Krafttag kring energipolitiken i Södertälje

Rundabordssamtalet idag om energipolitiken var mycket intressant ur främst ett allmänpolitiskt perspektiv och kanske liiite av en besvikelse när det gäller den rent energipolitiska delen.

De båda socialdemokraterna Stefan Löfvén och Anders Lago kunde inte nog betona vikten av att regeringen nu måste bjuda in Socialdemokraterna till förhandling om energipolitiken. Detta upprepades flera gånger.

Den enkla fråga man kan ställa sig är naturligtvis varför? Vad finns det att förhandla om?

Om alliansen hamnar någonstans i närheten av sossarnas linje är det ju bara för den socialdemokratiska riksdagsgruppen att rösta "ja" till propositionen och förklara att man har för avsikt att ha denna hållning för överskådlig framtid och att man inte kommer att gå med på en avveckling som Miljöpartiet (och kanske Vänsterpartiet) kräver.

Som jag uttryckte i det förra inlägget handlar hela initiativet naturligtvis till stor del om att säkra kärnkraften, men såväl Leif Östling som flera av paneldeltagarna skjuter över målet när de påstår att kärnkraft måste finnas med som en del av den svenska energiproduktionen.

Hur vet de det?

Det är lite som att ha en politisk diskussion där man bjuder in materialforskare, ett par riksdagsmän, kommunens starke man, lastbilschaufförernas fackbas och trafikskadades riksförbund för att diskutera en lag som ska bestämma om man ska ha raka 6:or eller V8:or i lastbilar.

Det är något som Scania och deras kunder måste fatta beslut om själva.

Det är inte 6:an eller 8:an som ska motarbetas, så det är helt meningslöst att debattera vilken av motortyperna som är bäst. Utsläppen som genereras när man kör dem som drabbar andra människor är problemet och det som ska bekämpas.

Detta sker lämpligast genom att låta den som vill släppa ut skadliga ämnen från t ex dieselmotorer måste ersätta de som drabbas av utsläppen, enligt Polluter Pays Principal.

Detta bör gälla såväl när man kör lastbil som när man producerar energi.