Marknadsekonomi och klasslöst samhälle - bra kombination
När man läser alla sköna vänsterbloggar kan man inte låta bli att ställa sig en ganska central fråga: Ingen kan väl på allvar påstå att det i dagens Sverige existerar någon slags strukturell systematik för att dela in människor i klasser?
I princip alla arbetar och i princip alla äger kapital.
Vem som helst kan skaffa vilken utbildning som helst. Gratis. (man får tävla på lika villkor om att ta sig in på utbildningen i alla fall)
Studenter får till och med låna till uppehället under tiden. Och det är bra, även om CSN skulle kunna ersättas av garantilån hos de vanliga bankerna.
Ändå finns det en massa människor som anser sig tillhöra en klass och att man därför tror sig vara förhindrade att göra det i livet som man vill.
Man måste väl motvilligt konstatera att det ändå existerar "klasser" eftersom vissa envisas med att anse sig tillhöra en sådan, men det är helt och hållet kulturellt betingat. Man har valt det själv. Det blir en del av ens identitet att vara ett "offer" för klassförtryck, eller vad man nu kallar det.
Faktum är att den marxistiska drömmen, ett klasslöst samhälle, redan är här. Åtminstone så långt det är moraliskt och praktiskt rimligt.
Det finns en hel del varianter, men gemensamt för klasskämparna verkar vara en övertygelse om att marknadsekonomin bär skulden till de upplevda orättvisorna. Att man istället ska införa ett annat system för resursallokering.
Problemen med alla typer av planekonomiska alternativ är att de inte fungerar. Det finns ett överväldigande stöd för det såväl teoretiskt som empiriskt. Alla försök att införa socialism som samhällsmodell har slutat - i samtliga fall - i ekonomiskt armod.
I de flesta fall har såväl övergången som den implementerade socialismen lett till storskaligt förtryck.
I några fall även massmord.
Ett vanlig bortförklaring är att det ändå är "borgarna" som sätter käppar i hjulet för revolutionen. Att de sabbar och förstör så att kommunismen inte fungerar... Det kanske är så, men är det inte bara ett uttryck för att en massa människor ändå tycker att marknadsekonomi fungerar ganska bra? (Och finns det någonting som hindrar att de sker igen vid nästa försök?)
Vänstern måste avkrävas de ganska viktiga svaren om vad de egentligen vill ha som alternativ till marknadsekonomi. Hur övergången ska ske utan våld och förtryck och hur man ska lösa de praktiska problemen som avskaffandet av den effektivaste (och mest rättvisa om man frågar mig) resursallokeringsmodell som finns.
Läs mer på Bloggen Bent, Johan Ingerö och ett gammalt inlägg här på bloggen som jag är ganska nöjd med.
I princip alla arbetar och i princip alla äger kapital.
Vem som helst kan skaffa vilken utbildning som helst. Gratis. (man får tävla på lika villkor om att ta sig in på utbildningen i alla fall)
Studenter får till och med låna till uppehället under tiden. Och det är bra, även om CSN skulle kunna ersättas av garantilån hos de vanliga bankerna.
Ändå finns det en massa människor som anser sig tillhöra en klass och att man därför tror sig vara förhindrade att göra det i livet som man vill.
Man måste väl motvilligt konstatera att det ändå existerar "klasser" eftersom vissa envisas med att anse sig tillhöra en sådan, men det är helt och hållet kulturellt betingat. Man har valt det själv. Det blir en del av ens identitet att vara ett "offer" för klassförtryck, eller vad man nu kallar det.
Faktum är att den marxistiska drömmen, ett klasslöst samhälle, redan är här. Åtminstone så långt det är moraliskt och praktiskt rimligt.
Det finns en hel del varianter, men gemensamt för klasskämparna verkar vara en övertygelse om att marknadsekonomin bär skulden till de upplevda orättvisorna. Att man istället ska införa ett annat system för resursallokering.
Problemen med alla typer av planekonomiska alternativ är att de inte fungerar. Det finns ett överväldigande stöd för det såväl teoretiskt som empiriskt. Alla försök att införa socialism som samhällsmodell har slutat - i samtliga fall - i ekonomiskt armod.
I de flesta fall har såväl övergången som den implementerade socialismen lett till storskaligt förtryck.
I några fall även massmord.
Ett vanlig bortförklaring är att det ändå är "borgarna" som sätter käppar i hjulet för revolutionen. Att de sabbar och förstör så att kommunismen inte fungerar... Det kanske är så, men är det inte bara ett uttryck för att en massa människor ändå tycker att marknadsekonomi fungerar ganska bra? (Och finns det någonting som hindrar att de sker igen vid nästa försök?)
Vänstern måste avkrävas de ganska viktiga svaren om vad de egentligen vill ha som alternativ till marknadsekonomi. Hur övergången ska ske utan våld och förtryck och hur man ska lösa de praktiska problemen som avskaffandet av den effektivaste (och mest rättvisa om man frågar mig) resursallokeringsmodell som finns.
Läs mer på Bloggen Bent, Johan Ingerö och ett gammalt inlägg här på bloggen som jag är ganska nöjd med.
Etiketter: kapitalism, marknadsekonomi, socialism
posted by Johan, PL&C at 1:04 em
32 Comments:
Jag tror inte att vi är ens i närheten av den marxistiska drömmen om ett klasslöst samhälle så länge vi har en del som kan guldplätera sina iPhones och en del som inte ens har tak över huvudet. Hur detta är det bästa som är "moraliskt och praktiskt möjligt" är bortom mig.
Guldpläterade iPhones och tak över huvudet står inte i motsatsförhållande till varandra.
Det finns inte en given mängd resurser, men det är tydligt att många verkar tro det.
Ekonomin är ett dynamiskt system så att även om någon (av någon obegriplig anledning) skulle vilja lägga sina pengar på en förgylld telefon, så försvinner inte de pengarna.
De går vidare till den som säljer den, som i sin tur köper något annat för dem osv osv.
Om vi har frihandel och någorlunda vettiga skattenivåer kommer samma pengar även de som inte hade tak över huvudet till del.
Bra va? :-)
Briljant, som vanligt :)
Ja folk brukar ju säga att med frihandel och mindre skatt löser sig alla problem. Jag väntar med spänning då.
Javisst! Men inte vill de väl såga av den gren de sitter på.
Vissa behöver ju ett klassamhälle för sin egen närings skull. Finns detta inte får man låtsas!
Jobjörn, det räcker inte att vänta. Vi måste kämpa för det! :-)
Som vanligt förenklar nyliberaler resonemanget om klass-samhället. Bara därför att t.ex. högskoleutbildning är öppet för alla så är det ett bevis på att klasser inte finns enligt dessa. Men hur förklarar då Johan det faktum att du har tredubbelt så stor chans att plugga vidare om du har föräldrar som redan är välutbildade? Johan menar att man väljer själv att tillhöra en klass. Så om jag föds i en familj med arbetslösa föräldrar som inte kan ge mig det stöd jag behöver i skolan så har jag valt själv den troliga vägen att inte plugga vidare? Om jag föds i en fattig familj som äldsta syskon där jag efter högstadiet blir tvungen att försörja mina småsyskon, så har jag valt det själv? Om Johan inte kan se ett mönster i samhället där människor föds med olika förutsättningar för att kunna uppnå sina drömmar så tycker jag det är sorgligt och ett bevis för nyliberalers kalla inställning till samhället. Sen får gärna Johan berätta för mig vilket vänsteralternativ till regering som någonsin velat införa planekonomi i Sverige under de senaste 20 åren? Har något vänsteralternativ någon gång under de senaste 20 åren velat ha något annat än marknadsekonomi? Låt så vara att en del radikala vänsterdebattörer förespråkar planekonomi, men att låta dessa respresentera "vänstern" tyder på brist på verklighetsförankring. Vänster-regeringar i Sverige har alltid förespråkat marknadsekonomi och kommer så alltid att göra.
Ägandet, kära du.
I grund och botten handlar allting om vem som äger. Och med tanke på den mycket starka kapitalkoncentrationen i det här landet, där ett litet fåtal äger det allra mesta, så återstår det väldigt mycket innan vi kan kalla det klasslöst.
Att vi, trots det, kan välja utbildning kan du tacka 40 år av socialdemokratiskt styre. Hade "marknaden" fått bestämma så skulle ingenting ha ändrats. De (högern) ansåg nämligen att arbetare hade alldeles för dåliga arvsanlag för att förstå högre utbildning...
Livelev, kapitalkoncentrationen i detta land har uppstått pga det höga skattetrycket. Enligt vänsterns vilja så har staten och inte individen kommit att stå för all trygghet från födsel till grav. Den sociala rörligheten i de övre lagren är i princip noll i Sverige.
"De (högern) ansåg nämligen att arbetare hade alldeles för dåliga arvsanlag för att förstå högre utbildning..."
Kan hända att de konservativa har stått för sådana åsikter, liberaler har aldrig gjort det utan kämpat för allas lika rätt. Du skulle ju kunna försöka att vara lite intellektuellt hederlig och inte tillskriva människor åsikter som de inte har.
Glöm förresten inte bort socialdemokraternas rashygienska projekt i paret Myrdals anda som resulterade i mer än 60.000 tvånststeriliserade i huvuddel kvinnor.
Den nya människan som nu är bioaktuell behandlar ämnet. Jag rekommederar den varmt.
Sverige ett klasslöst samhälle? Herregud, hur naiv får man bli. Det ska till en nyliberal för att tro nåt sånt: autism uttryckt som politik. Klasstillhörigheten syns i allt: bordsskick, språk, allt möjligt.
Nyligen hörde jag om en kvinna med överklassbakgrund som hamnat lite på sniskan. Nu har hon iaf funnit en man att dela sitt liv med. Mannen arbetar emellertid som städare, vilket inte fallit väl utan bland några av hennes väninnor som bett att få avsluta bekantskapen efter att de båda ska ha uppträtt "vulgärt" (det var förstås bara en pretext - skulle mannen varit direktör hade man bara skrattat åt det galna upptåget). Bara en historia av många som visar med all önskvärd tydlighet att klassamhället är en levande realitet.
Jag är själv höger och tror om möjligt ännu mindre på socialisternas dravel än på ert men babblet om att det inte finns några klasser är helt enkelt för korkat för att få stå oemotsagt.
Hur hamnade jag i det där sällskapet? Jag har aldrig krävt kapitalismens avskaffade, bara att den fria marknaden arbetar under kontrollerade former- ungefär som vassa knivar och braständare.
Men då är den fria marknaden ju inte fri!
Yttrandefriheten då? Är inte den lite farlig och borde regleras som braständare och knivar?
Med den fria marknaden menar jag en marknad som inte planeras centralt- däremot tycker jag att den ska regleras med lagstiftning och moms. Jag ser inte marknaden som en demokratisk rättighet- utan något vi ägnar oss åt som samhälle för att det gagnar oss. Yttrandefiheten har ett egenvärde som jag inte tillskriver marknaden.
Word, Björn.
Hej Björn och tack för kommentarerna!
Sorry för ihopklumpningen. Det gick lite fort i hastigheten... :-)
Att marknaden ska regleras är svårt att vara emot rent principiellt, eftersom en reglering t ex skulle kunna vara att marknaderna vara fria från inblandning av staten.
Inte desto mindre vänder jag mig emot beskivningen att marknaden skulle vara farlig om den hanteras fel.
Marknadsekonomi bygger på rationalitet.
Någon som ska sälja någonting gör det till ett så högt pris som möjligt. Någon som ska köpa någonting vill göra det till ett så lågt pris som möjligt.
På så vis fördelas resurserna på effektivast möjligaste sätt. Utbudet kommer att anpassas till efterfrågan och priserna kommer att vara så låga som möjligt.
Rationalitet kan liksom aldrig vara farligt eller fel.
Det är när vi börjar reglera som farorna uppkommer. Ofta med digra konsekvenser som matköer och hyperinflation.
Och vi behöver inte gå längre än till oss själva för att se problemen med en övernitisk regleringsvilja (säkerligen med den bästa vilja i världen).
Det står 200 000 i bostadskö bara i Stockholm, pga att marknaden är satt ur spel och ersatts med en politisk/korporativistisk prisstyrning.
Men det behöver jag inte förklara för dig! Jag håller med dig till 99%!
MVH
/Johan
Briljant skrivet, Johan PL&C. :)
För övrigt är det roligt att flera i den här kommentarstråden försöker bemöta ursprungsinlägget som om det påstår att "klasser" inte finns. Tvärtom skriver ju Johan uttryckligen att det finns ett slags "klasser".
Skillnaden är att vi liberaler ser att var och en i praktiken är fri att välja vilken "klass" som helst. De enda verkliga "klasskillnader" som återstår är rent kulturella, dvs att människor beter sig lite olika mot varandra (grue nämnde bordsskick som utmärkt exempel).
Vem som helst fattar att detta är egenskaper man kan välja själv, givet lite viljestyrka. Exemplen som Staffan Thore drar upp är irrelevanta. Inget hindrar den som haft en krävande uppväxt att studera senare i livet. Studier är heller inte den enda vägen uppåt i samhället.
Det marxisitiska klassystemet är föråldrat. I dagens Sverige är det inte kapital och ägande som förutbestämmer din framtid.
Vi lever i ett informationssamhälle - och det är främst tillgänglighet till information och hur du förvaltar den som är avgörande. Staten skall aldrig överta individens frihet och ansvar till hur man skall styra sitt liv.
Hittills har staten bara varit ett hinder för mig att kunna kämpa mig upp till det hyfsat drägliga liv jag har nu.
Staffan Thore skrev: "Johan menar att man väljer själv att tillhöra en klass. Så om jag föds i en familj med arbetslösa föräldrar som inte kan ge mig det stöd jag behöver i skolan så har jag valt själv den troliga vägen att inte plugga vidare?"
Nej. Vad Johan verkar mena är att du inte ska välja en identitet och självbild baserad på marxistiska sagor.
Föräldrar som själva resignerat och intalar sina barn (grannar, släktingar mfl) att de inte har någon chans, att man inte ska ta egna initiativ, att risker är dåliga och enda vägen till förbättringar är tipsvinster eller ökade bidrag är primärt de som bevarar eventuella klasser. Och detta kommer inte socialdemokrater i alla partier kunna ändra på, hur mycket de än vrider och vänder på systemet.
Wilhelm Svenselius: Du säger att "Inget hindrar den som haft en krävande uppväxt att studera senare i livet. Studier är heller inte den enda vägen uppåt i samhället." I vilken värld lever du? Vår framtid avgörs genom våra resultat på högstadiet och gymnasiet. Du menar på allvar att alla barn i Sverige växer upp med samma förutsättningar att studera vidare? Hur kommer det sig då att 9 av 10 som pluggar på läkarprogrammet har akademiska föräldrar? Om jag växer upp med missbrukande föräldrar som inte bryr sig ett skvatt om min skolgång så är det bara genom "lite viljestyrka" som jag har samma förutsättningar som andra barn för att studera vidare. Tillåt mig tvivla. Tror du att barn till föräldrar som inte bryr sig om deras skolgång väljer att tillhöra en mindre priviligerad klass bara för att de tycker att det är skoj? Bara för de tycker det låter kulturellt riktigt att tillhöra arbetarklassen? Din samhällsanalys är inte liberal, den är kall och synisk.
Laszlo: Du var nog den största dramaqueen jag hört. Så ta t.ex. det faktum att staten har tvingat dig att gå i skola i 9 år. Enligt ditt resonemang skulle staten därmed hindrat dig från att få ett drägligt liv? Vad är ditt recept, att alla ska ha hemundervisning med sina föräldrar? Om nu "Staten skall aldrig överta individens frihet och ansvar till hur man skall styra sitt liv."
Superkuf: "Vad Johan verkar mena är att du inte ska välja en identitet och självbild baserad på marxistiska sagor." Vart har jag skrivit att någon ska välja en identitet eller klass. Jag tycker absolut inte man ska välja någon klass. Men klasser skapas inte av individerna utan skapas av samhället eftersom vi har olika förutsättningar att uppfylla våra drömmar. Universitetet är ett tydligt exempel på detta där endast en fjärdedel av eleverna har arbetarbakgrund. Din analys är att föräldrar som inte uppmuntrar sina barn till att ta egna initiativ är de som upphåller klassamhället. Då måste jag få fråga, varför är det då så att arbetarföräldrar inte uppmuntrar sina barn att studera vidare? Jag tror det beror på att vi föds med olika förutsättningar och dessa måste bekämpas med social a reformer. Vi har idag ett klassamhälle där barn föds med olika förutsättningar, det är inget de själva väljer såsom ni verkar resonera.
Det verkar som om alla nyliberaler vill gå tillbaka till natursamhället där "The strongest and the fittest survives". Sen återigen, vilken vänster-regering i Sverige har under de senaste årtiondena velat införa planekonomi?
johan,
det är väl klart att marknaden kan vara farlig om den inte regleras- det är rationaliteten som gjorde att Titanic inte hade tillräckligt med livbåtar eftersom det blir billigare så. Efter den fartygskatastrofen infördes på många håll lagar om tillräkcligt med livbåtar- en reglering som jag har svårt att tänka mig att någon egentligen motsätter sig. detsamma gäller ddt, vapen och droger.
marknaden är, på grund av sin inneboende rationalitet,
ett kraftfullt verktyg. men rationaliteten gagnar individer och inte nödvändigtvis samhället i stort.
Björn.. Det är inte rationellt att ha för få livbåtar för då vill ingen åka med det rederiet.
Som företagare är det i längden alltid mest lönsamt att göra rätt. Du kan casha in genom att blåsa dina kunder, men vad blir det då med ditt företags framtid?
Staffan Thore sa: Du var nog den största dramaqueen jag hört. Så ta t.ex. det faktum att staten har tvingat dig att gå i skola i 9 år. Enligt ditt resonemang skulle staten därmed hindrat dig från att få ett drägligt liv? Vad är ditt recept, att alla ska ha hemundervisning med sina föräldrar? Om nu "Staten skall aldrig överta individens frihet och ansvar till hur man skall styra sitt liv."
Utan att gå in på alltför många detaljer i mitt privatliv: Jag kommer från en "fattig" invadrarfamilj som flydde från kommunismens plågor. Hade jag gått i den kommunala skolan som jag hade varit tvungen att gå (eftersom jag bodde i det rektorsområdet) hade jag aldrig fått den chans att få utveckla den potential jag har.
Mina föräldrar la sista kronan på att jag själv skulle få välja skola och valde därför en privat skola. Staten motarbetade detta oerhört och det var dyrt. Trots detta tvingades mina föräldrar betala en jäkla massa skatt till den kommunala skolan.
Hade jag gått i den kommunala skolan hade jag garanterat inte lyckats så bra som jag gjort nu.
Valfrihet skall gälla alla, även de som är låginkomsttagare - men pga staten tvingas många stanna kvar i sina socioekonomiska "klasser". Det är inte frihet att man tvingas betala skatt - pengar som sedan går till skolan - och sen inte får välja vilken skola dina barn skall få gå i.
Laszlo: Jag förstår inte detta hat och smutskastning mot den kommunala skolan. Jag har själv gått i den kommunala skolan vilket jag tyckte var utmärkt. Finland som anses ha skolsystemet med bästa skolresultat i världen har i stort sett endast kommunala skolor. Menar du då att hela den finska generationen av ungdomar är förlorade bara därför de går i kommunala skolor? Verkligheten säger ju något annat eftersom det är de som presterar de bästa skolresultaten. Över 80% av Sveriges elever går i kommunala skolor, menar du att alla dessa är förlorade? Jag tycker främst att gymnasieskolorna i närheten ska vara det naturliga valet att söka sig till och vi ska satsa på de kommunala skolorna så de blir lika bra över hela landet. Att söka sig till andra skolor ska vara aktuellt som ett alternativ om utbildningen inte kan erbjudas på den lokala orten. Såklart som sjutton att alla ska betala skatt till utbildning och vård oavsett om de söker på en annan ort. Den valfrihet du pratar om skulle skapa en oerhörd statlig byråkrati - knappast någon frihet. Dina resonemang är löjeväckande och kalla, något som verkar notoriskt hos nyliberaler. Fulla av one-liners utan substans och verklighetsförankring.
så lösningen är att låta rederier ha precis det antal livbåter de känner för? detta bygger på det ständigt förekommande teoretiska argumentet att folk alltid har full tillgång till information. när kollade du sist innan du satte dig på tysklandsfärjan att det fanns tillräckligt med livbåter? i regel brukar man förutsätta att det finns tillräckligt säkerhetsutrustning.
om någon nu vill "casha in" så ska folk drunkna på kuppen.
När jag läst igenom hela tråden inser jag plötsligt vad den handlar om - lyxsjuka. Uppkomlingar som fått det så bra att de tror att all påtvingad skolgång och hemska statligt finansierade projekt mot segregation vore en självklarhet.
Var var ni på historielektionerna?
Björn Fridén, alla liberala stater har ett så starkt konsumentskydd att det gränsar till sjuk överdrift.
Du som alla andra har säkert hört talas om de sjuka skadestånd som betalats ut till människor som bränt sig på McDonalds kaffe, tjuvar som tilldömts skadestånd när de gjort sig illa under inbrott osv i USA.
Idiotiska varningstexter på verktyg och andra maskiner såsom att man inte skall stoppa in händerna under gräsklippare och så vidare.
Producenter av tjänster och produkter har ett ansvar för att dessa är säkra, och de har ingen rätt att utsätta sina konsumenter för någon som helst risk. Att staten skall detaljreglera hur alla produkter och tjänster skall se ut ter ju sig bara löjligt.
Trygghetsnarkomanin i Sverige har gått till sådan extrem överdrift att den istället har blivit skadlig för människor. Svenskar kommer snart att vara oförmögna att hantera ett normalt liv.
Lyssna på David Eberhard, sektionschef på S:t Görans psykakut och tillika författaren till boken "I trygghetsnarkomanernas land" här:
http://www.timbro.se/poddradio/?broadcast=20
"Marknadsekonomi bygger på rationalitet."
Hahaha! Detta måste vara det fånigaste jag någonsin hört!
All reklam bygger på att vädja till irrationalitet, börsen är känsligare än en pubertal tonåring och multi-miljardärer måste samla på sig mer pengar än de någonsin kan spendera.
Var finns det rationella menar du?
"Objektiv klass avser den klassificering av människor som görs utifrån mått såsom utbildningsnivå, inkomst och bakgrund."
Samhällsklass
Den dagen alla har samma utbildningsnivå, inkomst eller bakgrund kan du ju börja prata om klasslöst samhälle.
"Klassisk liberalism" är ju långt äldre och mossigare än marxism och marknadsliberalism SKAPAR skillnader i inkomst därmed SKAPAR denna socialdarwinistiska religion klasser.
Detta är ingenting annars som brukar förnekas av någon marknadsfundamentalist utom av de mest naiva nyliberala skrivbordsdemagogerna och indoktrinerade ekonomistudenter.
"Trygghetsnarkomanin i Sverige har gått till sådan extrem överdrift att den istället har blivit skadlig för människor."
Det kan du ju gå och predika för uteliggarna..
Ja Peter, jag håller med dig om att konsumentskyddet har gått över styr på vissa områden, men det är inte det vi diskuterar. Vi diskuterar principen i huruvida vi ska ha någon inblandning alls från statligt håll. Och står min ståndpunkt fast.
Problemet ligger i det faktum att nationalstaten inte har så mycket att säga till om när det gäller globaliseringen.
Transnationella företag kan bara köpa upp de statliga företag de glada privatiseringsivrarna här i sverige säljer ut och sen bara flytta verksamheten till något slavlöneland.
Dessa företag lyder inte under några lagar, bara OECD "riktlinjer" som dom gladeligen skiter i.
Så även om en stat försöker begränsa eller reglera rovkapitalisterna kan dom bara flytta till något korrupt land där de kan muta regeringen eller till någon trevlig diktatur som kina.
blir uteliggarna gladare för att staten skall tvinga vuxna människor att ha cykelhjälm, eller för att vissa kommuner förbjuder gungor av bildäck?
Skicka en kommentar
<< Home