Vad står egentligen S:et för i SR?

Efter ett par dagar utomlands är det nästan alltid med samma känsla man betraktar svenska Public Servicemedia.

Jag är en trogen radiolyssnare och mycket av det som sänds är riktigt bra. Jag lyssnar på P1 Morgon varje vardag, Godmorgon Världen på söndagarna, ofta Studio Ett, Kaliber, filosofiska rummet och många fler godbitar.

Det finns dock nästan alltid en vänstervinkel i det som sänds ut genom SR's försorg. Det känns fånigt att säga det och man känner sig lite som en kverulant, men det blir bara så tydligt när man kommer tillbaka till det efter en aldrig så liten tids bortavaro.

I fredags:

Koenigsegg/Saab

På nyheterna. En "ekonomireporter" berättar att det finns en hemlig grupp riskkapitalister bakom Koenigsegg's storägare och fortsätter om att riskkapitalister vill investera och göra en exit. Med vinst. För att göra en sådan vinstrik exit måste Saab - enligt ekonomijournalisten - gå med vinst. (detta är för det första en sanning med stark modifikation, men det behöver vi kanske inte fördjupa oss i nu).

SEN så kommer det som är så jävla vanligt. En värdering som subtilt letar sig in och opinionsbildar. Journalisten "avslöjar" att en genväg till vinst är att minska personalen. Sedan är reportaget slut. Vadå genväg?

Så här är det: Vinsten är lika med intäkterna minus kostnaderna! Detta gäller i alla företag, i alla branscher, i alla ekonomier och hela universum, oavsett om ägaren heter Koenigsegg eller 4:e AP-fonden.

Saab kostar i dagsläget mer pengar än vad de drar in och det är inte långsiktigt hållbart. Personalkostaderna är en av de kostnader man självklart måste titta på.

Antagligen tycker journalisten i fråga att planekonomi är smartare och låter sina egna värderingar lysa igenom (säkerligen ofrivilligt - de flesta journalister VILL naturligvis rapportera korrekt), precis som när media kallar försäljning av statliga bolag för "utförsäljning", vilket är ett värderande och i sammanhanget felaktigt uttryck.

Hade någon på redaktionen inte varit socialist, kunde denne ha berättat att det kanske blir bättre om man istället säger "en väg till vinst är att minska kostnaderna".


Obama vs den dumma dumma marknadsliberalismen

Vidare får man höra ett reportage från Amerika där en byggjobbare på ett kasino intervjuas om vad han tycker om Obamas bail outpolitik. Han tycker inte att den är så bra och belägger kanske inte sin åsikt rent ekvilibristiskt, men ändå mer relevant än vad de flesta "röster från gatan" levererar i exempelvis SVT Rapport.

Inslagets kommentarer är rent hånfulla, med andemeningen "hur man man sitta där och hävda marknadsekonomi när självaste Obama försöker rädda sin intellektuellt menlösa kontinent med lite gammaldags hederlig europeisk socialism.

Killen framställs mellan raderna som en av de miljarders och åter miljarders okultiverade hillbillys som den svenska av skattemedel försörjda tyckareliten gärna vill tro att USA består av.


Spanarna och mer amerikaraljans

Jag vet egentligen inte varför jag lyssnar på det där programmet längre. Jag blir bara förbannad.

Det levereras inte längre några relevanta spaningar. Nu var det lyckligtvis ett bra tag sedan jag lyssnade senast, men då spekulerade de i vad de konstiga och antagligen farliga nymodigheterna Smilies och Guitar Hero kunde leda till. I båda fallen var man emot och kontentan var att det nog var klokast att idka massiv bakåtsträvan, även om denna bakåtsträvan i Jessica Gerdins synapser antagligen tolkas som en strävan om inte framåt, så i alla fall i riktning mot hennes egna allsmäktiga moralmonopol.

I fredags handlade det om böcker och huuuuu så hemskt! Akademibokhandeln anser sig inte kunna saluföra produkter som ingen vill köpa... Ojojoj..

Det är ju synd att Spanarna antagligen inte har särskilt mycket till övers för vare sig internet eller folk som tolkar den kulturella och kommersiella utveckling som den nya tekniken för med sig. Då hade någon av dem kanske läst boken Long Tail, vilken redan efter halva första sidan vederlägger Gerdins puckade tes.

Det hela fortsätter med lite klubbförinbördesbeundranmys, genom lite raljerande av det dumma USA och Kaliforniens guvernör Arnold Schwartzenegger, som verkar tycka att interaktiva media kan ge skolbarnen bättre kvalitet på läromedlen, till en lägre kostnad.

Guvernörens ovilja att ohämmat höja skatterna till den nivå som skulle göra Gerdin nöjd (och Kalifornien fattigt) lyfts fram som exempel på USA's bottenlösa uselhet som nation, det slutgiltiga beviset för att marknadesekonomi är jättedumt och allt det som var förut utan undantag är mycket bättre än det som kommer imorgon.