Stimulanspaket? Vad sägs som att sänka skatterna med motsvarande belopp istället...
Är trött på den grunda och vänstervridna analysen av ekonomin. I morse kunde man på radion höra en massa människor som tillfrågades om hur tyckte att regeringen skulle disponera budgeten för att bäst mota krisen.
Alla, utan undantag, tyckte att regeringen ska "satsa sig" ur krisen och då företrädesvis genom stödåtgärder som skulle gynna just den tillfrågade.
(Nu verkar det i o f s vara så att en förkrossande majoritet föredrar regeringens verklighetsförankrade syn på ekonomin, jämfört med vänsterns galna spenderpopulism.)
Personligen tror jag att pengarna skulle kunna användas bättre.
Det råder ett fundamentalt perspektivfel i vårt avlånga land. Utgångspunkten är alltid staten. Aldrig människan. Det är samma perspektivfel som gör att en majoritet av det svenska folket anser att det är ok att bli övervakad av staten (genom t ex FRA). Staten är norm.
Detta yttrar sig på en mängd sätt. I budgetdebatten hör man ofta uttrycket "ofinansierade skattesänkningar" om att staten inte skulle har råd att låta människor behålla mer av det de tjänar.
Men faktum är att det faktiskt ÄR medborgarnas pengar från början.
Aldrig någonsin hör man i debatten en diskussion om "ofinansierade skattehöjningar". Har lagstiftaren reflekterat över om den som drabbas av skattehöjningar har råd med dem? Är de överhuvudtaget tillfrågade? De kanske hade tänkt använda sina pengar till något helt annat.
Vänsterpolitiken (och tyvärr faktiskt även till viss del den politik som regeringen driver nu) går ut på att suga in pengar genom skatter från friska företag och arbetande människor på någorlunda fria marknader, och dela ut dem till företag, människor och kommuner som alla anser både behöva och förtjäna dem mer än de som från början skapat dem.
Att ekonomin fungerar allra bäst när den är så fri som möjligt kan knappast vara föremål för någon längre debatt. Empirin talar så att säga för sig själv. Sveriges industriella utvecklingsperioder - då de företag drivits upp som fortfarande utgör ryggraden i vår ekonomi - ägde ALLTID rum när ekonomin var som friast. 1860-1880 och 1920-talet t ex.
Den som vill att denna Sveriges ekonomiska ryggrad ska bli starkare bör, istället för att ösa subsidier över verksamheter och marknader som inte bär sig, minska belastningen för de som faktiskt gör det.
Det känns nästan lite banalt att tala om skattesänkningar, men faktum är att det allra bästa "stimulanspaket" man kan tänka sig vore just att sänka skatterna.
Gärna generellt, men kanske specifikt riktat mot de marknader som vi behöver tillväxt i nu. Tjänstesektorn drabbas särskilt hårt av höga skatter på arbete och det i den sektorn många anser att den stora jobbtillväxten ska komma.
Alla, utan undantag, tyckte att regeringen ska "satsa sig" ur krisen och då företrädesvis genom stödåtgärder som skulle gynna just den tillfrågade.
(Nu verkar det i o f s vara så att en förkrossande majoritet föredrar regeringens verklighetsförankrade syn på ekonomin, jämfört med vänsterns galna spenderpopulism.)
Personligen tror jag att pengarna skulle kunna användas bättre.
Det råder ett fundamentalt perspektivfel i vårt avlånga land. Utgångspunkten är alltid staten. Aldrig människan. Det är samma perspektivfel som gör att en majoritet av det svenska folket anser att det är ok att bli övervakad av staten (genom t ex FRA). Staten är norm.
Detta yttrar sig på en mängd sätt. I budgetdebatten hör man ofta uttrycket "ofinansierade skattesänkningar" om att staten inte skulle har råd att låta människor behålla mer av det de tjänar.
Men faktum är att det faktiskt ÄR medborgarnas pengar från början.
Aldrig någonsin hör man i debatten en diskussion om "ofinansierade skattehöjningar". Har lagstiftaren reflekterat över om den som drabbas av skattehöjningar har råd med dem? Är de överhuvudtaget tillfrågade? De kanske hade tänkt använda sina pengar till något helt annat.
Vänsterpolitiken (och tyvärr faktiskt även till viss del den politik som regeringen driver nu) går ut på att suga in pengar genom skatter från friska företag och arbetande människor på någorlunda fria marknader, och dela ut dem till företag, människor och kommuner som alla anser både behöva och förtjäna dem mer än de som från början skapat dem.
Att ekonomin fungerar allra bäst när den är så fri som möjligt kan knappast vara föremål för någon längre debatt. Empirin talar så att säga för sig själv. Sveriges industriella utvecklingsperioder - då de företag drivits upp som fortfarande utgör ryggraden i vår ekonomi - ägde ALLTID rum när ekonomin var som friast. 1860-1880 och 1920-talet t ex.
Den som vill att denna Sveriges ekonomiska ryggrad ska bli starkare bör, istället för att ösa subsidier över verksamheter och marknader som inte bär sig, minska belastningen för de som faktiskt gör det.
Det känns nästan lite banalt att tala om skattesänkningar, men faktum är att det allra bästa "stimulanspaket" man kan tänka sig vore just att sänka skatterna.
Gärna generellt, men kanske specifikt riktat mot de marknader som vi behöver tillväxt i nu. Tjänstesektorn drabbas särskilt hårt av höga skatter på arbete och det i den sektorn många anser att den stora jobbtillväxten ska komma.
Etiketter: regeringen, skatter, vänstern
posted by Johan, PL&C at 11:58 fm
2 Comments:
Det pratades i riksdagsdebatten idag om stöd till bostadssektorn. Hur vore det om man avpolitiserade byggandet istället. Då byggs det precis så mycket som behövs, varken mer eller mindre.
Politiker tror ofta att politiska lösningar är lösningen, men allt som oftast har vi problem just pga politiska snedvridande regelverk.
Jag tycker också vårbudgeten var för socialdemokratisk. Varför lägga pix på AMS-åtgärder?
Det måste bli enklare att starta och förbli företagare (tex gm höjt grundavdrag). Bara om vi SKAPAR jobb blir de arbetslösa färre. Vi kan inte stå och köa vid de få arbetsplatser som vågar nyanställa. Då är jobben helt enkelt för få.
Du har givetvis helt rätt. Problemet är att skattesänkningar kräver också nedskärningar i statens verksamhet, något som troligen inte är politiskt möjligt, iaf inte idag. Möjligen skulle man kunna argumentera att eventuella satsningar skulle ske mot områden där pengarna inte bara kommer till nytta idag utan också imorgon, så som infrastruktur och forskning.
I vilket fall är detta bara första socialist budgeten de kommer lägga. Det kommer komma flera och större framöver. Krisen är bara i sin början och har regeringen en gång bestämt sig för den socialistiska vägen, kommer de fortsätta vandra på densamma.
Skicka en kommentar
<< Home