Därför vinner alliansen valet

Magnus Andersson har ett inlägg med samma rubrik. Och faktum är att jag håller med, men delvis på andra grunder.

Opinionsläget ser ju inte alldeles ljust ut för alliansen just nu och att det är en bra bit att vandra kan inte ifrågasättas, men det finns saker som talar för att en viss omfördelning av sympatierna kommer att ske.

Efter valet 2006 började Socialdemokraterna gå som tåget i opinionen. Mona Sahlin valdes till partiledare och folk gillade att gubbiga (S) fick en klämmig tjej som oppositioneringsledare.

De så kallade rådslagen presenterades i slutet av 2007 och till och med undertecknad som vanligtvis inte har så vidare värst mycket till övers för nämnda parti imponerades av den till synes stora förändringsviljan och det mod man visade prov på i samband med det.

Det var dags för Mona att börja presentera mer av den tänkta politiken, i vilket regeringsalternativ den skulle genomföras och i samband med det började opinionen svika. Och det är faktiskt inte så konstigt: Så länge Sahlin höll tyst fick ju väljarna liksom själva formulera sin egen bild av socialdemokratisk politik och samarbetsformer. När facit sedan började presenteras blev en del av tidigare sympatisörer bekräftade i sin bild av den tänkta politiken, medan andra blev besvikna.

Tydliga besked om politikens innehåll tvingar så att säga sympatisörerna att bekänna färg.

Tydliga besked om hur den regering ska se ut som ska genomföra politiken delar ju också de som gärna ville se ett rödgrönt samarbete från dem som ville att sossarna skulle satsa på att regera själva.

Ovanstående i kombination med de förvirrade former det rödgröna alliansbygget initialt tog sig vände Socialdemokraternas uppgång.

Under slutet av 2008 började (S) dala kraftigt och nedgången bröts egentligen inte förrän försommaren 2009, då man åter hade slutat att kommunicera med sakpolitisk tydlighet.

Det är möjligt att detta är en generell effekt. Att väljarnas drömbild av sina favoritpartiers politik alltid är bättre än verkligheten. Men partier som regerar visar ju kontinuerligt sin politik genom själva regerandet, medan oppositionen redovisar den när de vill eller är pressade därtill.

Efter detta långa resonemang kan man konstatera följande: Sossarna går bättre i opinionen när de inte behöver precisera sin politik.

Ett valår kommer de att pressas till att lämna sådana besked.

Det finns dessutom en lång rad politikområden som de rödgröna fortfarande har att komma överens om. Och några kommer definitivt bli besvikna.

Regeringens politik bjuder inte på några överraskningar. Den granskas varje dag. Folk vet vad de får och att samarbetet mellan allianspartierna ändå funkar hyggligt.

I valet mellan osäkra och svagt definierade vänsterreformer i ett potentiellt skakigt samarbete och det beprövade tror jag att fler väljer alliansen, även många som i vanliga fall har hjärtat längre till vänster. I synnerhet gäller ju detta alla de som börjar känna av effekterna av jobbskatteavdraget och/eller vant sig till med hushållsnära tjänster.

Centerpartiet? Vi ska satsa på att göra en K70 i år...