Klasskampen föder kriminalitet

Jag tycker som Lena Melin på Aftonbladet: Det känns befriande och skönt när justitieministern ryter till och säger åt polisen att hålla käft och göra sitt jobb.

Polisen, liksom många andra myndigheter, sköts alldeles för dåligt. Ineffektivitet och suboptimering, gnäll och evigt tjat om resursbrist är det som man främst förknippar myndighetssverige med. Polisen är inget undantag. Snarare kanske tvärtom.

Detta samtidigt som en ny smartare grov kriminalitet verkar växa fram.

I ett samhälle där långvarig socialdemokrati etablerat en utjämningsnorm är det liksom fult att tjäna stora pengar. De som ändå gör det på att spela ishockey eller vinna på lotto kommer undan med det, men den som tjänar pengar på hårt och smart arbete är en skurk.

Händer det att du själv sett en stor svart Audi eller Merca med tonade rutor och liksom känt en doft av kriminalitet? Jag vet att jag gör det, fast jag skäms nu när jag skriver det. Undermedvetet tänker man: "Lyxbilar har en hederlig Svensk helt enkelt inte råd med, så den som har en sådan måste vara kriminell..."

Det är naturligtvis inte någon slump att man känner så. I utjämningshysterin hindras vanligt folk från att bli rika. Progressiva skatter och annat bestraffar hederligt arbete, medan excesser är förbehållna sådana som inte bryr sig om regler.

Enligt samma osunda teoribildning saknas även ansvarsutkrävande för egna handlingar. Brottslighet förklaras med klassanalys och vänstern förklarar de vidrigaste av handlingar med att samhället inte belönar mordbrännare med skattefinansierade fritidsaktiviteter.

Daltet med kriminella är varken moraliskt eller praktiskt försvarbart. Människor som ständigt hänfaller till brottslighet passar bäst innanför lås och bom. Längre straff avskräcker nödvändigtvis inte, men de hindrar återfallsförbrytare från att begå brott så länge de och deras presumtiva offer befinner sig på varsin sida om gallret.

Detta måste också kombineras med ett värderingsskifte. Vi måste sluta sträva efter utjämning till varje pris.

Det är inte bara skadligt för samhällets ekonomin. Det är också skadligt för samhällets moral.

Unga människor som verkligen vill skaffa sig rikedom - som drömmer om något dyrt - ska känna att man kan få det. Om man jobbar hårt, utbildar sig och lägger manken till.