Bara döda fiskar följer strömmen!

Ikväll träffar Stureplanscentern Johan Norberg!

1830, Hamburgerbörs. (Mer info på fejsbokks)

Som vanligt är alla välkomna, oavsett partipolitisk läggning.

Folkpartiet driver datalagringen

Datalagringsdirektivet är ett riktigt jäkla dåligt direktiv, det är har vi också stämmobeslut på att vi i Centerpartiet anser. Ett beslut fattat på en grund av liberala värderingar. Det är därför en smula märkligt att den mest markanta stridslinjen går mellan de båda partier i Riksdagen som kallar sig liberala.

Medan Centerpartiet går igenom stora våndor av att i egenskap av regeringsparti, och därmed ansvarig för att implementera resultaten av internationella överenskommelser, måste gå emot våra principer och ställningstaganden i stämmor, så verkar detta vara helt problemfritt i Folkpartiets riksdagsgrupp.

Minst en av Centerns ledamöter har sagt att han inte kan bidra till att stifta en dylik lag. Andra förklarar varför de, trots allt, ändå anser att lagen måste tas nu. Någon tycker att möjligheterna till brottsbekämpning ändå är så pass lockande att datalagring är värt att pröva.

Jag håller inte med om det sista, men respekterar avvikande uppfattning och uppskattar det öppna samtalet kring frågan i vårt parti.

Folkpartiets linje är däremot solklar. Folkpartiets rättspolitiska talesperson, Johan Pehrson, driver datalagringslinjen hårt. Detta trots den, i mitt tycke orimliga, integritetskränkning den innebär. Trots att kommissionen efter fem år fortfarande inte har lyckats påvisa datalagringens nytta för brottsbekämpning.

Vad tror du händer när man upptäcker att DLD inte leder till att fler brott uppklaras? Tror du 1. att Johan Pehrson et al tänker att "oj, vad fel vi hade, bäst vi lägger ner datalagringen", eller 2. "Hmmm... det räckte inte riktigt, bäst vi utökar övervakningen".?

För varje steg som tas, kommer nästa närmare.

Nu hinner jag inte kolla alla Folkpartistiska riksdagsledamöters bloggar, men de från samma valkrets som jag (Stockholms stad), Carl B Hamilton, Barbro Westerholm och Fredrik Malm skriver detta om datalagringsdirektivet.

Man får tycka vad man vill, bara man är beredd att argumentera för sin sak. Det är tystnaden som är farlig. Det är de som gömmer sig från debatten, som kniper käft i rädsla för att avtvingas ställningstaganden som längre fram kan hindra deras fortsatta karriär, som blir den anonyma och principlösa maktapparat som möjliggör framväxten av storskaligt förtryck.

Låt vuxna människor röka om de vill det!

Det verkar råda en bred politisk enighet om att staten har rätt att, och dessutom bör, styra medborgarnas tobaksbruk. Hos liberala partier anförs frihetsargumentet - att man har rätt att inte få sin egen frihet inskränkt av andras rökning.

OK.

Varför då dra gränsen vid rökning? Pruttar, dålig andedräkt, korvgrillning i det fria, parfymer och våta hundar borde rimligen vara ett liknande frihetshot? För att inte tala om folk som vill tala med dig på tunnelbanan!

Någonstans måste vi dra gränsen för politikens lust att detaljstyra medborgarnas liv. OM din balkong blir obrukbar pga grannes rökning borde problemet gå att lösa utan att förbjuda all rökning på alla balkonger?

Naturligtvis är det farligt att röka. Men det är mycket annat också och var och en måste få avgöra hur man vill balansera mellan konsumtion av sådant man finner njutbart och hälsoriskerna förknippade därtill.

---

För mer info om rökningen, dess hälsorisker och den politiska relevans som kan kopplas till detta rekommenderas detta inlägg av Karl Malmqvist.

---

När vi i valanalysen 2018 frågar väljarna varför ingen röstade på oss, ringer vi på hos en tidigare centerväljare. Vi kliver över plast och byggdamm som är kvar sedan man plockade av de översta våningarna från huset (eftersom inget hus numera får vara högre än folhälsoinstitutet).

Medborgaren öppnar dörren, iklädd sin obligatiska "frihetsutrustning", bestående av flytväst, hjälm och knäskydd, samt gps-sändare för att hen ska kunna hittas när hen går vilse. Vi bjuds in på en kopp koffeinfritt kaffe och en rössnerkaka, bakad på spannmål, margarin och e-nummer, levererad av McCarema som vann upphandlingen om att leverera fikabröd i enlighet med livsmedelsverkets rekommendationer (att tillhandahålla folkhälsoriktiga livsmedel blev en naturlig del av kommunal kärnverksamhet i samband med programmet "Hälsorycket").

Efter en stunds resonerande visar det sig att politiken ju alltmer har kommit att handla om hur viktigt det är att att staten tar väl hand om medborgarna. Allting är ju så farligt och hur ska man som enkel professor i molekylärbiologi förstå de politiska konsekvenserna av felaktigt beteende? Och Centern har helt enkelt inte trovärdighet i dessa frågor med sin minst sagt tvivelaktiga historia om att ha förordat valfrihet, mångfald och marknadsekonomi.

För att inte tala om det där hemska gårdsförsäljning!? Det nuvarande systemet är mycket bättre. På fredagarna, om man har beställt i god tid, kommer systembolagets funktionärer hem och administrerar ett kontrollerat alkoholrus med kvalitetsprodukter valda av systembolagets experter och social kontroll. Det där, som anses ha räddat hela det fria samhället, var ju Centern EMOT!

Vi får helt enkelt lägga ner, flytta till Jämtland och kämpa för republikens frihet.

Avlägsna politiska hinder mot stadens utveckling

Maria Ludvigsson är en av de klokaste personer jag känner. Det är därför särskilt smärtsamt att läsa hennes bloggpost på SvD om bland annat Stockholmscentern och diskussionen om höga hus. Möjligen bygger hennes ansats på ett missförstånd om Centerpartiets politiska vilja i det här fallet.

Sant är att vi i Stockholmscentern gärna ser att de som bygger staden bygger den högre och tätare. Anledningarna därtill är synnerligen goda.

För det första behöver vi en herrans massa nya bostäder (och arbetsplatser). En SL-buss om dagen flyttar in till Stockholm och även om vi höjer målen i Exploateringsnämnden till fem tusen nya lägenheter i år, så är det inte tillräckligt.

För det andra är tätare boende energieffektivt och miljövänligt. Med högre hus kan fler bo nära kollektivtrafik samtidigt som utrymme lösgörs för att bevara och utveckla parkmark, liksom vägar och parkeringsplatser för såväl pedaldrivna som andra fortskaffningsmedel (alla behövs och får plats i Centerpartiets Stockholm).

En tätare stad skapar också bättre kundunderlag för det lokala näringslivet. Shopping och ett bra restaurang- och barliv är viktiga delar i den levande staden.

Däremot är det ett missförstånd att Centerpartiet vill att staden ska framtvinga byggen av dessa höga hus. Det finns i dagsläget ett antal politiska hinder för marknaden att utveckla staden i enlighet med konsumenternas behov och önskemål. Dessa hinder vill vi avlägsna.

Skönhetsråd och bevarandekrafter är en sak, men viktigare är nog hur vi tar betalt för stadens mark när någon vill bygga. Vi tar i dagsläget inte betalt för den markyta som tas i anspråk, utan för den boyta som fastighetens byggnader kommer att omfatta.

Det kostar alltså, för marken, inte mer för ett fastighetsbolag att sprida ut ett bygge på tre tomter, än att trava det på höjden, samtidigt som byggkostnaderna för det senare är högre. Resultatet blir en onödigt gles stad i vilken vi måste ner i tunnelbanan eller upp på motorvägen för att kunna umgås och arbeta.

Detta är onödigt, tycker vi, som också har ett stämmobeslut på att införa marknadshyror (för nya kontrakt), för få bostadsmarknaden att fungera bättre och sätta fart på byggandet. Ett uttryck för frihetlighet som borde falla Ludvigsson på läppen, kan man tycka?