Galet i DN om välfärdsutvecklingen
Men vad är det MED folk!!??
Läser en märklig artikel i den socialistiska kulturtidskriften Dagens Nyheter som handlar om hur vi är utsatta för en "statskupp i slow motion". Hur man kan påstå detta är inte bara häpnadsväckande korkat. Det är också ett hån mot alla hot mot demokratin som sker runt om i världen.
Artikelförfattaren ägnar sig åt oblyg historieförfalskning, när han påstår att "Sverige gick in i en ekonomisk kris när Carl Bildt blev statsminister". Krisen var ett faktum redan långt innan dess.
Kjell Olof Feldt avgick för att han inte fick mandat att hantera situationen av den socialdemokratiska regeringen. En situation som socialdemokratiska regeringar lade grunden till och som de borgerliga regeringarna 76 - 82 lyckades förvärra.
Mona Sahlin gjorde sig osams med många viktiga makthavare i arbetarrörelsen när hon rattade det famösa stoppet på löneökningar och strejker i sluttampen av 80-talet.
I samma stycke framgår också Dan Josefssons socialistiska världsbild, då han talar om "välfärdens fiender" och dessas attacker mot "välfärdsstaten".
Att för det första anta att välfärd endast kan komma till stånd genom Den Goda Statens försorg är ett uttryck för en ganska stark ideologisk färgning av en människas verklighetsbild.
Att dessutom beskriva marknadsliberalismen som "välfärdens fiender" är lika ideologiskt, men också antingen jävligt puckat eller ohederligt.
Det är genom marknadsekonomi välfärden skapas. Det är genom marknadsekonomi verksamhet bedrivs på ett rationellt sätt. Det är genom marknadsekonomi som resurser förmeras, så att allt mindre behövs för överlevnad och allt mer kan läggas på att göra överlevnaden behaglig.
Det finns mycket mer i artikeln som är så uppåt väggarna, så jag hoppas att fler reagerar och bemöter.
___________________
Någonting hände med den svenska politiken i övergången mellan 60- och 70-tal (och i förlängningen ekonomin och i nästa förlängning förutsättningarna för välfärdsutveckling). Det är väl inte långsökt att härleda försämringarna till två signifikanta händelser: Den nya regeringsformen som trädde i kraft 1971 och att socialdemokraterna under Olof Palme vred hela den politiska kartan ett halvt varv till vänster.
___________________
Update: Fler bloggare reagerar på artikeln: Dexion, Frykman, den hälsosamme ekonomisten och Fredrick Federley, t ex.
Läser en märklig artikel i den socialistiska kulturtidskriften Dagens Nyheter som handlar om hur vi är utsatta för en "statskupp i slow motion". Hur man kan påstå detta är inte bara häpnadsväckande korkat. Det är också ett hån mot alla hot mot demokratin som sker runt om i världen.
Artikelförfattaren ägnar sig åt oblyg historieförfalskning, när han påstår att "Sverige gick in i en ekonomisk kris när Carl Bildt blev statsminister". Krisen var ett faktum redan långt innan dess.
Kjell Olof Feldt avgick för att han inte fick mandat att hantera situationen av den socialdemokratiska regeringen. En situation som socialdemokratiska regeringar lade grunden till och som de borgerliga regeringarna 76 - 82 lyckades förvärra.
Mona Sahlin gjorde sig osams med många viktiga makthavare i arbetarrörelsen när hon rattade det famösa stoppet på löneökningar och strejker i sluttampen av 80-talet.
I samma stycke framgår också Dan Josefssons socialistiska världsbild, då han talar om "välfärdens fiender" och dessas attacker mot "välfärdsstaten".
Att för det första anta att välfärd endast kan komma till stånd genom Den Goda Statens försorg är ett uttryck för en ganska stark ideologisk färgning av en människas verklighetsbild.
Att dessutom beskriva marknadsliberalismen som "välfärdens fiender" är lika ideologiskt, men också antingen jävligt puckat eller ohederligt.
Det är genom marknadsekonomi välfärden skapas. Det är genom marknadsekonomi verksamhet bedrivs på ett rationellt sätt. Det är genom marknadsekonomi som resurser förmeras, så att allt mindre behövs för överlevnad och allt mer kan läggas på att göra överlevnaden behaglig.
Det finns mycket mer i artikeln som är så uppåt väggarna, så jag hoppas att fler reagerar och bemöter.
___________________
Någonting hände med den svenska politiken i övergången mellan 60- och 70-tal (och i förlängningen ekonomin och i nästa förlängning förutsättningarna för välfärdsutveckling). Det är väl inte långsökt att härleda försämringarna till två signifikanta händelser: Den nya regeringsformen som trädde i kraft 1971 och att socialdemokraterna under Olof Palme vred hela den politiska kartan ett halvt varv till vänster.
___________________
Update: Fler bloggare reagerar på artikeln: Dexion, Frykman, den hälsosamme ekonomisten och Fredrick Federley, t ex.
Etiketter: demokrati, journalistik, marknadsekonomi, socialism
posted by Johan, PL&C at 10:40 fm
12 Comments:
Obs, i detta inlägget menar jag varken att styrka eller kritisera dina argument emot Josefssons artikel, utan vill bara diskutera språkbruket lite.
"Det är genom marknadsekonomi välfärden skapas."
Nu blandas väl ändå begreppen ihop. Menar du inte välstånd?
Normalt menar man med välfärd starka socialförsäkringar och gratis utbildning/sjukvård. Man kan självklart mena att marknadsekonomi är en förutsättning för att bära upp en välfärdstat.
Men det finns marknadsekonomier som inte är välfärdsstater, och det är iaf rent teoretiskt möjligt med en välfärdsstat utan marknadsekonomi.
Sen sätter du likhetstecken mellan marknadsliberalism och marknadsekonomi, vilket känns lite konstigt. Jag som föredrar marknadsekonomi framför planekonomi, tycker ändå snarare att det behövs starkare ramar för marknaden att agera inom, än svagare.
Tjena Jakop och tack för kommentaren.
Visst. Möjligen borde jag lagt mer tid på att formulera mig, men jag var varm och ville bada!
För att välfärd överhuvudtaget ska vara möjlig, krävs ett välmående näringsliv som generar stålars.
Att, som artikelförfattaren gör, diskutera välfärden som en gåva från staten missar målet på två sätt. Dels genom undlåtenhet att berätta om varifrån resurserna kommer och dels genom att implicit påstå att välfärd måste organiseras genom staten.
Att hävda att det är teorretiskt möjligt med en välfärdsstat utan marknadsekonomi? Jo, kanske... men det rör sig i så fall om ett strikt teoretiskt resonemang, där man antar att alla historiska fakta kring planekonomiska magplask bortses ifrån.
Det är väldigt trevligt att läsa att du föredrar marknadsekonomi framför planekonomi. Det hedrar dig och skänker hopp kring ert partis framtid.
Inte desto mindre mår en fungerande marknadsekonomi bäst i så stor frihet som möjligt.
I den friheten ligger också starka institutioner som säkerställer att ingångna avtal hålls osv.
Regleringar tillkommer ofta med i bästa fall goda syften. Ibland eftersom det lämpar sig politiskt.
Men regleringar leder alltsom oftast snett. Förfelar sina syften och förskjuter problemet, snarare än att lösa det. Ofta till ännu större skada för dem regleringen är till för att skydda.
Marknaden för hyresbostäder är ett exempel på det.
Och jag tror - med förlov sagt - att Dan Josefsson inte har så vidare värst till övers för vare sig marknadsekonomi eller marknadsliberalism.
Tack för ett bra blogginlägg!
Det är skrämmande hur vänsterdebattörer kommer undan med att svartmåla liberaler på ett sätt som vore lika omöjligt som otänkbart för någon på den andra sidan av det politiska spektrat.
Jag är övertygad om att alla politiska partier som är representerade i Sveriges Riksdag har som mål att göra Sverige till ett bra och tryggt land för alla som bor här. Vad finns det att vinna på att djävlas med en stor grupp i samhället kan man undra.
Det vore således uppfriskande om tokvänstern började ägna sig åt sakargumentation istället för att, så som en viss hr Josefsson, demonisera sina politiska meningsmotståndare.
En sådan önskan är förmodligen bara en vacker dröm eftersom sakargument är betydligt svårare att använda än halvsanningar, kvartssanningar och direkta lögner.
Man måste ju ha något på fötterna då...
"Men regleringar leder alltsom oftast snett. Förfelar sina syften och förskjuter problemet, snarare än att lösa det. Ofta till ännu större skada för dem regleringen är till för att skydda.
Marknaden för hyresbostäder är ett exempel på det."
Jag tycker att den kostnadsfria miljöpåverkan är bättre och mer relevant exempel för att förklara market failure.
"Det är väldigt trevligt att läsa att du föredrar marknadsekonomi framför planekonomi. Det hedrar dig och skänker hopp kring ert partis framtid."
Det där har jag lite svårt att förstå. När hörde du någon officiell företrädare för något parti argumentera för planekonomi senast?
Jag tycker snarare debatten handlar om hur ramarna för marknadsekonomin ska se ut. Och där tycker jag att den "fria" marknaden är lika mycket utopi som socialismen.
På samma sätt som det är omöjligt för tillgång och efterfrågan att inte prägla ekonomin, är det varken möjligt eller önskvärt att marknaden skulle vara fri från hinder eller ramar.
"Och jag tror - med förlov sagt - att Dan Josefsson inte har så vidare värst till övers för vare sig marknadsekonomi eller marknadsliberalism"
Jag tror faktiskt inte att Dan Josefsson vill att Sverige ska sluta vara en marknadsekonomi och bli en planekonomi, i traditionell mening.
En av våra stora politiska hjältar genom tiderna, Winston Churchill, sa något som kan översättas ungefär såhär:
"Vissa tycker att den fria företagsamheten är en tiger som bör skjutas, andra tycker att den är en mjölkko som kan mjölkas, medan den i själva verket är hästen som drar hela lasset."
Det är nog sant att de flesta partier vill njuta företagandets frukter: Välstånd. Men om man betraktar den en mjölkko som man som politiker har rätt att klämma vad man vill ur, kommer företagandet inte att må särskilt bra.
Och visst finns det starka planekonomiska inslag i bland annat ditt partis politik.
Ni har synpunkter på att folk flyger, vilket borde inte alls borde vara politikens roll.
Ni vill avskaffa kärnkraften och tycker följaktligen att politiken ska tycka till om hur volten och watten framställs.
I samband med det gör ni också implicit en värdering om hur mycket energi människor ska göra av med, medan de naturligtvis i ett fritt samhälle borde vara en fråga mellan den som producerar energin och den som konsumerar den.
Miljön är ett stort misslyckande. Men inte för marknadsliberalismen.
Tvärtom vore det ytterligt marknadsliberalt att politiken ägnade sig åt att värdera tillgången på ren luft och rent vatten och på goda vetenskapliga grunder se till att den som smutsar ner tvingas ersätta den som får sin egen frihet i form av ren lyft och rent vatten kränkt genom nedsmutsningen i motsvarande grad.
Poluter Pays, helt enkelt.
Och visst. Visst finns det situationer som motiverar att marknader regleras, men att du problematiserar över marknaders frihet tyder på att du vill ha starkare regleringar. (eller har jag fel?)
Faktum är också att regleringarna skapar större problem än vad friheten någonsin gör.
Regleringar har alltid konsekvenser för marknaders effektivitet (färre varor och tjänster framställs till ett för högt pris) och - för att upprepa mig från förra kommentaren - regleringarna lyckas nästan (?)aldrig lösa det upplevda problemet, bara skjuta det åt en annan riktning.
Och det är ju kanske onödigt att speklurera om vad Dan Josefsson egentligen vill, men inte fan verkar han tycka att mer marknadsekonomi är lösningen...
Får jag tipsa om en annan bloggares kommentar till DJ:s vänsteridioti?
http://stefanolsson.nu/2008/07/29/reaktionens-logner/
Mårten
Ja, konspirationsteorierna flödar. Många inom vänstern, eller för den delen: många som röstar på sossarna tycks definia allt annat än socialism som ont.
http://oberoendesocialliberal.blogspot.com/
Dan Josefsson är en lögnare, han vet mycket väl att hans påståenden om finanskrisen på 90-talet är felaktiga, men han väljer att låtsas som om verkligheten är som han vill att den ska vara snarare än som den faktiskt är. Det är typiskt vänstern: hitta på saker och ting så är de sanna - bara genom själva önskan att de ska vara sanna - och ju fler som tror på det desto mer sanna blir de. Det finns ingen objektivitet, bara grundlösa åsikter gripna ur luften. Det är tragiskt att man ska behöva ödsla tid på sådana förlorare.
Men Francisco! LO har ju ett kongressbeslut på att allt dåligt är borgarnas fel och att allt bra är socialdemokraterna och fackets förtjänst.
Det är fattat i demokratisk ordning.
Just det, jag glömde. När det är dåligt är det liberalism, när det är bra är det socialism. Även om det råder planekonomi när det går dåligt så är det egentligen marknadsekonomi och vice versa.
"Någonting hände med den svenska politiken i övergången mellan 60- och 70-tal..."
Det som hände var att politikerna ingick ett gigantiskt samhällskontrakt med det svenska folket kring välfärdsstaten. Man sade: "Om ni bara betalar in massor sv skatter så lovar vi att för all framtid leverera den bästa välfärden till er i form av skola, vård, omsorg, socialhjälp och äldreomsorg". Vilket givetvis hela det svenska folket gick med på. Det var trots allt en extremt bra deal.
Om det bara funkade....
Problemet med välfärdstaten har inte ett smacka att göra med förment "individualism" eller nyliberal politik eller dylikt. Det beror bara på att välfärdsstaten inte levererar det den hela tiden utlovat. Det är en rent intern kris som beror på att de offentliga systemen imploderar av sitt eget misslyckande. Man tillhandahåller helt enkelt inte speciellt bra tjänster, ibland är de tvärtom helt undermåliga, och dyrare blir det hela tiden.
Så samhällskontraktet är brutet. Men inte av ideologiserade individer utan av systemen - som helt enkelt inte levererar det man lovat.
Det här kommer givetvis socialister aldrig att erkänna. Istället en massa påhitt om individualism och nyliberalism och elakartad påverkan utifrån.
Jag är tvärtom helt övertygad om att 95% av det svenska folket skulle vara extremt villiga att ha ett genomstatligt generellt välfärdsystem - om det bara funkade.
Han har ju så jävla rätt ditt liberala fanskap. Ni vet ingenting.
Skicka en kommentar
<< Home