Miljöpartiet på väg att lämna EU-motståndet?

Det verkar vara storstädning i miljöpartiets politik. Häromdagen avsäger sig ansvarig för frågor om ekonomisk trygghet i partistyrelsen, Karin Jansson, det ansvaret eftersom hon anser att en ny linje om obligatorisk a-kassa står i konflikt med det sedan länge djupt rotade (och fullständigt vansinniga) förslaget om s. k. "medborgarlön".

Idag kan man läsa att Maria Wetterstrand tar bladet från munnen när det gäller inställningen till EU. Miljöpartiets tidigare linje har varit ...ehum... en smula "originell" i så måtto att man inte bara uttryckt en önskan om att Sverige ska lämna EU, utan också att EU som helhet ska monteras ned och att en annan mellanstatlig organisation ska byggas upp. (praktiska problem som t ex att de andra länderna - de man vill samarbeta med - tycker att man har ett hyggligt fungerande samarbetsorgan i form av EU och att det här med att montera ner det för att bygga upp ett likadant inte verkade som en särskilt klurig idé kändes tydligen för profant att bekymra sig kring)

Möjligen tänker Maria kandidera till Europaparlamentet nästa år?

Antagligen anser åtminstone nu det ena språkröret det nödvändiga i att samarbeta över gränserna med många saker, men kanske i synnerhet med miljöproblemen.

Att då driva en linje att lämna det enda samarbete vi har som faktiskt inte bara förmår att upprätta gemensamma regelverk, utan också följer upp det och griper in när medlemsstater bryter mot ingångna överenskommelser. (Till skillnad från t ex kyotoöverenskommelsen som tydligen alla länder utom Sverige och Storbritannien "tolkar" högst personligt utan någon som helst risk för sanktioner.)

Miljöpartiets har kongress i maj och det är upplagt för strider. Ska de ta klivet ut ur de biodynamiskt odlade hampadimmorna och faktiskt bli ett parti, eller kommer civilisationsallergikerna resa sig ännu en gång?

(Som när ett gäng elallergiker en tidig morgon efter en lång kväll på en mp-kongress för några år sedan "avskaffade räntan"... Vad roligt det var! :-D )