Resultatlön bra för ägarna

Ett grundläggande problem i den svenska debatten är den breda bristen på insikt i begränsningarna för politikens ansvar och befogenheter.

Gårdagens idiotiska inslag på TV4-nyheterna är ett exempel. En av de uppretade byggjobbarna refererar till något i stil med "en statlig chef ... på en bank".

Bankerna är inte statliga. Staten och politiken har begränsade möjligheter att ingripa i privata angelägenheter och så ska det också vara, även om det numera till och med från socialdemokratiska håll föreslås rent socialistiska "reformer", som t ex konfiskation av privata företag.

Vår fria avtalsrätt åstadkommer mycket gott, och det är väl inte så många som tror att Volvo och andra företag skulle må bättre av politiskt ägarskap?

Ibland anser företagens ägare att det är motiverat att erbjuda nyckelpersoner bonusprogram och annat för att belöna dem när och om de gör ett bra jobb. Ibland känns det dock som att dessa bonusprogram saknar all markkontakt och ibland får dessa nyckelpersoner rent perversa bonusar, fastän de gjort ett jävligt dåligt jobb!

Det kan man naturligtvis (liksom jag har nu) ha synpunkter på, men om jag inte är ägare i det företaget har jag faktiskt inte med det att göra. Man kanske tvärtom borde glädjas. Om jag istället har aktier i konkurrenten till ett företag som använder resurserna dåligt (genom att t ex dela ut dem till odugliga chefer som inte gör jobbet), kommer ju mitt företag kunna ta marknadsandelar och tjäna mer pengar.

Undantaget är naturligtvis när de privata företagen kräver statlig hjälp. Som skattebetalare har man då naturligtvis all rätt att protestera! Personligen är jag principiellt emot alla typer av statlig bail out, men jag kan förstå varför man vill erbjuda bankerna skydd.

-------------------

En tacksam PR-princip att jobba med i Sverige är just avundsjukan. Percy Barnevik föll utan tvivel offer för en makaber kampanj orkestrerad av sin förra arbetsgivares ägare, Wallenbergarna.

Pacta sund servanda - avtal ska hållas. En helig juridisk princip kan tyckas. Barnevik hade ett avtal sedan gammalt som gick ut på att belöning skulle tillfalla honom i relation till hur bra det företag han var högsta chef för utvecklades.

Han gjorde ett fantastiskt jobb. ABB's värde mångdubblades under Barneviks ledarskap. Wallenbergarna blev genom Barneviks försorg mycket rikare och för det skulle en motsvarande belöning utgå. Nästan en miljard skulle det har blivit.

Då hände något som i mina ögon var oerhört märkligt. Det restes en folklig opinion mot Percy Barnevik och implicit för bröderna Wallenberg. Barnevik påstods förkroppsliga "girighet" för att han ville ha det som rätteligen var hans. Men Wallenbergarna ansågs i den grunda medialogiken inte giriga, trots att de ju ville ha exakt samma pengar.

Till saken hör att pengarna med all rimlighet hade gjort större nytta för mänskligheten i Percy Barneviks ägo. Detta är vad han använder en hel del av sina stålar till. Mikrokrediter till företagande som skapar välstånd i delar av världen där välstånd behövs som bäst.