"Miljöbovarna slinker undan"

Tidningen Miljö&Utveckling är verkligen bra. Den finns på nätet, men där är den lite sådär. Papperstidningen däremot kickar rumpa.

Sitter med det senaste numret och läser om hur illa miljölagstiftningen fungerar. (ej på nätet ännu - köp tidningen, snåljåpar) Trots att man har ändrat på miljöbalkens sanktionssystem så att mindre brott bötesföreläggs, så handlar brotten om rent ut sagt jävligt korkade saker.

Och det är inte så konstigt. Ändringarna har mest gjort att småföretagare som inte gör sig skyldigt till några egentliga miljöbrott, utan missat formaliteter som föranmälning eller att lämna in statistikuppgifter, döms till skyhöga böter.

Ändringarna riskerar också att urholka rättssäkerheten i och med att ett utsläpp inte längre behöver åstadkommit någon skada för att kunna dömas. Ska det verkligen vara ett allvarligt miljöbrott att släppa ut ringa mängder koksaltlösning eller vattenånga?

Att det kraftigt ökade antalet skitmål är en stor del av problemet konstateras bland andra av miljöåklagarna själva. Barbro Jönsson som är miljöåklagare vid Riksåklagaren konstaterar följande:

"Problemet är att vi inte får upp de stora målen. Vi ägnar oss åt småskit"

En påtaglig risk är också att miljölagstiftningens legitimitet eroderas när den allmänna definitionen av ordet "miljöbrott" är att gamla damer döms för att ha lagt en uttjänt stekpanna på utsidan av återvinningstunnan.

Det börjar kännas lite tjatigt, men miljölagstiftningen måste verkligen ses över från grunden.