Byggfackets tomma tunnor skramlar

Jonas Petterssons film skapade ju ett fasligt rabalder. Själv pudlade han. Lite i onödan tycker jag. Han blandar humor med de teoretiska siffrorna, en praktisk och tacksam metod för att nå ut med ett budskap.

Var detta fräckt? Javisst. Var det otillbörligt? Knappast. Jonas film uppmärksammar ett allvarligt samhällsproblem: Svensk byggsektors svaga produktivitetsutveckling.

Byggfackets representanter tar i från tårna när de "rasar" mot filmen och häver sig med gråtmild klasskampsretorik. Reaktionerna tyder snarast på att Jonas verkligen trampar på en öm tå.

När man sedan försöker diskutera produktivitetsproblemet ägnar man sig - åtminstone enligt Calle Fridén - åt "förakt mot lågutbildade och kroppsarbete". (En absurd anklagelse som samme Fridén vägrar förklara. Jag rekommenderar läsning av tråden så får var och en avgöra själv om, från och mot vem något eventuellt förakt förekommer.)

Brösttoner blandade med personangrepp haglar mot alla som försöker föra en seriös diskussion kring detta, vilket ju naturligtvis är ett tydligt tecken på hur tomma byggfackets tunnor är.

För den som vill fördjupa sig i hur Byggnadsarbetareförbundet arbetar och vad de gör för maktanspråk finns ett hav att ösa ur.

Alltifrån olagliga (och synnerligen osmakliga) stridsåtgärder i Vaxholm (läs Maciej Zarembas mycket gripande artikelserie om det hela) till rättsvidrig "lönegranskning" för människor som inte har något med byggfacket att göra och hur de gör allt de kan för att krossa företagare som vägrar dansa efter Byggnads pipa.

Calle Fridén (bloggen Utsikt från ett tak) tycker att det är hemskt att så många har synpunkter på Byggnads. Det är inte så konstigt Calle... Byggnads beter sig som översittare, en bully, både i sin verksamhet och på sina bloggar.

Eftersom översittare är vana vid att få vara den som hånar och förnedrar andra blir naturligvis krocken total när någon skämtar på deras bekostnad.

---

Läs även Per Ankersjö.