Miljöstalinismen lever i MP
Miljöpartiet gör tappra försök att skaka av sig framstegsfientligheten och lyckas till och från ganska bra.
Jag är övertygad om att många av de unga Miljöpartisterna har en i grunden sund syn på entreprenörskap och tillväxtpolitik. Företagarpolitiken lämnar fortfarande en hel del i övrigt att önska, men om viljan verkligen finns så kommer man att hitta rätt så småningom.
Tyvärr finns det dock starka krafter som verkar i motsatt riktning.
En grön ungdom vid namn Anders Schröder skrev igår på SVT Opinion om att vi måste sluta konsumera, att marknadsekonomi är förkastligt och att materiell standard inte är något självändamål. (det var nära att jag skrev 'självmål')
Detta är ett så flagrant exempel på miljöstalinism som för det första inte löser några som helst problem. Som - genomförd - skulle kasta oss ut i bottenlös fattigdom och som innebär allvarlig statlig repression.
Miljöpartiet ska tydligen definiera vad alla individer i samhället ska eftersträva. Förlåt mig, men att försöka förklara för folk att deras bild av lycka, deras drömmar och mål ska vara något annat än det de själva valt, är dömt att misslyckas.
Detta är helt enkelt inte kollektiva beslut.
Anders ska ge fan i vad jag vill skaffa mig för materiell standard, för att uttrycka mig en smula skarpt.
Magnus Andersson svarar här.
Jag är övertygad om att många av de unga Miljöpartisterna har en i grunden sund syn på entreprenörskap och tillväxtpolitik. Företagarpolitiken lämnar fortfarande en hel del i övrigt att önska, men om viljan verkligen finns så kommer man att hitta rätt så småningom.
Tyvärr finns det dock starka krafter som verkar i motsatt riktning.
En grön ungdom vid namn Anders Schröder skrev igår på SVT Opinion om att vi måste sluta konsumera, att marknadsekonomi är förkastligt och att materiell standard inte är något självändamål. (det var nära att jag skrev 'självmål')
Detta är ett så flagrant exempel på miljöstalinism som för det första inte löser några som helst problem. Som - genomförd - skulle kasta oss ut i bottenlös fattigdom och som innebär allvarlig statlig repression.
Miljöpartiet ska tydligen definiera vad alla individer i samhället ska eftersträva. Förlåt mig, men att försöka förklara för folk att deras bild av lycka, deras drömmar och mål ska vara något annat än det de själva valt, är dömt att misslyckas.
Detta är helt enkelt inte kollektiva beslut.
Anders ska ge fan i vad jag vill skaffa mig för materiell standard, för att uttrycka mig en smula skarpt.
Magnus Andersson svarar här.
Etiketter: liberalism, miljö, miljöpartiet, socialism
posted by Johan, PL&C at 4:26 em
4 Comments:
Fel. Jag delar helt den liberala principen att du ska få göra vad du vill sålänge det inte påverkar någon annan. Så är inte fallet med din (och stora delar av västvärldens) konsumtion.
Det vi köper och konsumerar påverkar alla på den här planeten, och därför är det helt legitimt att staten reglerar det.
Spännande att du utgår ifrån att allting utom nuvarande ekonomiska systemet innebär "bottenlös fattigdom". Nyanserat?
Anders, det är helt korrekt att det vi konsumerar påverkar människor i andra delar av världen. Framförallt så ger det dem möjligheter att bli lite mindre fattigare och få det lite mindre dåligt.
Emil, det är en grov förenkling. Vissa får det bättre, materiellt sett, andra får ingen del av kakan, men drabbas ändå av miljöförstöringen som följer med konsumtionen.
De som drabbas allra mest är såklart kommande generationer, eftersom det är deras resurser vi gör slut på just nu.
Anders, jag föreslår att du besöker ett antal fabriker tex i Indien eller i Thailand och frågar de som arbetar där om de har fått det bättre sedan de fick lov att sälja sina varor utomlands och sedan utländska fabriker började komma in och ge dem jobb. Jämfört med dig och mig har de säkerligen fortfarande ett svårt liv men de har det väsentligt mycket bättre än tidigare. Sämst av alla har de som bor i länder som har varit slutna och dit "konsumerismen" inte har nått
Skicka en kommentar
<< Home