Atomdriven sjöfart framtiden?

I och med ökad globalisering med handel och kulturella utbyten, går vi mot en bättre värld. Fattigdomen minskar och hårt arbetande människor som tidigare levt på gränsen till svält, kan få tillgång till bättre marknader och därmed bättre betalt för sitt slit.

En nöt att knäcka är dock utsläppen från det ökade antalet fartygstransporter som följer av en ökad global handel.

Koldioxiden är en sak, men ofta körs fartygen på det allra sämsta bränsle som överhuvudtaget går att använda, med bland annat stora utsläpp av svavel som följd.

Läser i Miljöaktuellt att katalysatorer börjar bli standard på handelsfartyg, men att det inte löser alla problem.

Kanske man borde fundera på en annan teknik?

Från örlogsflottorna finns mångårig erfarenhet av atomdrivna fartyg. Ubåtar, kryssare, hangarfartyg och isbrytare tankas en gång var tredje år med kärnbränsle.

Sedan går de och går och går utan utsläpp av vare sig koldioxid eller svavel.

På 50-talet byggdes ett 180 meter långt styckegodsfartyg vid namn N/S Savannah. N/S står för Nuclear Ship och Savannah var utrustad med en tryckvattenreaktor på 74 MW och en svenskkonstruerad ångturbin från Finspång på 20 000 hk.

På den tiden var oljan billig och ingen hade hört talas om vare sig växthuseffekt eller global koldioxidskatt. Utsläppen ansågs liksom gå upp i rök och oljetankar kunde sköljas ur till havs utan vidare bryderier. Atomdrift var därför inte kommersiellt gångbar.

Nu är läget dock ett annat.