Sammanfattande intryck av debatten

Helt klart är att den socialistiska verklighetsbeskrivningen i hög grad präglar den svenska debatten.

Till viss del beror detta naturligvis på moderatorerna. Anna Hedenmo är ju gammal SSU:are och man känner den ideologiska skolningen från Bommersvik när debatten inleds med att presentera siffror på att klyftorna har ökat. Som om det vore självklart att detta är ett problem.

Alla utom Jan Björklund accepterar detta och det är lätt att förstå varför. Man tvingas starta i en oerhörd uppförsbacke om man måste börja med att förklara det där och det är antagligen (i alla fall kortsiktigt) klokt att låta bli.

LAS vilar också på socialistiska bevekelsegrunder. Lagen utgår från att anställda är skyddslösa offer och att arbetsgivare är ondskefulla monopolkapitalister i cylinderhatt, vars största nöje är att ge folk sparken.

Bra att Maud Olofsson markerar, men KATASTROFALT och oförlåtligt av varje partiledare som anser sig leda ett icke-socialistiskt parti att acceptera LAS.

Vänstersidan var ovanligt samspelta och det kändes som att de koncentrerade sig på att verka tjenis.

Vi får väl se hur det går när man närmare valet 2010 måste börja sätta siffror på sin gemensamma politik.

Regeringen kör hårt på skatten. Jobbskatteavdraget är ett genialiskt konstruerat system när man ser till att minska skattekilarna och därmed minska tröskeln mellan att inte ha jobb och att ha det. Dessutom utan att åsidosätta det kommunala självstyret och beskattningsrätten.

Vänsterpartierna å sin sida tänker gå till val på att höja skatterna. Detta torde vara unikt i världen. Att man tror sig kunna vinna val på att berätta för folk att man tänker ta deras pengar - att de själva är sämre skickade att ta hand om dem än staten.

Detta kan sjukt nog funka i Sverige, men FÖR att det ska funka måste nog människor lita mer på de människor som ska förvalta dem än vad som nu verkar vara förtroendeläget för Sahlin och kompani.

Sahlin försökte också lyfta FRA och därtill kopplade integritetsfrågor. Ännu så länge ganska taffligt. Dessa frågor kräver kunskap och språk som Sahlin inte behärskar, men hon kanske kan lära sig. I så fall kan regeringen få problem. Problem som kan lösas genom att ta kritiken kring integritetsfrågorna på allvar. I grunden har en regering grundad i en liberal idétradition större trovärdighet när det gäller enskilda individers rättigheter mot staten.

Ganska tråkig debatt på det hela taget och man undrar om det skulle kunna göras något med själva formen? Eller så är det helt enkelt innehållet som är för tråkigt? Lite principer skulle onekligen pigga upp...