Fackets agerande olagligt enligt EG-rätten?
Govänner!
Jacob E:son Söderbaum har haft vänligheten att svara på den fråga jag kastade ut om lagligheten i avtal som tillkommer genom påtryckning och om detta har prövats i domstol.
Stort tack Jacob! (ta en titt på Jacobs blogg, http://jesoderbaum.wordpress.com/)
"Jag är jurist.
För att ge ett kort, enkelt svar på din fråga: I och med EU-inträdet blev Sverige bundet av EG-rätten. Föreningsfriheten enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR) omfattar också friheten att inte vara med i en förening, t.ex. facket.
Så har det inte varit tidigare i svensk rätt, och därför är svensk rätt ifråga om fackens ställning uppbyggd kring det s.k. Saltsjöbadsavtalet. (Man kan med rätta kalla Sverige västvärldens enda korporativistiska system efter fascismens fall i Italien - eftersom facken tillmäts en maktställning i staten fullt jämförlig med riksdagens.)
Därmed har facken fortfarande laglig rätt att med intervenerande metoder tvinga småföretagare teckna kollektivavtal. D
et är alltså olagligt och lagligt på samma gång - en typisk situation som borde prövas av domstolen, där det nödvändiga utfallet måste bli att fackets agerande mot Sofia Appelgren är skadeståndsgillt eftersom EG-rätten går före nationell lagstiftning.
Utfallet kommer med nödvändighet leda till att lagen ändras så att facket inte kan fortsätta på detta sätt framöver."
Kanske möjligen en intressant betraktelse att ha med sig när man läser fackbossarnas försvarstal i dagens SvD.
Update: Jacob tillägger att detta ännu inte har prövats i domstol.
Jacob E:son Söderbaum har haft vänligheten att svara på den fråga jag kastade ut om lagligheten i avtal som tillkommer genom påtryckning och om detta har prövats i domstol.
Stort tack Jacob! (ta en titt på Jacobs blogg, http://jesoderbaum.wordpress.com/)
"Jag är jurist.
För att ge ett kort, enkelt svar på din fråga: I och med EU-inträdet blev Sverige bundet av EG-rätten. Föreningsfriheten enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR) omfattar också friheten att inte vara med i en förening, t.ex. facket.
Så har det inte varit tidigare i svensk rätt, och därför är svensk rätt ifråga om fackens ställning uppbyggd kring det s.k. Saltsjöbadsavtalet. (Man kan med rätta kalla Sverige västvärldens enda korporativistiska system efter fascismens fall i Italien - eftersom facken tillmäts en maktställning i staten fullt jämförlig med riksdagens.)
Därmed har facken fortfarande laglig rätt att med intervenerande metoder tvinga småföretagare teckna kollektivavtal. D
et är alltså olagligt och lagligt på samma gång - en typisk situation som borde prövas av domstolen, där det nödvändiga utfallet måste bli att fackets agerande mot Sofia Appelgren är skadeståndsgillt eftersom EG-rätten går före nationell lagstiftning.
Utfallet kommer med nödvändighet leda till att lagen ändras så att facket inte kan fortsätta på detta sätt framöver."
Kanske möjligen en intressant betraktelse att ha med sig när man läser fackbossarnas försvarstal i dagens SvD.
Update: Jacob tillägger att detta ännu inte har prövats i domstol.
posted by Johan, PL&C at 2:15 em
3 Comments:
Frågan som inte ställs är varför extremliberalerna vill åberopa den negativa föreningsfriheten och EU-lag i det här fallet. Resultatet blir ju bara att om den svenska avtalsmodellen döms ut i EU och försvinner så får vi en minutiös lagstiftning på området i stället - för de flesta arbetstagare och arbetsgivare torde det scenariot te sig sämre, mer ofritt, mer tungrott och svårare att påverka utformningen av än nuvarande avtalsmodell. För ni tror väl inte att det som nu omfattas av avtal kommer att i liberalanarkistisk anda lämnas över till varje enskild arbetsgivare och arbetstagare att ta i hand på om/när avtalsmodellen försvinner - i så fall är ni bra naiva.
Det fackliga löftet
"Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin
och under några omständigheter
arbeta på sämre villkor eller till lägre lön
än det vi nu lovat varandra.
Vi lovar varandra detta i den djupa insikten
om att om vi alla håller detta löfte
så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav?"
Arbetetsmarknad är den marknad där alla löntagare säljer sittarbete. Om säljarna-löntagarna - tvingas konkurrera med varandra för att få sälja sitt arbete ställs kvinnor mot män, sjuka mot friska, unga mot gamla, invandrare mot svenskar, arbetslösa mot anställda.
Det fackliga löftet är att löntagarna lovar att inte konkurrera med varandra om jobben med sämre löner och sämre villkor.
Fackföreningen är det organiserade löftet. Den är en kartell på arbetets marknad där löntagarna inom samma fack - samma yrke - sluter sig samman för att bestämma priset och villkoren på det de säljer.
Kollektivavtalet är det nedskrivna löftet.
Solidaritet utgår från en tanke om allas lika värde. Solidaritet är också insikten om den gemensamma nyttan av att hålla löftet. Om så jag - så vinner vi båda. Solidaritet är mellan människor, den är ömsesidig, det är att ge och att få. Solidariteten bygger på gemensamma intressen.
Uppdraget utgår från medlemmarna. Det är att förhindra att vi tvingas konkurrera med varandra om jobben genom att värna det fackliga löftet.
Arbete är som smör
Det finns fyra marknader i samhället. Det är marknaderna för varor, tjänster, kapital och arbete. På en marknad bestäms priset på varan genom samspelet mellan efterfrågan på varan och utbudet - hur mycket det finns av varan på marknaden.
På bilden visar vi exemplet smör. När det finns mycket smör (med samma efterfrågan) på marknaden sjunker priset på smör, när det finns lite smör stiger priset.
Arbetet köps och säljs på arbetets marknad på samma sätt som en vara. Även på arbetets marknad finns en efterfrågan. Den är uppbyggd av de arbetsgivare som vill köpa arbete. Det finns också ett utbud på arbetsmarknaden. Den skapas av löntagarna som vill sälja sin arbetskraft.
I samspelet mellan utbud och efterfrågan uppstår ett pris på arbete. Inom arbetsmarknaden finns det delmarknader med olika utbud och efterfrågan till exempel på olika yrken och i olika branscher.
Taylor och folkhemmet
Vem som har makten på arbetsmarknaden handlar inte bara om ägande och pengar. Det handlar också om beroende, vem som behöver vem. Arbetsgivarna behöver arbetarna för att utföra produktionen, och arbetarna behöver arbetsgivarna för att trygga sin försörjning.
Arbetsgivarna har försökt göra sig oberoende av löntagarna genom ett vetenskapligt ledarskap - taylorismen. De och inte löntagarna ska förfoga över kunskapen om arbetet. Då blir de anställda utbytbara. Priset på arbetet blir lägre.
Då skapade löntagarna iden om folkhemmet, den generella välfärden. Med folkhemmet skulle alla få tillgång till bostäder, skola, sjukvård, a-kassa och pension. Folkhemmet
skapade inte bara välfärd. Samtidigt skapade det åt löntagaren ett oberoende av den enskilde arbetsgivaren.
Kunden som Gud
För att ledarna ska kunna styra, utöva det vetenskapliga ledarskapet, måste folket acceptera att ledarna har rätt att styra. Det brukar kallas maktens eller ledarskapets legitimitet. Förr kunde man styra människor med rena maktmedel, militär, polis och hot om svält.
Ledningen för olika verksamheter söker ständigt nya argument för sitt i grunden odemokratiska ledarskap. Den nu vanligaste metoden är att hävda att allt är bestämt, på marknaden och av kunden. Det finns inget utrymme för alternativ. Ledningen har inte någon makt. De kan inte heller påverka, de är också offer.
I den gamla världen var kungens makt av Guds nåde. Det var inte kungen som bestämde, det var Gud. I den nya världen är chefens makt av kundens nåde. Det är inte chefen som bestämmer, det är kunden.
Konkurrens och kartell
Konkurrens på en marknad innebär i princip att priset blir lägre. Även på arbetsmarknaden sänker konkurrens priset på arbete. Det är till skada för löntagarna. Till exempel när olika individer konkurrerar med lägre löner för att få ett jobb eller när olika företag i Sverige eller utomlands konkurrerar med varandra med sämre arbetsvillkor och lägre löner.
Konkurrens på de tre marknaderna för varor, tjänster och kapital, sänker priset och är i princip till fördel både för löntagarna och samhället som helhet. På dessa områden är det också förbjudet att begränsa konkurrensen med monopol och karteller.
Konkurrens på arbetsmarknaden däremot är till skada för hela samhällsekonomin med risk för sjunkande löner, sjunkande köpkraft och sjunkande priser. För att undvika det är arbetsmarknaden reglerad i alla moderna ekonomier.
På arbetets marknad är det därför tillåtet att begränsa konkurrensen. På arbetsmarknaden är det fackföreningarna som håller tillbaka lönekonkurrensen mellan sina medlemmar. Utan denna begränsning skulle lönerna sjunka ner till existensminimum för flertalet löntagare.
Fackföreningarna är en kartell där löntagarna träffas och försöker bestämma priset på det de säljer - sitt arbete.
För att minska risken för konkurrens och kaos på marknaden har det i alla moderna ekonomier skapats regler och system för att minska riskerna. Vi kallar dem löntagarnas värn mot marknadskrafterna.
Dessa värn påverkar samhället och allas liv på flera olika sätt. De påverkar var och en av oss, de påverkar samhällets utveckling och de påverkar hur arbetets marknad fungerar.
Värnen gör att riskerna i livet minskar för varje medborgare - de ger trygghet och vilja att satsa på framtiden. De förhindrar utslagning och social misär. De ger nya livschanser när arbetslivet förändras. De innebär att var och en vet villkoren och lönen för arbetet. De skapar ordning och reda när arbeten försvinner.
Ur ett samhällsperspektiv bidrar de till ekonomisk stabilitet, utveckling och tillväxt. Efterfrågan blir mer jämn, riskerna för massarbetslöshet minskar och strukturomvandlingen från gamla till nya branscher underlättas.
Kollektivavtalet - löftet som befriar från utpressning
Om det inte fanns kollektivavtal skulle arbetsgivaren tvinga oss att välja mellanjobbet och lönen. Då kommer en del att välja jobbet, sänka priset på arbetet och vi börjar bjuda under varandra. Det blir en utpressning där jobbet ställs mot lön och villkor. För stora grupper skulle det snabbt sänka lönerna ner till existensminimum - den lägsta nivå företagen måste betala för att få någon arbetskraft.
Därför förbjuder kollektivavtalet arbetsgivaren och de anställda att komma överens om sämre lön och anställningsvillkor. De anställda har förstått att om de själva fick bestämma skulle var och en omedelbart utsättas för påtryckningar från arbetsgivaren att försämra sin lön och sina villkor.
Men kollektivavtalet är inte bara befrielse från utpressning på den egna arbetsplatsen. Det befriar också en arbetsplats från konkurrens från andra arbetsplatser. Parterna har i avtalet avsagt sig rätten att sänka lönerna lokalt. De centrala avtalen, riksavtalen, fråntar inte bara var och en utan även den lokala fackliga organisationen rätten att försämra villkoren. Det betyder att man på en arbetsplats inte kan komma överens om försämringar för att "rädda jobben".
Kollektivavtalet är värnet som befriar de anställda från utpressning. En utpressning där människor tvingas välja det kortsiktigt nödvändiga framför det långsiktigt önskvärda.
Kollektivavtalet gäller alla anställda. Det betyder att alla får högre lön, samma ersättningar och samma försäkringar. Det gäller även de som inte är medlemmar och inte betalar medlemsavgift. Det är orättvist men klokt. Det blir svårare att övertyga oorganiserade om att bli medlemmar. Men det är nödvändigt att alla får del av kollektivavtalet, annars skulle icke-medlemmar släpa efter i lön. Då skulle arbetsgivaren tjäna på att anställa oorganiserade, medlemmarna skulle få svårare att få jobb och de oorganiserade bli ännu svårare att övertyga.
Fem värn för att skydda löftet
Med fackligt och politiskt arbete har löntagarna byggt fem värn mot marknadskrafterna. I tur och ordning hindrar de marknaden att med full kraft slå sönder löntagarnas löfte. Värnen förhindrar kaos och konkurrens mellan löntagarna på arbetets marknad.
De fem värnen är:
• Full sysselsättning
• Aktiv arbetsmarknadspolitik
• Hög arbetslöshetskassa
• Starkt anställningsskydd
• Rikstäckande kollektivavtal
1. Full sysselsättning
Det främsta värnet mot kaos på marknaden är en politik för full sysselsättning. Målet är att bidra till flerjobb så att det blir en balans mellan tillgång och efterfrågan på arbete - lika många som vill köpa, som vill sälja arbete.
Om alla har jobb finns det ingen risk att arbetslösa ställs mot arbetande. Den som har tryggt jobb med god lön och bra villkor hotar inte löftet.
De fem värnen
2. Aktiv arbetsmarknadspolitik
Ska skydda och stödja arbetslösa att komma tillbaka till jobb. Den arbetslöse erbjuds utbildning, kanske i en annan bransch.
Då minskar överskottet på säljare och tillgången på arbetskraft kan säkras i andra regioner och yrken. Den som är i utbildning hotar inte löftet. Den som har en bra utbildning för ett jobb som erbjuds på arbetsmarknaden hotar inte heller löftet.
3. Hög arbetslöshetskassa
På arbetsmarknaden är a-kassan en viktig del av den fackliga lönepolitiken.
De som har arbete betalar till de arbetslösa så att de inte ska tvingas till att ta arbete till lägre lön eller sämre villkor.
Skillnaden mellan lön och ersättning måste vara liten så att det inte är lönsamt för en arbetsgivare att byta en anställd mot en arbetslös. A-kassan är en försäkring vid arbetslöshet men framför allt en löneförsäkring för alla med arbete.
4. Ett starkt anställningsskydd
Las reglerar vilka anställningskontrakt som är tillåtna och när en arbetsgivare får säga upp det. Om arbetsgivaren säger upp det på grund av arbetsbrist stadgar lagen om en turordning vid uppsägning - sist in först ut - och en rätt till återanställning.
På arbetsmarknaden innebär det ett skydd mot konkurrens mellan löntagarna. Återanställningsrätten i lagen hindrar att arbetsgivaren byter ut en anställd mot en arbetslös som är billigare.
5. Rikstäckande kollektivavtal
Ett kollektivavtal innebär att arbetsgivare och anställda samtidigt blir bundna av ett avtal. Arbetsgivare får en fredsplikt som gäller alla samtidigt. Löntagarna kan använda sin gemensamma styrka för att få goda löner och bra villkor.
Om arbetsgivaren i stället bara skulle träffa avtal med varje anställd för sig är risken stor att en del av de anställda kan strejka med störningar i produktionen som följd och andra tvingas acceptera låga löner och orimliga villkor.
Medlemskapets värde
Det är inte ovanligt att det fackliga medlemskapets värde beskrivs som ett utbyte mellan medlemmen och facket. Vad får jag för min medlemsavgift?
Då blir medlemmen en kund till organisationen. Då blir medlemsförmåner viktiga. Men det synsättet gör att det blir svårt att se och förstå fackets verkliga uppdrag och medlemskapets sanna värde. Att medlemmarna tillsammans hävdar sina intressen mot arbetsgivarna och i samhället.
Medlemskapets värde består av tre utbyten. Det första är mellan en medlem och organisationen. Ingen står ensam. Organisationens kunskaper och resurser skyddar medlemmen vid tvist med arbetsgivaren. Varje medlem har en lika stor rätt att påverka organisationen. Att delta i beslut, att välja förtroendemän_ Fackföreningen är demokratiskt uppbyggd.
Men varje medlem har också som löntagare ekonomiska utbyten som han/hon bör värdera medlemskapet mot. Det är mot arbetsgivaren och mot samhället som helhet.
Det andra utbytet är mellan den anställde och arbetsgivaren. Där är arbetet den anställdes kostnad. I gengäld får den anställde lön och andra anställningsförmåner. I USA är lönerna på arbetsplatser där de anställda är organiserade ungefär 20 procent högre än på oorganiserade arbetsplatser.
Det tredje utbytet är mellan löntagaren och samhället. Där är skatten löntagarens kostnad. I gengäld får löntagaren olika tjänster och försäkringar från stat, landsting och kommuner. Behovet av stöd och hjälp är olika stort för olika grupper. Risken att bli sjuk, få skador, bli arbetslös är inte jämnt fördelad i befolkningen.
Arbete med låg lön innebär ofta högre risker. Det lönar sig mest för de lågavlönade med generell välfärd. Den fackliga organisationen ser det därför som sin uppgift att försvara en skattefinansierad generell välfärd.
Värdet av den generella välfärden för en enskild medlem i facket är några, ibland många, tusen i månaden jämfört med om dessa tjänster skulle betalas av var och en vid behov ur den egna plånboken.
Inofficiellt SM i långinlägg... :-)
Skicka en kommentar
<< Home