Livstid för upprepade våldsbrott

Polarn Johan Ingerö skriver idag på Expressens Sidan 4 om återfallsförbrytare och vårt samhälles assymetriska sympatier för dem i relation till deras offer.

Vissa människor KAN helt enkelt inte leva i samma frihet som alla andra, utan att ständigt falla tillbaka i kränkningar av andra människor friheter.

Det är synd, trist, tragiskt och man önskar att det vore annorlunda. Men det är det inte.

Orsakerna till dessa människors kriminalitet kan vara många och de har säkert själva utsats för brott, kanske av närstående i sin uppväxt. Men det spelar faktiskt ingen roll för deras offer.

De som gång på gång bevisar att de inte kan vistas ute i friheten utan att ägna sig åt våldskriminalitet bör sitta inne.

Jag struntar ärligt talat i om längre straff fungerar avskräckande eller inte, men när man sitter inne rånar man inte banker, knivskär folk eller kör ihjäl folk rattfull.

Jag har inget emot att man verkligen försöker "rehabilitera" folk och de kan gärna få både en, två och tre chanser att visa att de kan leva enligt lagen.

Men tålamodet måste ha en gräns.