Individens rätt till sin egen rationalitet
Det är verkligen trevligt med alla kommentarer man får. Medhåll är alltid värmande, men intressantare är oftast meningsmotståndarna. De flesta är konstruktiva och argumenterar i sak och då och då får man sig en tankeställare.
Ett inlägg här på bloggen som fick många kommentarer var det jag skrev om marknadsekonomi och det klasslösa samhället. Två förhållanden som (enligt mig) inte står i kontrast till varandra, tvärtom vad många långt ut på vänsterkanten verkar tro.
Bland kommentarerna uppstod en diskussion om rationalitet. Någon gör gällande att människor inte är rationella och pekar som exempel på tendentiös reklam och att börsen är "känsligare än en pubertal tonåring".
Man man missar i hela det resonemanget är två saker. Rationalitet kan aldrig förväxlas med efterklokhet. Björn Fridén från bloggen Alliansfritt (som jag felaktigt pekade ut som motståndare till marknadsekonomi - sorry för det) skriver att Titanic hade ett för litet antal livbåtar och att det var bristande rationalitet som låg bakom det.
Såhär med facit i hand borde Titanic aldrig lämnat hamn, eller åtminstone undvikit att köra på det där isberget. Vi har aldrig en komplett bild av kommande skeenden. Vår rationalitet begränsas till sådant vi vet och sådant vi kan föreställa oss. Enligt den vid tiden samlade expertisen var Titanic osänkbar. Det var rationellt att anta det och det var rationellt att spara in på livbåtar eftersom man var övertygad om att de aldrig skulle behövas.
Det andra är att rationalitet är olika för olika individer. Ett grundläggande underskott i socialistisk teoribildning är att man konsekvent undlåter att se människor som individer. Men det är vi. Och den enda som kan avgöra vad som är rationellt för mig är jag.
Var och en bär vi ansvar för våra beslut och vi måste ha frihet att fatta dem på grunder som för oss är rationella.
Ett inlägg här på bloggen som fick många kommentarer var det jag skrev om marknadsekonomi och det klasslösa samhället. Två förhållanden som (enligt mig) inte står i kontrast till varandra, tvärtom vad många långt ut på vänsterkanten verkar tro.
Bland kommentarerna uppstod en diskussion om rationalitet. Någon gör gällande att människor inte är rationella och pekar som exempel på tendentiös reklam och att börsen är "känsligare än en pubertal tonåring".
Man man missar i hela det resonemanget är två saker. Rationalitet kan aldrig förväxlas med efterklokhet. Björn Fridén från bloggen Alliansfritt (som jag felaktigt pekade ut som motståndare till marknadsekonomi - sorry för det) skriver att Titanic hade ett för litet antal livbåtar och att det var bristande rationalitet som låg bakom det.
Såhär med facit i hand borde Titanic aldrig lämnat hamn, eller åtminstone undvikit att köra på det där isberget. Vi har aldrig en komplett bild av kommande skeenden. Vår rationalitet begränsas till sådant vi vet och sådant vi kan föreställa oss. Enligt den vid tiden samlade expertisen var Titanic osänkbar. Det var rationellt att anta det och det var rationellt att spara in på livbåtar eftersom man var övertygad om att de aldrig skulle behövas.
Det andra är att rationalitet är olika för olika individer. Ett grundläggande underskott i socialistisk teoribildning är att man konsekvent undlåter att se människor som individer. Men det är vi. Och den enda som kan avgöra vad som är rationellt för mig är jag.
Var och en bär vi ansvar för våra beslut och vi måste ha frihet att fatta dem på grunder som för oss är rationella.
Etiketter: liberalism
posted by Johan, PL&C at 12:10 em
4 Comments:
Nej nej Johan, tvärtom. Det var rationaliteten som gjorde att det inte fanns tillräkcligt med livbåtar- anledningen till att jag plockade fram Titanic är för att det är ett typexempel på hur marknaden efter katastrofen regulerades i lag (tillräckligt med livbåtar till alla).
I fall som Titantic, där det rationella ställs mot det säkra, så har jag inga problem med bestämmelser som hämmar den fria marknaden.
Visst kan det finnas anledning att lagstifta om grundläggande säkerhet, men det finns problem förknippade med det.
Lagstiftaren vet inte nödvändigtvis vad som är säkrast.
Lagstiftningen kan motverka framväxten av ny och säkrare teknik.
Det kan finnas tillfällen där två olika säkerhetshänsyn står emot varandra. Människor värderar risker olika och måste så långt det är möjligt få göra sina egna avvägningar.
Dessutom finns det en risk att staten inte alltid agerar utifrån medborgarnas bästa.
Lagstiftaren kan lockas att gynna intressen som av olika skäl står denne nära. T ex inhemska företag framför utländska.
Det finns ju också färska exempel på hur begrepp som säkerhet används som argument för att genomföra politik som annars skulle vara svår att få igenom.
T ex åsidosättandet av mänskliga fri- och rättigheter i "kriget mot terrorismen".
"Enligt den vid tiden samlade expertisen var Titanic osänkbar."
Jag förstår och håller delvis med om ditt resonemang, men det är en tragiskt misslyckad analogi. Om det är en sådan rationalitet du grundar dina politiska ställningstaganden på, bör du nog tänka lite till...
Jo, jag kan ju inte gärna grunda den på något annat. :-)
En hel massa saker idag som verkar helt självklart kommer med tiden visa sig fel.
Visst vore det kul om man visste vilka? :-D
Skicka en kommentar
<< Home