torsdag, januari 15, 2009

Dags att ta tag i turordningsreglerna

Hann aldrig blogga om det igår, men Annie Johansson har en debattartikel i gårdagens DI om att partiledarna i debatten borde adressera det problem som turordningsreglerna innebär för ungdomar.

Många företag skulle må bra av friskt blod. Det är ingen självklarhet att man har större rätt till ett jobb bara för att man haft det länge. Den som betalar lönen måste få avgöra vilken personal som är mest lämpad att ha på lönelistan.

Istället hålls unga (och nyinflyttade från andra länder) utanför arbetsmarknaden av det nuvarande regelverket. Turordningsreglerna och LAS är en fruktansvärd orättvisa och samtidigt en hämsko för ekonomin. Hur det kan försvaras är obegripligt.

Etiketter: , ,

4 Comments:

Blogger Rasmus said...

Men någon anställningsstrygghet måste vi ha. Frågan är hur den ska se ut, om vi ska gå ifrån dagens regler?

11:16 fm  
Blogger Rasmus said...

Och, innan du svarar, kom ihåg att den stora majoriteten arbetstagare har samma arbetssituation som alltid. En kassörska på ICA lever inte på samma arbetslivsplanet som du och jag.

Jag gillar den här bloggen för övrigt. Det är alltid kul att svänga in och se diskussionerna.

11:22 fm  
Blogger Johan, PL&C said...

Hej Rasmus och stort tack för de vänliga orden! :-)

Tryggheten kommer ur två saker:

Den enskilda individen måste se till att utrusta sig med kunskaper och andra färdigheter som gör henne värdefull för en arbetsgivare.

Man måste också ha ett samhälle där näringslivet utvecklas, där vi har tillväxt och en växande efterfrågan på arbetskraft.

Det kräver också en rörligare arbetsmarknad där det går fortare att få ett nytt jobb om man blir av med ett gammalt.

LAS är ett stort hinder för sådan rörlighet och utgår på så vis faktiskt ett hinder för tryggheten.

LAS hindrar också företag från att göra förändringar i sin kompetensmix för bättre kunna möta nya utmaningar på en allt mer föränderlig världsmarknad.

Detta gäller kanske inte de stora företagen i så stor utsträckning, eftersom de ofta kommer överens med facket i enlighet med sina kollektivavtal istället, men för de små kunskapsintensiva tjänsteföretagen är problemet desto tydligare.

Det bromsar framväxten av morgondagens näringsliv och påverkar sålunda den aggregerade tryggheten negativt.

Om man från politiskt håll ändå vill gynna arbetstagare på ett liknande sätt som LAS är satt att göra, föreslår jag istället någon form av skattemässigt gynnat trygghetssparande, så att man efter några tjänsteår har en rejäl skrälldus fuck-offmoney.

När det gäller yrken som ICA-kassör, t ex, så har jag inget emot att de som jobbar kommer överens med sin arbetsgivare om vad som ska gälla vid uppsägningar, men det kan de reglera i sitt avtal. Enskilt eller kollektivt om de vill det.

1:44 em  
Blogger Emil said...

Varför skulle en ICA-kassör ha svårare än mig, Johan eller Rasmus att skaffa ett nytt jobb? Det finns gott om matbutiker och gott om andra kassörsjobb också för den delen, däremot finns det mindre gott om specialiserade konsultjobb. Dessutom har en ICA-kassör normalt inga studielån. Vad är det som gör att en ICA-kassör skall skyddas från uppsägning mer än mig? För mina pengar dessutom*?

*ICA-kassörers skydd betalar jag förvisso inte för längre sedan jag flyttade ifrån Sverige men det finns snabbköpskassörer i det land jag bor i nu också...

2:47 em  

Skicka en kommentar

<< Home