fredag, mars 13, 2009

Skapar välstånd - skapar illamående hos (S)

Socialdemokraterna är ju ett stort parti och rymmer sålunda en variationsrik palett av debattörer med avseende på debattstil och nivån på intellektuell analys.

Det finns naturligtvis kloka, trevliga och vettiga sossar, med vilka jag delar väldigt många värderingar. Det finns dem som jag respekterar djupt och som verkligen bottnar i analysen, fastän de av olika skäl drar andra slutsatser än jag.

Sedan finns det också ett kluster med folk som aldrig grävt djupare än i klasskampsklyschorna från LO-pamfletter. Som baserar sitt engagemang på en världsbild som inte stämmer överens med verkligheten och som kämpar mot borgerliga och kapitalägande halmgubbar. Som gör sig till nyttiga idioter för mer förslagna karriärister i "rörelsen".

En s-bloggare vid namn Anna Rosmark mår tydligen illa över att det går bra för Ingvar Kamprad, en företagare och superentreprenör som startade med två tomma händer och med hjälp av hårt och smart arbete lyckades bygga upp ett världsföretag med i dagsläget 130 000 anställda.

Människor runt om i världen får sin utkomst helt och hållet tack vare att att IKEA gör ett bra jobb. Förutom de 130 000 anställda finns också ett stort antal underleverantörer som får sin utkomst från jobb för IKEA, samtligas löner sprids vidare genom världens ekonomier genom handel och bidrar till att ännu fler tjänar pengar, med den välståndsspridning det innebär.

För att inte tala om alla de som uppskattar IKEA's stenhårda jobb för att kunna erbjuda oss vardagsrumsmöbler, vaser och varmkorv till priser som knäcker det mesta.

Detta får alltså Socialdemokrater att "Må illa"?

Man tycker att det har hänt en hel del med Socialdemokraterna sedan löntagarfonder och kollektivanslutning - den typ av socialdemokrati som en gång drev Ingvar Kamprad och andra företagare ur landet - men tydligen finns det fortfarande politisk kraft i ogrundade avundsjuketrippar. Är det månne det nuvarande ledarskapet som öppnat den maskburken?

Etiketter: , , ,

7 Comments:

Anonymous Anna Rosmark said...

Hej!
Antar att du förstår att det skulle komma en kommentar från mig eftersom du uppenbarligen vill göra mig till åtlöje.
Precis som jag skrivit har jag full respekt för Kamprad och hans otroliga vinst för Sverige och alla som arbetar för Ikea.
Jag kommer dock alltid att anse att det finns en gräns (vet inte vart) för hur mycket pengar en person behöver tjäna för att vara tillräckligt motiverad att göra sitt bästa. Det enda jag är helt övertygad om är att den gränsen är bra långt under 22 miljarder...
Sedan har jag i mitt inlägg inte kallat mig förespråkare för Socialdemokraterna.

12:04 em  
Blogger Johan, PL&C said...

Hej Anna och tack för din kommentar.

Jag vill inte inte göra dig till åtlöje, men jag vill uppmärksamma ett problem jag upplever i att du och andra vänsterdebattörer framställer det faktum att människor lyckas skapa stora värden, som någonting negativt.

Din verklighetsbild utgår antagligen från myten om den statiska ekonomin, dvs att det skulle innebära att någon måste bli fattig för att en annan skulle kunna bli rik.

Så är inte fallet. Det finns ingen motsättning i att Ingvar Kamprad blir rik som ett troll och att andra samtidigt blir rikare i varierande grad. Tvärtom faktiskt.

Det är ju så att Ingvar Kamprads framgångar, för vilka han kammar hem fantastiska vinster, försörjer berikar och tar folk ur fattigdom runt om i hela världen.

Nu vet jag ju inte om du vill lagstifta mot vinster, eller på andra sätt begränsa människors möjligheter att tjäna pengar, men din problematisering om saken implicerar att du vill göra det för att du inte vet om de "motiverar dem".

Det är väl egentligen skitsamma om de motiverar dem. Det är ju deras pengar! Med vilken rätt anser du dig bemyndigad att konfiskera dem?

Med tanke på just Ingvar Kamprads framgångar tror jag faktiskt - med förlov sagt - att pengarna används klokare under hans förvaltning än din och dina partikompisars (och mina för den delen).

Vi behöver våra entreprenörer för välstånd och sysselsättning. Det är djupt tragiskt när du och de som tycker som du uttrycker "illamående" inför själva välståndsskapandet.

Kanske det finns någon åksjukemedicin, så att även du kan njuta mer av resan mot bättre välstånd för alla?

4:28 em  
Anonymous FiFFi said...

Hej på er, Anna och Johan.
Jag måste få prova en tanke och se om ni har lust att replikera på den.

IKEA är ett framgångsföretag som både tjänar och förhoppningsvis kommer att tjäna som förebild för svenska och utländska företagare / entreprenörer, på ett antal områden förutom den rena vinstaspekten.

Det är ett fenomen som tål att granskas och inte med skälet att hitta fel eller brister utan för att de ha har lyckats så väl.

Inom IKEA är man både förvånade och mycket nöjda med att under lång tid har man kunnat lägga produktion i Utvecklingsländer och därmed kunnat erbjuda, en ofta, ökad standard och villkor för arbetare, nu kan IKEA även sälja sina varor på samma marknad som den produceras på. IKEA undret kan således växa även i Utvecklingsländer, till viss del tack vare sig själva.

Min problemställning är att IKEA från början innebar en möjlighet för alla att kunna köpa möbler och attiraljer för hemmet, till en skälig penning, detta skapades genom ett smart tänk och ödmjuk inställning till pengar.

Nu ligger basen (min reflektion) inte längre i detta, utan affären drivs primärt av kvantitetsförsäljning och förbehållslös prispress.Den nya marknad som nu håller på att öppnas upp kommer innebära enorm tillväxt men från och med vad ska alla dessa prylar produceras, och vem ska göra det för att kunna hålla den prispressade nivån.

Förutsätter IKEAS modell att produktion alltid sker på billigare områden än där själva intäkten kommer?

Om vi bortser från miljödebatten och fokuserar på det som kallas "hållbart", kan verkligen IKEAS modell anses vara hållbar, när alla som drivit företag med produktion vet att resurser är en begränsning.

Med en växande medelklass i före detta utvecklingsländer som t.ex. Kina, hur ska IKEA med gott samvete kunna hålla sin apparat fungerande med transparans i förhållande till miljö och arbetsvillkor?

Jag tror att affärsmodeller som bygger på överkonsumtion av produkter som egentligen inte är livsnödvändiga eller kan produceras "hållbart", kommer få en tuff tid om man samtidigt ska bibehålla god moral och ärlighet.

Detta är lite mörka tankar men jag undrar helt ärligt om mitt resonemang är helt av banan?

mvh / FiFFi

7:11 em  
Blogger Emil said...

FiFFi: det finns inga "hållbara affärsidéer". Allt har ett bäst före datum och förutsättningarna förändras alltid. Att försöka bygga (eller verka för att byggga) företag som skall vara för evigt är kontraproduktivt.

3:30 fm  
Anonymous FiFFi said...

Emil:
Mja, det var inte riktigt dit jag ville komma, frågan är om IKEA kommer att vara tvungna att ändra sin affärsidé eller grundmotiv för att kunna fortsätta existera och frågan blir då vad som händer om kvantitet eller lågt pris inte längre är basen?

Jag tror inte heller att man kan bygga affärsidéer som varar för evigt däremot kan man bygga bolag som verkar hållbart med hänsyn till ekonomi, arbetsförhållanden, resurser och så vidare. Där finns ingen tidsrelation. Evigt är ju ganska lång tid.

mvh /FiFFi

8:21 fm  
Blogger Johan, PL&C said...

Hallå FiFFi. Tack för en intressant kommentar.

På en punkt anser jag nog att ditt resonemang är - om inte helt av - så i alla fall lite sladdande på banan.

Resonemang om "överkonsumtion" och vad som ska anses livsnödvändigt bygger, enligt min mening, på ett fundamentalt feltänk: Att nivåerna för vad som är överkonsumtion och livsnödvändigt ska bestämmas kollektivt.

Alla människor är olika och det ingår i våra fundamentala friheter att fundera ut hur vi vill leva våra liv och på bästa sätt försöka göra det.

Den demokratiska politikens roll är att säkerställa att människors förutsättningar till ovan är så goda som möjligt och i det kan exempelvis ingå bra och allmän utbildning, infrastruktur och rättsvårdande institutioner som säkerställer att avtalsbrott beivras.

En diskussion om överkonsumtion och livsnödvändighet kan mycket väl vara motiverad, men inte ur ett politiskt perspektiv, utan kanske i första hand med någon som vi delar ekonomi med.

Det är naturligvis ingen naturlag att IKEA alltid kommer att vara billigast och bäst och det är heller inte samma idéer som framgången bygger på år från år.

Det krävs ständig utveckling i alla företag och det som gör IKEA så suveräna är inte det faktum att de började köra med platta paket eller offshoring. Det är att de STÄNDIGT jagar nya metoder att göra sin verksamhet mer kostnadseffektiv.

Att använda produktion i länder där kostnaderna är lägre är en metod, men det är på inget sätt vad affärsidén bygger på.

Inte desto mindre kommer det antagligen en dag då IKEA får se sig omsprungen. Det finns ingenting som hindrar andra från att konkurrera med IKEA och någon kommer förr eller senare kunna göra jobbet bättre.

Tveklöst är det dock så att IKEAs ledarskap visar prov på osedvanligt höga kvaliteter. Tydligen lever man som man lär på alla nivåer. Även höga chefer åker 2:a klass och kollektivt när det går. Allt för att hålla nere kostnaderna - allt för att kunna hålla låga priser.

Imponerande och inspirerande. Och på inget sätt framkallande av illamående, kan tyckas... ;-)

9:52 fm  
Anonymous FiFFi said...

Johan
Tack för bra svar. Som sagt så ville jag primärt testa en tanke. Jag är helt enig med dig om att det är vi som enskilda individer som måste ta ansvar för hur vi lever våra liv (vilket ju är lite av ett trauma för Sverige av och till).

Däremot anser jag att det är upp till samfund och enskilda nationer att verka för att skapa miljöer där företagsamhet kan verka med hänsyn till omgivande miljöer.

Jag är helt för marknadsekonomi med den enda invändningen att det måste ske med ansvar mot människor och miljö. PÅ samma sätt är jag varm anhängare av en globalisering men det ställer och kommer att ställas betydligt mycket högre krav på företag och ledare för att hålla balans i den processen.

När det gäller IKEAs framgångsrika jakt på effektivisering så tror jag att det kommer bli precis det som skapar problem. Effektivisering sker i princip alltid på någon annans bekostnad och när man är tillräckligt stor så kommer det att bli någon i de egna leden som drabbas.

Detta kan ses, om än i en liten skala, bland de småländska "prototyptillverkare" som under under 90-talet jobbade med IKEAs serier upp till, säg, 5000 ex per serie. När produkten stiger över så har man helt kort lagt den offshore och den tidigare tillverkaren står med personal och infrastruktur utan produktion och verksamheten får läggas ned. Detta är business as usual men konstrasten mellan det hyllade IKEA och uppfattningen hos småländska möbelproducenter är intressant.

Visst så här ser livet ut, men jag tror att vi, som företagare (och konsumenter) måste börja resonera om och förstå att lågt pris alltid innebär att någon annan får betala. Lite som energi-begreppet: det finns bara en viss mängd energi (svart materia inräknad:-)).

IKEA är ett framgångsexempel som kommer tjäna som ledstjärna ett tag till och det tycker jag vi ska vara stolta över.

Nästa issue för diskussion: Energibranschen:-))
mvh /FiFFi

11:19 fm  

Skicka en kommentar

<< Home