Folkhälsa är inte nödvändigtvis individhälsa
Många gånger kan jag störa mig på statens självpåtagna uppgift att ge mig och alla andra goda råd om hur alla svenskar bör leva sina liv.
Detta är märkligt för en del. De tycker inte alls att det är konstigt att staten ska styra oss med faderlig hand. För många andra, jag t ex, ger blotta tanken krypningar längs ryggraden.
Folkhälsotanken härstammar från en ideologisk idétradition som jag inte delar. Att staten inte bara får, utan bör hålla medborgarna i handen från vaggan till graven.
Detta tar sig många uttryck. Från folkhälsoinstitutets grötmyndiga levnadsråd, via flera myndigheters rena opinionsbildning till sådant som SVT's senaste reklamfilm där en SVT-kör kommer hem till licensbetalare och sjunger en tack-sång till dem. (OK, det har väl inte med folkhälsa att göra, men det är ett exempel på samma förhållningssätt och irriterar samma nerv som folkhälsoinstitutet.)
Information om uppenbara faror och hälsorisker är väl kanske bra, men i vårt land verkar folket lärt sig lita på staten till den milda grad att all källkritik läggs åt sidan.
Inför en stundande anslagsansökan kan det vara särskilt lämpligt att komma på att chips innehåller akrylamid. (Det låter ju livsfarligt. Som tur är visade det sig senare att det bara var farligt om man åt en sissådär 15 påsar chips om dagen. Och var en råtta.)
Journalistiken skulle kunna spela en stor roll för att moderera sådant, men så väl fungerar den inte i Sverige. Oftast tvärtom faktiskt.
Ett visst hopp står till bloggarna som ofta hänvisar till källmaterial, så att man kan forska vidare själv.
Det kanske största problemet ändå med folkhälsotanken är att det faktiskt är väldigt olika för olika människor hur man bör leva för att må bra. Alla har olika definitioner på vad som är att må bra, människor fungerar olika rent fysiskt och ingen annan kan veta vad just du känner.
Vi gör en massa saker hela tiden som vi vet kan vara ohälsosamma, men vi gör det ändå för att vi tycker att den njutning det ohälsosamma ger är sådant som gör livet värt att leva.
Den balans mellan hur mycket chips, tobak och sponken du kan konsumera och samtidigt vara frisk och kunna använda din kropp till göra annat du tycker om, kan bara en människa fatta beslut om: Du själv.
-----------------------
För min egen del verkar sådan kostråd som man kan läsa om hos Kostdoktorn fungera väl. Råd som ofta faktiskt står stick i stäv mot t ex livsmedelsverkets riktlinjer.
Detta är märkligt för en del. De tycker inte alls att det är konstigt att staten ska styra oss med faderlig hand. För många andra, jag t ex, ger blotta tanken krypningar längs ryggraden.
Folkhälsotanken härstammar från en ideologisk idétradition som jag inte delar. Att staten inte bara får, utan bör hålla medborgarna i handen från vaggan till graven.
Detta tar sig många uttryck. Från folkhälsoinstitutets grötmyndiga levnadsråd, via flera myndigheters rena opinionsbildning till sådant som SVT's senaste reklamfilm där en SVT-kör kommer hem till licensbetalare och sjunger en tack-sång till dem. (OK, det har väl inte med folkhälsa att göra, men det är ett exempel på samma förhållningssätt och irriterar samma nerv som folkhälsoinstitutet.)
Information om uppenbara faror och hälsorisker är väl kanske bra, men i vårt land verkar folket lärt sig lita på staten till den milda grad att all källkritik läggs åt sidan.
Inför en stundande anslagsansökan kan det vara särskilt lämpligt att komma på att chips innehåller akrylamid. (Det låter ju livsfarligt. Som tur är visade det sig senare att det bara var farligt om man åt en sissådär 15 påsar chips om dagen. Och var en råtta.)
Journalistiken skulle kunna spela en stor roll för att moderera sådant, men så väl fungerar den inte i Sverige. Oftast tvärtom faktiskt.
Ett visst hopp står till bloggarna som ofta hänvisar till källmaterial, så att man kan forska vidare själv.
Det kanske största problemet ändå med folkhälsotanken är att det faktiskt är väldigt olika för olika människor hur man bör leva för att må bra. Alla har olika definitioner på vad som är att må bra, människor fungerar olika rent fysiskt och ingen annan kan veta vad just du känner.
Vi gör en massa saker hela tiden som vi vet kan vara ohälsosamma, men vi gör det ändå för att vi tycker att den njutning det ohälsosamma ger är sådant som gör livet värt att leva.
Den balans mellan hur mycket chips, tobak och sponken du kan konsumera och samtidigt vara frisk och kunna använda din kropp till göra annat du tycker om, kan bara en människa fatta beslut om: Du själv.
-----------------------
För min egen del verkar sådan kostråd som man kan läsa om hos Kostdoktorn fungera väl. Råd som ofta faktiskt står stick i stäv mot t ex livsmedelsverkets riktlinjer.
Etiketter: individens frihet, storebror
posted by Johan, PL&C at 10:01 em
2 Comments:
Kostdoktorn rocks!
Ja verkligen, och tänk vad hemskt om vi levde i en värld där Livsmedelsverket var allenarådande! Nu kan vi trots allt välja att lyssna på många andra kunniga inom området och försöka hitta vår egen väg. Också inom läkemedelsområdet kommer vi ju snart att kunna välja lite mer själva, när monopolet äntligen ska bort. Men visste du att det inte är säkert att vi kommer få den förstklassiga kunskapsservice som vi förtjänar? För att man i propositionen inte nånstans ställer krav på att det ska finnas apotekare på framtidens apotek. Förtjänar inte svenskarna samma trygghet i att kunna lita på apotekens kompetens som andra EU-medborgare? Förtjänar de inte det för att de betalat apotekarnas utbildning? Sveriges befolkning har alldeles för länge vilseförts om vad de kan begära, Apoteksbolaget har medvetet klumpat samman olika yrkeskategorier för att verka "kunskapstätt". Men nu är det inte de som ska bestämma längre, låt dem inte lura oss att apotekare inte behövs. Faktiskt, om du tillåter - Folkhälsan står på spel :-)
Skicka en kommentar
<< Home