Centerpartiet bygger upp tryck i LAS-frågan
LAS-debatten tuffar på i sakta mak, men visst gör vi fart genom vattnet. Centerpartiet är det enda parti som driver på för en välbehövlig reform och man kan bli oerhört frustrerad över andra allianspartiers passivitet i frågan.
Men det handlar naturligtvis även här om demokratins ibland besvärliga, men rättvisa och nödvändiga villkor. Man måste helt enkelt kompromissa och ingen kan helt enkelt få igenom allt man vill utan att ha en stabil egen majoritet. (Och enligt de senaste meteorologiska rönen lär inte helvetet frysa till i år heller.)
Positivt är dock att det börjar byggas upp ett tryck i frågan. Man kan se hur LAS börjar diskuteras och ifrågasättas i andra partier. Till och med i självaste Socialdemokraterna.
Starkt och klokt av Centern, Maud Olofsson och alla andra som kämpar för reformer på området att rakryggat hålla linjen i indignationsstormen.
Sanningen har en tendens att segra till slut och LAS vilar på en förljugen verklighetsbeskrivning.
Men det handlar naturligtvis även här om demokratins ibland besvärliga, men rättvisa och nödvändiga villkor. Man måste helt enkelt kompromissa och ingen kan helt enkelt få igenom allt man vill utan att ha en stabil egen majoritet. (Och enligt de senaste meteorologiska rönen lär inte helvetet frysa till i år heller.)
Positivt är dock att det börjar byggas upp ett tryck i frågan. Man kan se hur LAS börjar diskuteras och ifrågasättas i andra partier. Till och med i självaste Socialdemokraterna.
Starkt och klokt av Centern, Maud Olofsson och alla andra som kämpar för reformer på området att rakryggat hålla linjen i indignationsstormen.
Sanningen har en tendens att segra till slut och LAS vilar på en förljugen verklighetsbeskrivning.
Etiketter: arbetsmarknaden, las, näringspolitik, socialism
posted by Johan, PL&C at 9:54 fm
7 Comments:
Äh, ni förlorade valet när ni höjde tobakskatten och röstade igenom FRA-lagen.
Jo... På sätt och vis önskar jag att du hade rätt :-/
Det är dock allt för få som brinner för åtminstone den senare av de båda ämnena, även om kanske den första också en en frihetsfråga av principiell betydelse... (dock ej av personlig betydelse för mig själv sedan 7,5 år)
Som om LAS skulle vara det som hindrar dagens ungdomar från att få vettiga anställningar.
Ungdomar får inga vettiga anställningar för att dagens arbetsgivare tillåts fortsätta ge dem dåliga anställningar.
Inte fasen vinner man några val på att rycka ifrån folk deras anställningstrygghet, om man inte lurar dem förstås.
Rasmus, hur du hävda detta?
Om man börjar från början: Kan vi åtminstone vara överens över att LAS minskar rörligheten på arbetsmarknaden?
(Man kan ju tycka att LAS är bra ändå.)
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Japp, LAS påverkar. Vi är överens! LAS ger ett visst ökat skydd i takt med att man blir äldre och arbetar länge på en arbetsplats.
Fantastiskt tycker jag!
Nu har man ju redan lyckats sabba stora delar av detta skydd genom att dela upp arbetskraften på en massa finurliga sätt och på så vis lyckats få till lustiga fenomen som "personlig arbetsbrist" och annat.
Allt i kampen för att göra sig av med arbetstagare som under många år hjälpt till att generera vinster åt arbetsgivaren. När man sedan nyanställer hyr man in ny, yngre arbetskraft som kan kastas ut nästa dag om det inte passar, eller skaffar timanställda eller evighetsvikarier.
Att göra på detta vis är kortsiktigt mycket lönsamt för den enskilda arbetsgivaren, och på lite längre sikt fullkomligt förödande för konsumtionskraften i samhället. Otrygga människor med tillfälliga anställningar (som inte får bolån) konsumerar ju självklart mycket mindre än de som har fasta jobb som med lite tur kommer finnas kvar om ett år.
I övrigt har jag lite svårt att se att det finns en massa samhällsvinster att göra på att säga upp stora skaror äldre arbetsagare, och istället ersätta dem med yngre. De försvinner ju inte i tomma intet bara för att de blir ersatta. Man byter ju bara plats, utanförskapet kvarstår.
Eh.. "LAS ger ett ökat skydd".
Mot vad?
Din argumentation bygger på att arbetsgivare är sadistiska monopsonister, vars främsta fredagsnöje är att sparka folk...
Företag behöver personal och de är beredda att betala marknadspris för det.
När man måste minska kostnaderna (t ex pga minskad försäljning) måste man ofta säga upp personal.
Vad är det som gör det rättvist att en person ska skyddas på bekostnad av en annan, bara för att man har varit länge på samma arbetsplats?
Färdighet och lämplighet borde avgöra. Det är inte bara mest rättvist, det ger också företaget större chanser att vända uppåt.
Även om du inte håller med om ett ord av ovanstående, så är vi tydligen överens om att LAS minskar rörligheten på arbetsmarknaden...
Bristen på rörlighet är i sig ett stort problem. Nödvändiga omstruktureringar bromsas upp. (jmf t ex övergången från arbete i jordbrukssektorn, till industriarbete och från industriproduktion till tjänstesektorn osv).
Dessutom är en trögrörlig arbetsmarknad hämmande för arbetstagarnas utveckling. Det finns ett gott stöd för att ett byte av arbetsplats då och då bidrar till såväl professionell som personlig utvecling.
Och inte oviktigt - löneutveckling.
Skicka en kommentar
<< Home