Dilemmat Karl Bertil Johnsson
Julafton till ära skriver Åsa Linderborg något vettigt, även om hon landar i en lika förutsägbar som galen slutsats. Men låt gå. Det mesta i texten är riktigt bra!
Jag har problem med Karl-Bertil Johnsson.
Liksom Åsa Linderborg tycker jag mycket om sagan. Jag älskar manéret och det grafiska konstnärskapet, rösterna och skådespeleriet funkar och Tage Danielssons raka voice over är monumental. Musiken skänker julstämning rakt in i dickenssjälen.
Men vad är egentligen sagans andemening?
Sagan beskriver en värld full av elände som antas upphöra i och med att de som tjänar mycket pengar skänker lite till dem som inte tjänar pengar.
Det är här någonstans vägskälet ligger.
Åsa Linderborg föreslår att gatflickan och diversearbetaren helt enkelt ska träda in i salongerna och ta vad de vill ha, enligt principen åt var och en efter behov - från var och en efter förmåga.
Detta är - förlåt mig - en vansinnig och fruktansvärt orättvis princip som dessutom är allt annat än långsiktigt hållbar. För den ansatsen finns ett fullgott både teoretiskt och empiriskt stöd. Har ärligt talat svårt att förstå annorstädes intellektuella människors totala blindhet inför socialismens orimlighet.
Linderborg har i alla fall den goda smaken att poängtera att de som äger resurserna som konfiskeras inte ska skjutas. (Frågan är dock vad som händer om dessa protesterar mot konfiskationen? Men låt gå. Det är jul.)
Om vi är överens om att den klassordning som sagan belyser inte är ok så kan man fråga sig vad som bör göras åt det?
Vad är det som hindrar gatflickan och diversearbetaren från att ha riktiga jobb? Eller vad är det som hindrade dem från att starta en enkel försäljningsverksamhet från vilken de kunde etablera en kundbas och ett personligt varumärke tillräckligt stark för att flytta in i en sliten butikslokal i gamla Klara? Vad är det som hindrade dem från att jobba hårdare och smartare än den närmaste konkurrenten och flytta verksamheten till en ny lokal i den på 60-talet nybyggda sergelarkaden?
Inte är det H. K. Berghdahl i alla fall. Den ekonomiska incitamentssystematiken är solklar. Ju fler som tjänar pengar, desto bättre är det. För alla.
Just Tyko Johnsson skulle nog helst slippa konkurrensen från mindre handlare som kan sälja samma stjärnor som han säljer för 14:50 för 12:50, men på ett aggregerat plan tjänar han mer om fler har riktiga jobb, startar företag och tjänar pengar för vilka de julhandlar på hanses varuhus.
Allmän och kostnadsfri utbildning och sjukvård är viktiga faktorer i såväl Åsa Linderborgs som min värld, men utan fri företagsamhet och marknadsekonomi kommer det inte finnas några resurser till någon sådan.
Visst kommer vissa människor att misslyckas. Vissa kommer att ägna sig åt missbruk och åt att ständigt fatta dåliga beslut för sig och sina familjer. Men det kan inte vara anledning nog att hindra alla andra från att kunna tjäna pengar.
Tvärtom så har ett samhälle med den tillväxt som ett fritt företagande genererar råd att ta hand om dem som behöver hjälp.
Signhild Arnegård Hansens bok Våga ligger på TV-bordet. Jag kommer läsa den med ena ögat och titta på Karl Bertil Johnsson med det andra ikväll.
God Jul kära vänner och bloggläsare!
En liten julklapp till dem av er som Spotifyar: Tommy Körberg – Sång till Karl-Bertil Jonsson, 14 år
Jag har problem med Karl-Bertil Johnsson.
Liksom Åsa Linderborg tycker jag mycket om sagan. Jag älskar manéret och det grafiska konstnärskapet, rösterna och skådespeleriet funkar och Tage Danielssons raka voice over är monumental. Musiken skänker julstämning rakt in i dickenssjälen.
Men vad är egentligen sagans andemening?
Sagan beskriver en värld full av elände som antas upphöra i och med att de som tjänar mycket pengar skänker lite till dem som inte tjänar pengar.
Det är här någonstans vägskälet ligger.
Åsa Linderborg föreslår att gatflickan och diversearbetaren helt enkelt ska träda in i salongerna och ta vad de vill ha, enligt principen åt var och en efter behov - från var och en efter förmåga.
Detta är - förlåt mig - en vansinnig och fruktansvärt orättvis princip som dessutom är allt annat än långsiktigt hållbar. För den ansatsen finns ett fullgott både teoretiskt och empiriskt stöd. Har ärligt talat svårt att förstå annorstädes intellektuella människors totala blindhet inför socialismens orimlighet.
Linderborg har i alla fall den goda smaken att poängtera att de som äger resurserna som konfiskeras inte ska skjutas. (Frågan är dock vad som händer om dessa protesterar mot konfiskationen? Men låt gå. Det är jul.)
Om vi är överens om att den klassordning som sagan belyser inte är ok så kan man fråga sig vad som bör göras åt det?
Vad är det som hindrar gatflickan och diversearbetaren från att ha riktiga jobb? Eller vad är det som hindrade dem från att starta en enkel försäljningsverksamhet från vilken de kunde etablera en kundbas och ett personligt varumärke tillräckligt stark för att flytta in i en sliten butikslokal i gamla Klara? Vad är det som hindrade dem från att jobba hårdare och smartare än den närmaste konkurrenten och flytta verksamheten till en ny lokal i den på 60-talet nybyggda sergelarkaden?
Inte är det H. K. Berghdahl i alla fall. Den ekonomiska incitamentssystematiken är solklar. Ju fler som tjänar pengar, desto bättre är det. För alla.
Just Tyko Johnsson skulle nog helst slippa konkurrensen från mindre handlare som kan sälja samma stjärnor som han säljer för 14:50 för 12:50, men på ett aggregerat plan tjänar han mer om fler har riktiga jobb, startar företag och tjänar pengar för vilka de julhandlar på hanses varuhus.
Allmän och kostnadsfri utbildning och sjukvård är viktiga faktorer i såväl Åsa Linderborgs som min värld, men utan fri företagsamhet och marknadsekonomi kommer det inte finnas några resurser till någon sådan.
Visst kommer vissa människor att misslyckas. Vissa kommer att ägna sig åt missbruk och åt att ständigt fatta dåliga beslut för sig och sina familjer. Men det kan inte vara anledning nog att hindra alla andra från att kunna tjäna pengar.
Tvärtom så har ett samhälle med den tillväxt som ett fritt företagande genererar råd att ta hand om dem som behöver hjälp.
Signhild Arnegård Hansens bok Våga ligger på TV-bordet. Jag kommer läsa den med ena ögat och titta på Karl Bertil Johnsson med det andra ikväll.
God Jul kära vänner och bloggläsare!
En liten julklapp till dem av er som Spotifyar: Tommy Körberg – Sång till Karl-Bertil Jonsson, 14 år
Etiketter: företagande, kommunister, marknadsekonomi, socialism
posted by Johan, PL&C at 10:34 fm
7 Comments:
"Tyko Johnsons hörde till de som trodde att alla som frivilligt gav borta något var kommunister."
Som ger bort ANDRAS saker, ja...!!! Wtf? Den lilla logiska kullerbyttan hade den gode Tage lite för lätt att göra, må han vila i frid.
Jag måste dock erkänna att jag älskar KBJ. Men det beror på det högtravande språket, nostalgin från då seklet var ungt och de tidstypiska animationerna. Inte för den förtäckta socialistpropagandan.
hear hear!
God Jul, käre vän! :-)
Detsamma! :-)
Mycket väl skrivet!
Det ar pa tok for galet. For det ar da bara rika kommunister som faktiskt vill ge upp sitt eget, och enligt kommunisterna sjalva sa kan ju "kapitalet" inte vara kommunister. Sa Karl Bertil ar inte kommunism. Han ar en liberal med samvete. Han vill ju ge bort sina egna saker for att folk ska fa det battre. Kommunisterna vill ju ge bort andras saker.
Jag gillar sagan for att den ar sa hjartligt naivt. Problem ligger som sagt mycket djupare an sa, och som jag kanner till den galna kvinnan vet att hon ser Sovjetunionen som ett fantastiskt exampel pa kommunism.
Kvinnan har absolut ingen formaga till sjalvkritik. Kanske darfor hon blev vansterpartist?
Linderborg uppmanar till stöld och plundring, på samma sätt som hon uppmanade till slakt av amerikanska soldater i Irak. Att en sådan människa har mage att prata om humanism är äcklande.
Re: Ol' Dirty $venne
Skyll inte på Tage när du missar budskapet. Sagan förtäljer bara vad Tycho tycker så att man ska veta hur rasande han blev. KBJ var tydligt kommunist eller något liknande.
Skicka en kommentar
<< Home