Mona spelar bort överläget

Häromdagen kunde konstateras att moderaternas nedgång hade brutits. Av dagens mätning att döma fortsätter det att gå åt rätt håll för alliansen som helhet, även om det är få siffror som är statisktiskt säkerställda.

Väljarnas sympatier är ibland svåra att förklara, men det finns några saker som jag tror ligger bakom vändningen som nu verkar äga rum.

Socialdemokraterna börjar avkrävas svar på alternativ till regeringens politik och dessa svar kan omöjligt passa alla nya och nygamla sympatisörer. S-politiken upplevs (tror jag) som ganska stockholmsfokuserad, vilket inte leder till några solskenshistorier i nationella mätningar. Soppan kring Nuder påminner också om att det stundtals kan vara ganska hårda tag i den socialdemokratiska toppen och det känns inte så sympatiskt.

Kopplat till socialdemokraternas något tveksamma strategival ligger också alliansregeringens framgång när det gäller jobben och ekonomin. I flera av de debatter som Sahlin/Nuder och sedermera Sahlin/Östros initierar försöker man angripa regeringen i jobbfrågan. Den fråga som faktiskt regeringen har klarat bäst. Jag tror att alla känner någon som tidigare varit arbetslös, men som under den nuvarande regeringen fått jobb. Det är faktiskt svårt att förstå varför (s) fortsätter att framhäva jobbfrågan. De tjänar inte på det.

Bankomateffekten är inte oviktig. Det är ett jäkligt konkret bevis för ett infriat vallöfte, när man har några hundringar mer när än tidigare när det vanligtvis börjar sina på kontot. Det kommer inte räcka till återval. Efter ett par månader är det ingen som tänker på hur det såg ut på kontot innan skattesänkningen. Men det ger en viss trovärdighet när man från alliansens sida framåt 2010 börjar lova nya saker.

Det kanske är fråga om tillfälligheter, men det känns faktiskt som att saker och ting går regeringens väg nu. Lite tur och en hel del skicklighet under våren kommer antagligen att kunna balansera upp läget.

Läs även Henrik Sjöholm.