Bra gallring ger produktiv skog

Ett tydligare exempel på politikens nytta av förnyelse än Maria Abrahamssons partikulturella högmålsbrott häromdagen får man väl leta efter.

Ibland är vi som är nya i partipolitiken så angelägna att anpassa oss till de oskrivna reglerna så att vi lägger våra principer åt sidan. Att vi accepterar sådant som vi normalt inte skulle göra, för att passa in och inte göra oss osams med trotjänarna.

Själv har jag provat flera gånger att bryta mot Centerpartiets tabun. Kärnkraften t ex. Jag kan ärligt säga att det bara ha varit positivt. Visst blir folk förbannade och en del kommer att försöka motarbeta de som inte håller sig i fåran, men det är det värt. Om inte annat för den sköna känslan man får av att vara ärlig mot sig själv.

Tyvärr har det varit möjligt att göra sig en hygglig politisk karriär på att liksom hålla sig undan. Ett par perioder i riksdagen i skuggan bakom de som kan och vågar, sedan välbetalda meningslösa uppdrag som tack för de principer man sålde... Jag hoppas och tror att framtiden ser annorlunda ut.

Med ökat personfokus blir det svårare att gömma sig.

Mindre partilojalitet och mer integritet - precis på det sätt som Maria Abrahamsson gör - måste till för att göra politiken bättre.

I klartext: Stolpskotten måste fastna i den genomlysta verklighetens evolutionära filter. Så tidigt som möjligt. Det finns idag en mängd politiker på hög nivå som är direkt olämpliga för sitt jobb, men som har partirötterna så djupt intrasslade i den partiorganisatoriska myllan att de inte går att rycka upp utan vidare.

Som tur är finns det gott om motorsågar, spett och yxor i Centerpartiet. Det är dags att 1. börja använda dem och 2. visa allianskompisarna hur man använder dem. (Vännerna i Liberati sågar redan tappert både inåt och utåt.)