KD kör fast i moralträsket

Idag går tre av fyra allianspartier ut och föreslår att insemination av ensamstående ska bli en del av den svenska vårdapparaten. Ett välkommet besked.

Kristdemokraterna är emot och har inte helt lätt att förklara varför, utom att varje barn har "rätt till sina båda föräldrar". En hållning som logiskt borde leda till att barn till ensamstående föräldrar borde omhändertas av de sociala myndigheterna och tilldelas fosterföräldrar.

Själv (jag är uppväxt med ensamstående förälder) ryser jag vid tanken att som litet barn med våld bli bortförd från min familj, även om den råkade se ut på ett annat sätt än det som Kristdemokraterna önskar, och satt att uppfostras av främlingar. Med tanke på hur många barn i den situationen som råkat riktigt illa ut växer rysningen till en kall våg av obehag, sorg och ilska.

Möjligen blir också Maria Larssons ovilja att ge drabbade fosterbarn rättmätig kompensation lättare att förstå. Oäktingar och horungar ska bära sina syndande föräldrars skam.

Nyligen debatterade Anders W Jonsson (C) om detta i radio Gävleborg mot ett Kristdemokratiskt landstingsråd som försökte motivera sitt motstånd mot lagen med FN's barnkonvention om att barn har rätt att känna till sitt biologiska ursprung. Det är bara det att lagförslaget från C, M och FP gör det lättare att uppfylla barnkonventionen, som ju dessutom KD vill göra till lag. De barn som tillkommer genom insemination idag i Danmark och Finland saknar ju den möjligheten, liksom många av dem som kommer till på annan väg.

Naturligtvis är detta bara försök få en intolerant ansats att verka mindre osmaklig, men mellan de torftigt ihopdragna argumenten syns Kristdemokraternas drivkrafter tydligt: Synden och SNNNNUSKET ska straffas!

---

Är allianssamarbetet på något sätt i fara av detta? Nä, inte så länge det finns en majoritet för den politik som inte bygger på märkliga föreställningar om att vissa barn är mindre välkomna än andra. Bebisar är ganska fantastiska oavsett hur de kommit till.

Det kanske till och med vitaliserar Alliansen att partierna då och då sticker ut och visar sin särart, så att väljarna kan tycka till om den inbördes maktbalansen.

Hur kan vi hävda Centerpartiets särart?

Varför ska någon egentligen rösta på Centerpartiet? Frågan är hård, men nödvändig att ställa för alla oss som kämpar för Centerpartiets idéer på olika nivåer - inte minst av den enkla anledning att väljarna kommer att ställa den 2014.

Hur kan vi, inom ramen för samverkan i Allians för Sverige, hävda vår särart och göra oss till ett mer intressant alternativ än de andra allianspartierna?

I min egen vardag, i kommunpolitiken som ledamot i exploateringsnämnden i Stockholms stad, känns det ibland frustrerande att inte i större utsträckning kunna driva igenom det som skiljer Centerpartiet från övriga allianspartier. Vi vill bygga högre, tätare och djärvare, men med en förvaltning och en övrig majoritet som tuffar på i gamla hjulspår, är det inte helt lätt att vrida om kursen, samtidigt som vi är med och tar ansvar för de intressanta byggen som aldrig blev av.

På en annan nivå är Datalagringsdirektivet en fråga som skiljer Centerpartiet från övriga alliansen. Vi har ett stämmobeslut på att vi inte vill införa något dylikt, eftersom det rimmar dåligt med Centerpartiets syn på förhållandet mellan medborgare och stat. Det är med stor sorg och frustration jag betraktar debatten om detta.

Kompromissandet är en nödvändig del av demokratin, men de som förhandlar bort en sådan signifikant del av Centerpartiets politik har en skyldighet att förklara hur de tänkte och berätta vad vi fick istället, så att vi medlemmar kan ta ställning till om vi tycker att dessa människor är bäst lämpade att föra vår gemensamma talan även efter nästa stämma.

Idag kunde man höra på radion något vi alla redan vet: att ungdomsarbetslösheten är rekordhög i Sverige. Centerpartiet är det enda parti som driver frågan om att förbättra arbetsrätten så att ungdomar och nyinflyttade inte längre missgynnas till förmån för de som redan är etablerade på arbetsmarknaden. Häromdagen gick ungdomsförbunden ut gemensamt och krävde samma sak och jag vet inte i vilken utsträckning man kan tolka det som ett tecken på att resten av alliansen är på väg att vända, men dessvärre finns det inget som tyder på att Centerpartiet kommer att kunna få ut några politiska fördelar när väl en svängning sker.

I samma sekund som vi lyckas övertyga våra alliansvänner kommer frågan inte längre att vara vår. Den dag turordningsreglerna förändras och arbetsmarknaden börjar fungera bättre kommer det att vara alliansens politik och inte Centerns. Så har det funkat hittills och så kommer det att funka framöver om vi låter det vara så. (Jag tror t ex att det bara är centerpartister som tror att RUT är "vår" fråga.)

Centerpartiet har en anmärkningsvärd benägenhet att ta ansvar för alliansens alla dåliga sidor, samtidigt som vi inte kan tillgodoräkna oss några av de goda. Det måste vi ändra på.

Tomma tunnor skramlar mest

Redan innan hatresan till Saltsjöbaden märktes det väl att tonen hårdnat något från vänsterdebattörerna. Idag kröntes den utvecklingen med en ledare i Aftonbladet som kopplar ihop den svenska borgerlighetens fräcka undlåtenhet att... tja.. vara socialister, med den galna massmördaren från Utøya.

Tankesmedjan Timbro och kulturtidskriften Axess adresseras specifikt. Så även i Katrine Kielos märkliga blogginlägg som verkar syfta till att mjuka av ledarens vassa kanter något, men som samtidigt investerar ännu mer av Aftonbladets förtroendekapital i den kanske något udda ansatsen att strävan efter ekonomisk frihet hör samman med mordisk rasism.

En ursäkt hade passat bättre.

Jag tror att Fredrik Segerfeldt har helt rätt i sin Newsmillartikel om detta: Vänsterns självbild krockar med verkligheten och resultatet blir frustration som bubblar över i oförskämda anklagelser och långsökta teorier om samband mellan de olika saker man tycker illa om, även om dessa är väsensskilda, som t ex liberalism och rasism.

Axess chefredaktör, Johan Lundberg, demonterar Aftonbladets resonemang snyggt och effektivt på samma debattsite.

DN hotar satirbloggare

Dagens Nyheter drar på ett riktigt snedskär och visar att de inte riktigt hänger med i utvecklingen. Har de hört talas om Streisandeffekten, måntro?

I ett försök att skrämma satirbloggaren Sven-Erland Västros till tystnad skickar de sina fina advokater på honom med anklagelser för upphovsrättsbrott. Något som av allt att döma inte har begåtts.

Olaga hot, någon?

Idag är vi alla Sven-Erland!

---

Och så några twinglylänkar så att DN kan visa sin välkända censurlusta: 1, 2, 3, 4, 5.

Kapitalismens kris?

Vänsterns förmåga att lyfta ut en statisk ögonblicksbild och helt kunna bortse från historiska fakta är lika märklig som imponerande. Den överträffas egentligen bara av förmågan att missförstå kapitalismen, som i bästa fall förväxlas med korporativism, men kanske oftare som ett samlingsbegrepp för allt som är "dåligt".

Även från (någorlunda) seriösa debattörer får man allt oftare höra att kapitalismen har misslyckats och exemplen finanskris och Grekland läggs fram som bevis.

Alltså, utan kapitalism hade hela världen varit Grekland! Det hade inte funnits några finanser att krisa kring!

Man kan ju undra var sådana som Kajsa Ekis Ekman tror att stålarna kommer ifrån, de som de vill ska distribueras på ett mer "rättvist" sätt? Hur kan man ha missat att värdet någonstans måste skapas? Att enskilda människor i frivillig samverkan tar initiativ som utvecklar näringslivet och som lösgör resurser för allt som vi tar för givet? (Värme i bostäderna, t ex, för att anknyta till Ekmans artikel.)

Kapitalism är inget annat än frihet för folk och företag att använda sina förmågor att tjäna pengar. När så sker uppkommer tillväxt som kommer alla till del på ett eller annat sätt. Det är ju fullt förståeligt att anse det olyckligt att några lyckas bättre än andra, men man måste ju begripa att det inte gynnar någon att slå undan förutsättningarna för effektivt skapande - en ofrånkomlig konsekvens av socialismen.

Om Grekland är ett exempel på misslyckande är det väl snarast frågan om ett politikens misslyckande: Ineffektiv och rättsosäker skatteuppbörd, en växande offentlig sektor med livstidsanställningar och ett näringsliv utan förutsättningar och förmåga till förnyelse.

På det en vänsterpopulistisk politisk kultur där den som lovar allt åt alla vinner medborgarnas gunst.

Kris för kapitalismen? My Ass...

Skatteutjämning rimmar dåligt med (C)-ideal

Igår skrev mina Centervänner Mari-Louise Wernersson och Eva Nypelius en artikel i Dagens Samhälle om att de vill att regeringen sätter ned foten om kommunal skatteutjämning. Jag känner båda som väldigt trevliga och synnerligen kompetenta centerföreträdare, men jag har funderat på texten och ställer mig frågan om hur kommunal skatteutjämning egentligen harmonierar med Centerpartiets idéer om federalism.

Nu i helgen har Centerpartiet kommundagar i Västerås och jag räknar med att denna fråga kommer att diskuteras länge och väl.

Lagstiftarens roll är att avlägsna hinder och skapa frihet för människor att leva sina liv efter egna ideal, men den är inte medborgarnas curlingmorsa. Varje landsända har olika förutsättningar och det finns fördelar och nackdelar överallt. Man kan helt inte räkna med att det är nära till posten om man samtidigt föredrar fria vidder. Vill man nyttja en kommunal bollplan i storstan får man räkna med att ha träningstiden 2130 en fredagkväll av det enkla skälet att det är trångt.

Wernersson/Nypelius vill att samhällsservicen ska vara lika oavsett var man bor. Det låter ju som en sympatisk strävan, men man kan då samtidigt fråga sig vad vi har kommuner till? Om "lika för alla" är idealet borde all offentligt finansierad samhällsservice vara statlig och centralstyrd. Det vore dåligt av en lång rad skäl.

För det första finns en effektivitetsaspekt - lokalpolitiken står närmare medborgarna och kan lättare se unika behov i den egna kommunen och snabbare anpassa sig till förändringar. Demokratiaspekten är heller inte oviktig. Om medborgarna inte gillar hur behoven tillgodoses kan de välja andra kommunpolitiker i nästa val.

Sedan tror jag knappast att det gynnar Centerpartiets kommunpolitiker att skapa ett system som belönar slarv och misskötsel och bestraffar de som tar ansvar, prioriterar kommunal kärnverksamhet och håller nere skatterna.

---

Läs också Per Ankersjös DN Debatt om hur Centerpartiet öppnar upp arbetet med nya partiprogrammet i en wiki för alla att delta i.