Byt konstnärslönen mot avdragsrätt för företags konstköp

Inte bara för att det är orätt att tvinga medborgarna att betala för sådant de inte efterfrågar och aldrig bett om, men för att konsten i sig lider av ensidiga mecenatskap.

Det finns en renhet i kultur som konsumeras i jämvikt mellan utbud och efterfrågan. Det finns en djup själslig tillfredsställelse i att producera något som en enskild människa uppskattar så mycket att man vill betala för det.

Det finns en destruktivitet i att behöva anpassa sig till en av staten utsedd förståsigpåare som ska avgöra om du ska få några pengar, istället för att möta den som faktiskt ska konsumera din konst.

Visst kan man tänka sig att man lägger skattepengar på kultur, men fokus borde i så fall vara på att skapa förutsättningar för kulturell utveckling. (Jämför fisk vs. metspö.)

Barn- och ungdomskultur tycker jag ska tilldelas lejonparten av det statliga kulturstödet. Det finns världar att upptäcka och någon behöver uppmärksamma kidsen på att maskhålen finns.

Tillfälliga stipendium till unga lovande konstnärer vore i alla lägen bättre än att sponsra en arbetsfri tillvaro för ett gäng priviligierade för resten av livet, som säkert skulle må mycket bättre av att göra något produktivt om dagarna istället.

En konkret åtgärd som i ett trollslag skulle förändra tillvaron för svenska konstnärer vore att låta konst vara avdragsgill för företag. De flesta kontor skulle må bra av god konst och man kan se det som en investering både i konstverkets förväntade värdetillväxt och i sjäslig hälsa för de anställda.

Läs även Johan Ingerö, Henrik Alexandersson och Magnus Andersson.