(S) problembild: folk har det för bra

Hos polarn Johan Ingerö läser jag en lika komisk som tragisk beskrivning om varför den svenska socialdemokratin antingen behöver en idémässig totalrenovering eller avvecklas å det snaraste.

Ett stjärnskott vid namn Anna Skåner beskriver det som ett problem att "folk har det bra". (För att man då inte blir benägen att rösta på sossarna.)

Man tar sig för pannan. Att Det Socialdemokratiska Arbetarepartiet driver en politik som hindrar vanligt folk från att kliva framåt i livet är ingen nyhet.

Att avsikten är just att hålla människor nere, utanför, beroende av staten och i fattigdom trodde man ju i ärlighetens namn inte. Så jäkla cyniska och maktgalna kan man väl helt enkelt inte vara? Eller det kanske man kan...

Detta är alls ingen engångsföreteelse från arbetarrörelsen. När jag för ett par månader sedan debatterade fackets roll i Studio Ett var jag nära att ramla av stolen när Veronica Karlsson från SKTF konstaterade att det var "på gott och ont" att unga människor idag har bra självförtroende. En absurd ansats som jag bemötte så kraftfullt jag kunde.

En politisk rörelse som motiverar sin existens med att det är synd om en massa människor måste helt enkelt se till att det är synd om en massa människor.