Bra satir vitaliserar demokratin

Jag har ju tidigare bloggat om den fantastiska "kristdemokratiska" bloggen, "Sanningen måste fram".

Den har ju bjudit på några goda skratt, men är också ett exempel på ett oerhört viktigt inslag i det politiska samtalet: Satiren. Med god satir dras saker till sin spets och överdrivs - och blir därför potentiellt absurt och därför roligt.

Samtidigt blir det också en tidig varningssignal för hur en politisk tendens kan utvecklas i förlängningen. Politik som inte tål den typ av granskning som bra satir kan erbjuda är helt enkelt inte särskilt bra politik.

(Se t ex Le Canard Enchaîne, som har vitaliserat den franska demokratin sedan 1915 - inte sällan från vänster förvisso, men bra ändå.)

Det är naturligtvis inte roligt att sitta på andra änden av dylika lustifikationer och satirens schackmatt är väl när föremålet för satiren lackar ur och börjar kräva dementier, ursäkter och censur.

Och lackar ur gör tyvärr Göran Hägglund, som kallar det hela "smutskastning".

Kanske borde han istället fundera på hur det kan komma sig att alla galenskaper som skrivs på bloggen faktiskt så lätt kan tolkas som kristdemokratiska.