Det är marknadsekonomin, dumbom

Goda vännen Anders W Jonsson (C) skriver idag en insändare i Hela Hälsningland med titeln "Hur tänker Miljöpartiet?".

Tja, inte alls är väl det enkla svaret. Friåret är bara så dumt så att klockorna stannar. Det gamla argumentet att "dela på jobben" bygger på en brutal förenkling och en häpnadsväckande insiktslöshet från ett parti som faktiskt aspirerar på att regera landet. (Läs Karl Malmqvist om just detta.)

Miljöpartiet vill gärna se sig som ett parti som värnar småföretagandet, men de saknar all förståelse för entreprenörskapets natur. Efterklokt konstaterar de t ex att "SAAB borde ha byggt miljövänligare bilar", de ville - faktiskt - förstatliga företaget och fortsätter på samma socialiseringslinje när de föreslår statliga riskkapitalfonder.

(Till saken hör att de samtidigt vill lägga ned statens forskningsstöd till bilindustrin som företrädesvis handlar om att puffa fram branschgemensamm teknisk kompetens, vad beträffar bland annat minskad miljöpåverkan, till fordonsklustret.)

Att statligt agerande på finansmarknaden tränger undan privat dito är bara ett av de många problemen som följer av Miljöpartiets galenskaper.

Det faktum att det faktiskt inte FINNS något facit att kika i på förhand verkar gått de båda språkrören helt förbi. Anledningen till att marknadsekonomi är den bästa resursallokeringsmodellen är att många företag, ibland hundratals, provar alla möjliga och omöjliga lösningar för att bli bättre än sina konkurrenter.

De flesta kommer inte att lyckas, en del av dem går omkull och några enstaka kommer att ha hittat rätt fram till det högst rörliga mål som lyckosamhet på en marknad är.

Det rörliga målets koreografi styrs av en enorm mängd faktorer och det existerar i ett föränderligt ramverk institutionellt, strukturellt och kulturellt. Att, som Miljöpartiet verkar göra, tro att man som politiker kan "komma på" vilka investeringar som ska bli lyckade är - förlåt mig - fruktansvärt korkat.

Vad som dock är, eller åtminstone borde vara, politikens främsta uppgift är att titta på det som man faktiskt KAN göra något åt: Det instit

utionella ramverket. Vad det handlar om för företag är två saker: risk och avkastningsförväntningar. Stabila, rättssäkra och effektiva institutioner torde vara nummer ett.

---

Bilen på bilden ovan är Porsches kör- och underbara konceptbil 918 Spyder. Drar 0,3 liter milen och gör Nordslingan på 7.30!

Bilen här under är en Radical, ett racerbilsmärke från England, vars gatbilsadaption håller rekordet på Nordslingan med sin SR8LM-modell.

Fastspännd i sittbrunnen på bilen på bilden (som är en enklare Radicalmodell, byggd endast för framfart på racerbana) är yours truly i spänd förväntan inför 5 nya varv på Mantorp.