En odyssé i Ulvskogs hjärna

Bemanningsföretag är hallickar. De tjänar pengar på att människor jobbar. Hemskt hemskt.

Arbetsförmedlingen, som verkade så oskyldig och nästan bra (förutom det faktum att de inte förmedlar särskilt många jobb), borde dömas för koppleri. De förmedlar arbetskraft, såväl svenskfödd som lettisk, hemska tanke.

--------------------

För alla normalt funtade människor är Marita Ulskogs liknelse mellan rörlighet för tjänster och trafficking bara konstig.

Men kanske är det inte så märkligt att Marita Ulvskog uttalar sig så? I den fackföreningskramande socialdemokratens värld är arbete något dåligt. I bästa fall något nödvändigt ont och i sämre fall inte ens nödvändigt. Bidragssamhället är tydligen målet, även om det blir svårt att få kalkylen att gå ihop.

Det kanske är relevant för dem att påstå det. Det får fler att känna sig beroende av facket och av generella bidrag från den snälla staten.

Men arbete kan vara något oerhört lustfyllt. Det är kul att sätta tänderna i nya utmaningar, utveckla sina kunskaper och färdigheter och känna att man verkligen gör ett bra jobb.

För att inte tala om hur kul det är att tjäna pengar! Något man gör när man arbetar. Gör man det bra så tjänar man mer. Gör man det bättre än någon annan så tjänar man skitmycket!

Denna lustfylldhet är Marita Ulvskogs största fiende. Hennes politik blir bara relevant när arbetande människor jämställs med offer för fruktansvärd kriminalitet.