomi helt enkelt och det får man väl ha respekt för, men här gör han det lite väl enkelt för sig.
Det finns saker som myndigheter ska göra och det finns saker som företag ska göra. Ett problem i vårt land är att vi ibland har svårt att se skillnaden.
När man t ex ringer till Telias kundtjänst blir det tydligt att de ser sig som en myndighet.
De statliga bolagen som t ex Vattenfall visar också på de problem förvirringen för med sig - man agerar som en oligopolist och har oförtjänta konkurrensfördelar tack vare den speciella ägaren.
Det finns goda möjligheter att ta tillvara företagandets kraft inom både kollektivtrafiken och andra sektorer, genom att kommunen (och staten i förekommande fall) upphandlar utförandet av privata aktörer, men problem uppstår när kommuner leker företag och ska vara "marknadsmässiga".
Petters inlägg börjar med ett förslag om skattehöjning för att finansiera det hela. Det är ideologiskt inte bara problemfritt för vissa att resonera så, det anses till och med bra av fler skäl än budgetmässiga. Så är det givetvis inte.
Skattepengarna är ju någons. Det är någon som har tjänat dem och därmed borde äga dem. Visst måste vi ha skatter för att finansiera t ex infrastruktur, vård och utbildning, men man kan inte se enskilda människors plånböcker som en outsinlig källa ur vilken fritt fram är för andra att gräva.
De redan höga skatterna hämmar det privata företagandet och det är det privata företagandet som är urkällan till hela skattebasen. Det finns en nivå på skatteuttag där det faktiskt inte kommer in mer pengar av en ytterligare höjning, utan mindre. Den gränsen är sedan länge passerad.
Där vänstern endast ser till hur kakan ska fördelas kan jag med glädje påminna om vikten av att den förmeras.
Om man är seriös i sin strävan efter exempelvis kostnadsfri kollektivtrafik borde man omfamna alla åtgärder som skapar maximala möjligheter för det privata näringslivet att frodas.
Alla de pengar som läggs på spärrvakter, kontrollanter, biljetter och de där högteknologiska misshandelsmaskinerna till automatspärrar är säkerligen MER än vad som kommer in från biljettintäkterna. En stor del är redan finansierat genom skattemedel.
Detta har blivit en dum principfråga. De borgerliga och sossarna i stockholmspolitiken tycker att man ska betala för sig och det är ju på sätt och vis rätt, men man kan lika gärna se kollektivtrafiken som en del av den infrastruktur som ska finansieras gemensamt.
Trottoarer kostar också att framställa och underhålla och det är ingen som föreslår att man ska sätta upp spärrar till dem.
Petter tar även upp museiavgifterna. Det är likadant där och det har jag skrivit om förut. Det är en mindre del som finansieras av entréavgifterna och även om de allra flesta skulle ha råd så tar man sig inte råd. Slopandet av avgifterna var en braksuccé. Det genererade många många fler besök och totalekonomiskt måste det ju vara mycket mer lönsamt om så många som möjligt faktiskt tar del av samlingarna (som ändå kostar att hålla) än att de står och samlar damm.
Nu kommer vi till den del där jag inte håller med.
Petter ser detta som ett slutgiltigt bevis för att marknadsekonomi är förkastligt.
Ibland är det så att man liksom letar efter problem som passar till sin lösning istället för att försöka hitta lösningar till sitt problem. (Och jag är säkerligen själv inte oskyldig på den punkten emellanåt.)
Petter gillar inte marknadsekonomi helt enkelt och det får man väl ha respekt för, men här gör han det lite väl enkelt för sig.
Det finns saker som myndigheter ska göra och det finns saker som företag ska göra. Ett problem i vårt land är att vi ibland har svårt att se skillnaden.
När man t ex ringer till Telias kundtjänst blir det tydligt att de ser sig som en myndighet.
De statliga bolagen som t ex Vattenfall visar också på de problem förvirringen för med sig - man agerar som en oligopolist och har oförtjänta konkurrensfördelar tack vare den speciella ägaren.
Det finns goda möjligheter att ta tillvara företagandets kraft inom både kollektivtrafiken och andra sektorer, genom att kommunen (och staten i förekommande fall) upphandlar utförandet av privata aktörer, men problem uppstår när kommuner leker företag och ska vara "marknadsmässiga".
Petters inlägg börjar med ett förslag om skattehöjning för att finansiera det hela. Det är ideologiskt inte bara problemfritt för vissa att resonera så, det anses till och med bra av fler skäl än budgetmässiga. Så är det givetvis inte.
Skattepengarna är ju någons. Det är någon som har tjänat dem och därmed borde äga dem. Visst måste vi ha skatter för att finansiera t ex infrastruktur, vård och utbildning, men man kan inte se enskilda människors plånböcker som en outsinlig källa ur vilken fritt fram är för andra att gräva.
De redan höga skatterna hämmar det privata företagandet och det är det privata företagandet som är urkällan till hela skattebasen. Det finns en nivå på skatteuttag där det faktiskt inte kommer in mer pengar av en ytterligare höjning, utan mindre. Den gränsen är sedan länge passerad.
Där vänstern endast ser till hur kakan ska fördelas kan jag med glädje påminna om vikten av att den förmeras.
Om man är seriös i sin strävan efter exempelvis kostnadsfri kollektivtrafik borde man omfamna alla åtgärder som skapar maximala möjligheter för det privata näringslivet att frodas.
Etiketter: marknadsekonomi, skatter
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home