Kämpa hårdare och smartare för bättre villkor

Facket vill gärna göra gällande att stark makt hos dem är det enda sättet för folk att få rimliga löner och villkor.

Det stämmer inte riktigt. Det stämmer faktiskt inte alls.

Det finns aldrig någonsin utrymme för större löneökningar än vad en produktivitetsökning skapar utrymme för. (Vad än fackliga bufflar häver ur sig i sin frustration över oliktänkande.)

För hundra år sedan såg näringslivet annorlunda ut. Det var ofta EN signifikant arbetsgivare på en ort och ville man jobba fick man jobba till de villkor som bjöds. Arbetsgivaren var monopsonist (alltså monopolist, fast på marknaden för produktionsfaktorer - i det här fallet kapital)

I det sammanhanget spelade facket en ovärderlig roll för att genom att sätta hårt mot hårt tvinga upp löner och villkor som motsvarade produktivitetsökningen.

I takt med förmögenhetsspridning och en friare finansmarknad blev arbetsgivarna fler och mindre. Det har lett till en ökad konkurrens mellan företagen om arbetstagare. Konkurrensen är en riktig och verklig garanti för förbättrade villkor för anställda. När flera vill köpa det värde jag kan skapa gör jag affär med den som erbjuder bäst villkor.

Detta verkar väl bra? Nja, riktigt så enkelt är det ju inte...

Även om finansmarknaden är avreglerad så fungerar det inte fullt ut. Sverige är en liten marknad och vi har i praktiken en oligopolistisk konkurrens i finanssektorn. Det är bara några nischbanker som utmärker sig och då handlar det mest om finansiering av möbelköp och sånt.

Liten aktivitet kan skönjas från t ex tyska fastighets- och affärsbanker, men de ligger med små åttaganden och skär i kanterna av den ordinare finansmarknaden.

Även om du har en fantastisk idé och kan visa väl underbyggda kalkyler om framtida vinster är det inte lätt att låna pengar till ditt affärsprojekt i en bank om du inte är typ brorson till bankkontorschefen, eller redan har genomfört fyrtio lyckade affärsprojekt. Detta är förbannat illa och måste få en förändring.

Möjligen genom en ännu friare finansmarknad där det blir lättare att få bankoktroj så att fler kan starta banker och konkurrera.

Men det måste skapas resurser att låna ut också. Förmögenhetsspridningen i Sverige är katastrofalt dålig! Skattebetalarna har räknat ut att om man jämför inkomst med förmögenhet (och om man bortser från den översta och understa decilen) finns det inget samband. Alltså inget samband!

Man kan i praktiken inte jobba sig till rikedom i Sverige och det är i sig dåligt för alla vi som inte har, men skulle vilja ha en sådan.

Det är väldigt dåligt för dem som inte får investeringen till sitt affärsprojekt.

Det är dåligt för hela samhället med tanke de uteblivna resurser som skulle kunna ha gått till mycket nyttigt.

Det är dåligt för alla som vill vara anställda, eftersom det blir färre arbetsgivare som vill konkurrera om arbetskraften.

Det fåniga med vänstern är att man verkar fastnat i en retorik som utformades under den gamla tidens förutsättningar. Mycket av "Den Fackliga Kampen" är meningslös och ibland rent kontraproduktiv. Se t ex SVT's Uppdrag granskning om kommunals strejk.

Om man verkligen värnade arbetstagarnas verkliga möjligheter till bättre villkor borde man främja allting som möjliggör produktivitetsökningar.

Lägre och platta skatter, t ex.