Finns det någon svensk säkerhetspolitisk doktrin?

Jag skrev en post om det för någon månad sedan och frågan aktualiseras nu i samband med Mikael Odenbergs plötsliga avgång.

Anledningen ska ha varit att försvarministern fann sig oförmögen att lösa sin uppgift med de nedskärningar som finansen krävde. Och man kan undra hur han kom på det, för vad är egentligen hans uppgift?

Odenberg verkar inte haft någon långsiktig strategi för hur landet ska försvaras. Än mindre för vilka eventuella hot vi kommer att behöva försvara oss mot i framtiden. Det har inte någon annan försvarminster heller i modern tid, så den här regeringen är ändå minst lika bra som alternativet.

Invasionsförsvaret har inte ersatts av en annan försvarspolitisk plan, utan är liksom bara som ett invasionsförsvar fast sämre.

Försvarspolitiken är materieldriven. Ubåtar och stridsflygplan har i sig blivit självändamål och det är möjligt att de är livsnödvändiga, men innan man lägger miljarder och åter miljarder av människors surt förvärvade skattepengar på dem, måste vi veta att vi behöver dem, varför vi behöver dem och att den tillverkare väljs som ger mest bang for the buck, så att säga.

Försvarspolitiker måste ta en paus från materialdiskussionen och faktiskt börja debattera vilka hot vi förväntas möta, innan det rimligtvis kan finnas en åsikt om vilka typ av system vi ska använda för att möta hoten.