En vändning

Den nya regeringen fick ju en lite ...ähum... skakig start. Inte desto mindre behåller man greppet om opinionen enligt SvD/Sifo.

I P1:s och Godmorgon världens satirprogram, "Public Service" brukar man kunna känna av stämningsläget i politiken ganska bra. Dagens härliga avsnitt tyder på att mediastormen har avtagit och till och med börjat vända.

Statsministern deltog i EU-toppmötet och skötte sig finfint, även om han såg liiite liten ut bland alla potentater.

Nu är det en massa internationell aktivitet på agendan framöver som sätter ljuset på andra ministrar (sådana som sköter sig bra och betalar tv-licens och sånt). Det skapar en andningspaus för både de åtsatta ministrarna och deras bevakare.

Efter att affärerna med Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò, m fl, har förlorat sitt momentum och därmed sin lyskraft, kommer eventuella KU-förhör inte kännas särskilt upphetsande. Statsministern kommer att kunna sitta och svara knastertorrt och korrekt som bara han kan. För alla icke inbitna och trogna vänsterister kommer funderingarna snarare ligga kring det futtiga i att använda konstitutionsutskottet som oppositionsplattform, än kring Statsministerns brott mot mänskligheten i sina utnämningar av ministrar.

Samma förhållande rådde omvänt i KU-förhören om hantingen av Tsunamikatastrofen, om man frågar mig. Inga stolta ögonblick för alliansen och nettoeffekten blev knappelunda positiv.