Vem bär ansvaret för Centerpartiets misslyckande?

Jag hade den stora förmånen att få jobba som konsult för Centerpartiet i valrörelsen 2006. Vårt företag hade hand om interaktiv kommunikation och gjorde främst valwebben. Det blev ett lyckat projekt. Vi konsulter lyfte oss, samtidigt som beställarorganisationen fungerade mycket väl.

Det enskilt viktigaste exemplet på hur det fungerade väl var att det var så lätt att få besked. I en valrörelse handlar det om att stå på tårna och vara beredd att hantera alla svängningar som debatten kan ta.

Vi hade två mycket proffsiga kontaktpersoner, en för kommunikativt ansvar och en för politiskt. En av dem, eller båda, kunde och vågade omedelbart fatta beslut om huruvida våra mer eller mindre galna inspel skulle köras.

(Båda förkroppsligade för övrigt något som jag i mångt och mycket har kommit att förknippa med Centerrörelsen: Starka och skickliga kvinnliga ledare - hårda som flinta.)

Jag tror inte de konsulter som anlitats för europaparlementsvalrörelsen har haft samma tur.

Kampanjen är i det närmaste löjligt spretig. Det finns säkert en innantill läst skolboksplan för sammanhållen kommunikation och någon sitter säkert just nu och skakar på huvudet och ondgör sig varför inte Centerrörelsen lyckades lyssna på detta. Som om det skulle räcka med att ha rätt för att få rätt.

De olika personvalskampanjerna har varierat i kvalitet, men många av dem har drivits med en fantastisk entusiasm. Tyvärr helt utan något som helst slags relevant stöd från partiet. (Tvärtom, faktiskt, om man frågar vissa)

Reklamfilmen var bra. Riktigt bra. Snyggt utförd och en stringent politisk idé. Men den står oerhört ensam. Man känner inte igen särskild mycket från den i annan kommunikation.

Den nya webben är - förlåt mig - en total katastrof. Stora ytor används till meningslösa "koola" åkningar, som inte blir så jäkla koola när de hackar... (till valwebben -06 använde vi en leverantör för hosting av rörlig bild som mätte bandbredden och anpassade den rörliga bildens storlek efter aktuella förhållanden. Det var ett krav för att få ha med rörlig bild då. Ett rimligt och klokt krav, som man nu verkar kastat över ända.)

Texterna på webbplatsen är löjligt grunda och innehåller mängder av irriterande småfel. Uppenbart skrivna av någon som inte förstår politik på ett djupare plan. Det finns en massa blinda länkar och funktionsmässigt är den mycket sämre än den gamla publika webbplatsen. Bland annat fick jag klagomål från en som har försökt gå med i partiet, men inte lyckats hitta rätt på webbplatsen med en rimlig ansträngning.

Nu har man rekryterat en person som jag vet är mycket duglig när det gäller interaktiva medier, så förhoppningsvis kan det bli ordning på detta, men han kommer att vara mycket ensam i en organisation full av tappade sugar och svarta energihål.


------------------

Det handlar om ansvar.

I min värld jobbar man en hel del med mål. Man sätter upp ibland aggressiva, men rimliga mål som man jobbar efter. Arbetet att uppfylla målen är helt strukturerat efter de kvaliteter och kvantiteter som målen anger.

Uppfylls inte målen så krävs en rigorös analys för att ta reda på vad som gick snett. Vi måste helt enkelt veta vad vi ska göra bättre nästa gång och vi måste veta att vår organisation är skickad att uppfylla de mål vi önskar sätta upp. Ibland är den inte det. Då måste de svaga punkterna bytas ut. I synnerhet om dessa är en del i byggets bärande konstruktion.

Utan att kunna göra den analysen utifrån, tyder verkligen allt på att det finns en del i Centerpartiets organisation som inte riktigt bär. Frågan man måste ställa sig är om det duger att lappa och laga, förstärka med någon plywoodskiva och måla på med lite ny färg, eller om någon balk eller regel bör bytas ut.

Jag hoppas verkligen att man har integriteten och modet att fatta sådana beslut, även om den där balken eller regeln är en god gammal vän sen cuf-tiden.

Annars kommer vi nog tyvärr göra sådana här valresultat ända tills bygget inte längre står för sig själv.


---------------

Läs även Gunilla Hjelm, Fredrick Federley, Jonny Lundin, Magnus Persson och Annie Johansson.

Gläds också åt att Centerpartiet trots allt går bra i Stockholm.