Utan kapitalism - ingen kaka att fördela
Inspirerad av sköna, givande och stundtals tossiga kommentarer känns det befogat att påminna om några obestridliga fakta.
Utan kapitalism skulle det inte finnas så mycket resurser att strida om. Det enskilda kapitalets möjligheter att bryta ny mark skapade ett välstånd som aldrig tidigare skådats.
Fram till mitten av 1700-talet hade världen knappt haft någon tillväxt alls. Före det fanns det en begränsad mängd resurser och den som var rik hade utan undantag blivit det på någon annans bekostnad.
Efter det började det verkligen hända saker. Från en stadig aggregerad inkomst för världen under 1000 dollar per år (räknat i 1990 års penningvärde) gjordes en fördubbling de närmaste hundra åren och sedan dess, i mitten av 1800-talet, har ökningstakten varit ÄNNU högre.
Många har blivit rika. En del jätterika! Och fattigdomen har samtidigt minskat något enormt och är alltjämt på väg ner. 1820 levde över 80% av jordens befolkning under gränsen för absolut fattigdom, 1$ per dag (dagens penningvärde). 2001 var det under 20%.
(Båda sifferexemplen har jag hämtat från Johan Norbergs bok, När människan skapade världen)
Betänk också befolkningsökningen.
Men välståndsökningen är kanske på väg att stoppas.
Vissa tror att kapitalism är något läskigt som måste hållas i stramt koppel för att inte äta upp oss alla. Andra anser sig berättigade att lägga vantarna på kapitalismens resultat utan att behöva delta i den på de villkor marknadsekonomin stipulerar.
Vissa galningar vill krossa kapitalismen helt och hållet i någon slags förvirrad idé om att guld och gröna skogar väntar någonstans bakom den. Man provade det på olika håll under 1900-talet och det gick ganska dåligt.
Kapitalism är en välståndsskapande arbetshäst utan like och den fungerar allra bäst i så fria tyglar som möjligt.
Utan kapitalism skulle det inte finnas så mycket resurser att strida om. Det enskilda kapitalets möjligheter att bryta ny mark skapade ett välstånd som aldrig tidigare skådats.
Fram till mitten av 1700-talet hade världen knappt haft någon tillväxt alls. Före det fanns det en begränsad mängd resurser och den som var rik hade utan undantag blivit det på någon annans bekostnad.
Efter det började det verkligen hända saker. Från en stadig aggregerad inkomst för världen under 1000 dollar per år (räknat i 1990 års penningvärde) gjordes en fördubbling de närmaste hundra åren och sedan dess, i mitten av 1800-talet, har ökningstakten varit ÄNNU högre.
Många har blivit rika. En del jätterika! Och fattigdomen har samtidigt minskat något enormt och är alltjämt på väg ner. 1820 levde över 80% av jordens befolkning under gränsen för absolut fattigdom, 1$ per dag (dagens penningvärde). 2001 var det under 20%.
(Båda sifferexemplen har jag hämtat från Johan Norbergs bok, När människan skapade världen)
Betänk också befolkningsökningen.
Men välståndsökningen är kanske på väg att stoppas.
Vissa tror att kapitalism är något läskigt som måste hållas i stramt koppel för att inte äta upp oss alla. Andra anser sig berättigade att lägga vantarna på kapitalismens resultat utan att behöva delta i den på de villkor marknadsekonomin stipulerar.
Vissa galningar vill krossa kapitalismen helt och hållet i någon slags förvirrad idé om att guld och gröna skogar väntar någonstans bakom den. Man provade det på olika håll under 1900-talet och det gick ganska dåligt.
Kapitalism är en välståndsskapande arbetshäst utan like och den fungerar allra bäst i så fria tyglar som möjligt.
Etiketter: kapitalism
posted by Johan, PL&C at 5:02 em
1 Comments:
Hmm, jag tror inte att debatten riktigt gäller frågan om kapitalismen per se. Den mer intressanta frågan gäller vilken sorts kapitalism som skall finnas. Just den segern gör att vi ser ganska stora skillnader mellan olika kapitalismer. Det är en mer levande debatt.
Skicka en kommentar
<< Home