För SR är Socialdemokratin fortfarande norm
Man kan ju undra vad som driver redaktionen för Godmorgon Världen när de sätter ihop en panel för att recensera regeringens näringspolitik som har en sån uppenbar slagsida.
I deras värld är fortfarande det Socialdemokratiska Arbetarepartiet norm. Alla andra regeringar är tydligen historiska paranteser. I mitten - i den i Sverige så uppskattade konsensuspositionen - sätter man Katrin Kielos. Förvisso en trevlig, fräsch och klok Socialdemokrat.
Men hon representerar i SR's värld inte vänstern. För att vrida hela spelfältet i en enligt Godmorgon Världens redaktion bättre riktning, sätter man till vänster om henne en spritt språngande kommunist, Aron Etzler. En snubbe som alltså inte tror på marknadsekonomi, som inte gillar företag (och företagare) överhuvudtaget och som antagligen håller klasskampen för viktigare än demokratin. (Lite som att låta Ulf Ekman recensera en föreläsning i biologi.)
Till "höger" en skön liberal förvisso, men en person som inte egentligen har någonting med regeringens politik att göra (tyvärr). Det känns nästan som att de inte riktigt tar honom på allvar. Att hans medverkan är som ett komiskt och lite pittoreskt inslag för att liksom krydda anrättningen. (Medan liberalism faktiskt borde vara huvudingrediens.)
Det naturliga vore väl att ha med någon som åtminstone hjälpligt delar den av regeringen förda politiken, samt två personer som har angreppspunkter från varsitt håll?
Jag gillar Kielos, men i dessa sammanhang är hon för tunn. Hon påstår t ex att regeringen inte satsar något på fordonsutveckling, vilket är en ren felaktighet. För det första naturligtvis all tillämpad forskning ute på våra universitet och högskolor, men även energimyndigheten och andra myndigheters alla projekt.
Kolla t ex Ångströmlaboratoriet med ABB's gamla forskningschef Mats Leijon i spetsen, som ligger i yttersta framkant i världen när det gäller elteknik.
Problemet är inte bristen på statligt finansierad utveckling, utan bristen på ett växande näringsliv som förmår att föra ut resultaten från den utvecklingen på marknaden.
För att stimulera den krävs inga subsidier och politiskt styrda satsningar, utan fria tyglar, få hinder och låga skatter.
I deras värld är fortfarande det Socialdemokratiska Arbetarepartiet norm. Alla andra regeringar är tydligen historiska paranteser. I mitten - i den i Sverige så uppskattade konsensuspositionen - sätter man Katrin Kielos. Förvisso en trevlig, fräsch och klok Socialdemokrat.
Men hon representerar i SR's värld inte vänstern. För att vrida hela spelfältet i en enligt Godmorgon Världens redaktion bättre riktning, sätter man till vänster om henne en spritt språngande kommunist, Aron Etzler. En snubbe som alltså inte tror på marknadsekonomi, som inte gillar företag (och företagare) överhuvudtaget och som antagligen håller klasskampen för viktigare än demokratin. (Lite som att låta Ulf Ekman recensera en föreläsning i biologi.)
Till "höger" en skön liberal förvisso, men en person som inte egentligen har någonting med regeringens politik att göra (tyvärr). Det känns nästan som att de inte riktigt tar honom på allvar. Att hans medverkan är som ett komiskt och lite pittoreskt inslag för att liksom krydda anrättningen. (Medan liberalism faktiskt borde vara huvudingrediens.)
Det naturliga vore väl att ha med någon som åtminstone hjälpligt delar den av regeringen förda politiken, samt två personer som har angreppspunkter från varsitt håll?
Jag gillar Kielos, men i dessa sammanhang är hon för tunn. Hon påstår t ex att regeringen inte satsar något på fordonsutveckling, vilket är en ren felaktighet. För det första naturligtvis all tillämpad forskning ute på våra universitet och högskolor, men även energimyndigheten och andra myndigheters alla projekt.
Kolla t ex Ångströmlaboratoriet med ABB's gamla forskningschef Mats Leijon i spetsen, som ligger i yttersta framkant i världen när det gäller elteknik.
Problemet är inte bristen på statligt finansierad utveckling, utan bristen på ett växande näringsliv som förmår att föra ut resultaten från den utvecklingen på marknaden.
För att stimulera den krävs inga subsidier och politiskt styrda satsningar, utan fria tyglar, få hinder och låga skatter.
Etiketter: journalistik, kommunister, marknadsekonomi, public service, socialism
posted by Johan, PL&C at 11:10 fm
8 Comments:
Så, SR anser alltså att Socialdemokratin är norm för att de bjuder in en vänsterpartist för att kritisera högerregeringen?
PL&C-logik :)))
Det vore ju intressantare att angripa regeringen från höger. Högerregeringen accepterar i mångt och mycket den socialdemokratiska retoriken och det borde de pressas för.
Så länge de kramar las, värnskatt och monopol är de socialdemokrater, iofs väldigt moderna och kompetenta jämfört med alternativet, men ändå.
Jomenvisst. Vi vet ju liksom redan att Aron Etzler inte gillar företag...
(Tack Kristoffer också för kommentaren, även om jag inte kände att jag hade något att tillägga)
Om jag kommenterade en radiopanel skulle jag nog tycka att det var lite bättre att försöka bemöta argumentation än att sätta etiketter på de medverkande. Men om jag nu ägnade mig helhjärtat åt etiketterna, skulle jag försöka pricka rätt. Inte kalla människor som inte är kommunister för kommunister (och dessutom i farten missa alliterationen ”spritt språngande socialist”). Jag skulle inte heller skriva att de ”förmodligen” står för saker som jag inte har en aning om, eller komma med helt uppenbart absurda påståenden som att en person är ”emot företag” - speciellt inte när denne leder ett litet företag. Om jag trots allt hade gjort alla dessa misstag, skulle jag be om ursäkt och försöka läsa på bättre till nästa gång.
Hej Aron och tack för kommentaren.
När jag nu läser texten igen känner jag att den blev onödigt raljant mot dig och att jag tillskriver dig åsikter som du ju uppenbarligen inte har.
Dessutom var det ju inte dina inlägg i debatten som var föremålet för min frustration, utan Godmorgon Världens redaktions val av paneldeltagare och den - i mina ögon - bristande balans som panelen därför kom att ta, vilket gör nedsättande tillmälen extra onödiga.
För detta ber jag ödmjukt om ursäkt och lovar bättring.
Vänliga hälsningar
/Johan
Tack för det. I sakfrågan: Det är inte min sak att försvara Godmorgon, Världen!, men det är inte sällan som det är två högerdebattörer när jag är med i panelen. Att det är just tre personer gör helt enkelt att det blir en övervikt åt ena eller andra hållet.
Det kanske också är en definitionsfråga om vad man tycker är höger och vänster.
Som liberal kan tycka att det känns olustigt att representeras av någon konservativ, trots att båda anses vara "höger".
Men det är ju liksom synd att inte klaga... :-)
(Kan för ordningens skull också nämna att jag alltid tycker att du argumenterar väl och att jag ofta blir inspirerad av dina inlägg i debatt och diskussion.)
Så är det också från vänster. Det är liksom inte alla som man räknar till sitt lag. Ytterligare ett skäl till att inte bara räkna hur många som är representerade från den ena eller andra sidan. Det är framförallt genom att se på vad som diskuteras och vilka vinklar som anses relevanta som man kan mäta vem som vinner den dagliga striden om agendan. Tack för berömmet i vilket fall. mvh
Skicka en kommentar
<< Home