torsdag, januari 05, 2012

Inte lätt att vara vänstermoralist alla gånger

Inom en inte alltför snar framtid förväntas Jonas Sjöstedt väljas till partiledare för Vänsterpartiet. Sjöstedt är en hederlig och klok politiker som jag respekterar djupt, trots att den politik han önskar föra i praktiken skulle ha vedervärdiga konsekvenser för den personliga friheten och för landets ekonomi.

Glädjande nog verkar konjunkturen för dylika idéer numera vara begränsad och vänsterblocket som regeringsalternativ verkar, åtminstone för ögonblicket, bortspelade genom statsministerkandidaten Håkan Juholts popcornsprittande torktumlarresa genom landet och känslorna.

Det finns stora och viktiga tillkortakommanden med en politik som inte bara undlåter att värna entreprenörskapet, utan till och med aktivt vill motarbeta det. Inte lika allvarligt, men icke desto mindre frustrerande måste vänsterns privatekonomiska kvasimoralism vara för dem den berör.

Rosanna Dinamarca fick utstå kritik för att hon inte betalade vänsterpartiets "frivilliga" partiskatt på 10%. Hon tyckte att hon hade bättre användning för sina pengar och ur mitt perspektiv är det självklart, hon har förtjänat dem, det är hennes, hon får göra vad hon vill med dem. Men det är klart, i hennes parti blev det stor indignation över det omoraliska i att vilja bestämma över sina egna pengar.

På samma sätt blir det ju lite löjligt när Jonas Sjöstedt försöker framställa det som en stor uppoffring att behöva bo i en lyxig UD-bostad på finaste Östermalm. Fan, kom igen, Jonas! Du och din fru är skarpa som få och jobbar hårt. Ni förtjänar era framgångar och vill ni bo i en fin lägenhet ska ni göra det!

Det kan visserligen vara ytterst tveksamt om varför diplomater (som Jonas fru tydligen är) ska förses med lyxlägenheter, men det är en annan diskussion.

Som Svenska Dagbladets Johan Ingerö sa lär det väl inte vara omöjligt att byta paradvåningen mot en trea i valfri betongförort, om det nu är ett sådant straff att bo på Karlavägen?

Etiketter: ,

4 Comments:

Blogger Medborgare X said...

6 934 kronor i månaden för en trea på 83 kvadratmeter på Östermalm låter väldigt billigt. Det finns mindre lägenheter än så som är dyrare både i förorten och ute i landet.

7:34 em  
Anonymous Martin said...

Det här tycker jag faktiskt var rätt fånigt av Ingerö mfl. Jag är ingen vän av Sjöstedt men jag kan inte se att han beskriver det som ett straff eller en uppoffring att bo på Östermalm. Han säger bara att det känns stelt och trist och att han inte trivs i den delen av staden. Han förnekar väl inte alls att själva boendet är luxuöst och välbeställt, inte heller antyder han att vem som helst hur lätt som helst har tillgång till ett sånt boende. Det är ju i och för sig inte så troligt att det är till betongförorten han längtar men jag skulle inte beskriva hans uttalande som att han ömkar sig över sin situation. I så fall vore det onekligen patetiskt.

9:41 em  
Blogger Jah Hollis said...

Den regering du förordar och deras politik har givit den rikaste tiondelen av svenskarna 23 procents inkomstökning medan den fattigaste tiondelen av befolkningen har gått back ekonomiskt. Så för vem skulle en rättvisare ekonomisk politik vara så förskräcklig?
http://www.dn.se/ekonomi/inkomstklyftor-vidgas-i-sverige

11:50 em  
Blogger Johan, PL&C said...

Människor skapar sina egna resurser. När de arbetar skapar de värde som säljer i utbyte mot lön. Det är inte regeringen, denna eller någon annan, som "ger" dem något. De pengar de ärligt förtjänat är deras egna.

När man sänker skatten avtvingar man dem lite mindre av deras egna pengar och vi har fortfarande skamligt höga skatter på arbete i Sverige. Något som hämmar framväxten av nya jobb.

Sedan finns det dem som av olika skäl har svårt att hitta ett sätt att växla ut sina ansträngningar i försörjning. Ett tillstånd jag själv provat på. Det är ett allvarligt problem och har säkert både institutionella och strukturella orsaker. Ett samhällsproblem som måste lösas och de som behöver hjälp ska få det.

Men lösningen är knappast att förslava den övriga delen av befolkningen. Av principella och moraliska orsaker, naturligtvis, men även av rent praktiska. Om ingen får behålla resultatet av sina vedermödor kan man inte räkna med att vedermödorna kommer att äga rum. Resurser skapar sig ju liksom inte själv - en människa måste vara inblandad...

11:32 fm  

Skicka en kommentar

<< Home