Sveriges Radios slarv gör dem till (s)-megafon

För en tid sedan pågick en debatt om att medias rapportering är något vänsterförskjuten. Jag vill minnas att jag då inte tyckte att det var ett så stort problem. Så gott som alla journalister gör säkert sitt yttersta för att rapportera så värderingsneutralt som möjligt.

Inte desto mindre påverkas nyhetsvärderingen av vilken världsbild man har. Man väljer att rapportera om saker man tycker är viktiga och beroende på sin ideologiska orientering tycker man att olika saker är viktiga.

Att Tomas Östros som minister hotade en civil organisation för att få dem att låta bli att hjälpa till att få vaxholmsfallet prövat i EG-domstolen ansågs inte värt att rapportera om. (med några få undantag)

Nyheten om att "högerregeringen" har ställt till det så att socialsekreterarna pressas, anstormade av horder av människor som regeringen gjort arbetslösa och tvingat ut från a-kassan och att socialsekreterarna därför mår dåligt fick stort utrymme i public servicemedia. Särskilt dåligt mår de tydligen när unga kommer.

Problemet är bara att det inte stämmer! Nyheten stammar ur en rapport som SKFT gjort. I den framkommer att en majoritet av socialsekreterarna faktiskt INTE tycker att det har blivit värre. Men av någon anledning påstår ändå ordförande Eva Nordmark (s) att socialsekreterarna upplever det så.

Och det är väl en sak. Eva är aktiv socialdemokrat och kämpar för sitt parti. (även om rena lögner sällan är taktiskt lämpliga)

Allvarligare är att Sveriges Radio sväljer Eva Nordmarks påstående utan att ens titta på rapporten. Det har Sanna Rayman gjort och har även på goda grunder synpunkter på public servicemedias rapportering. Läs even hennes ledare i SN - SKTF i upplevelseindustrin.

Magnus Andersson skriver också om detta.

(När jag sökte efter mer information om detta fann jag sådan på webbplatsen Sociala Nätet, som innehåller tonvis med matnyttigt för alla som intresserar sig för socialt arbete.)