Stasifasoner från biljettkontrollanter. Igen.

De ständiga övergrepp som begås av framförallt vaktpersonal, men tyvärr även polis, i kollektivtrafiken måste få ett slut. För det första bryter de redan mot en mängd lagar, men det är antagligen så att lagstiftningen måste ses över så att ansvar och befogenheter tydliggörs och att systematiskt missbruk försvåras.

Den senaste i en lång rad skandaler är hur Västtrafiks kontrollanter brottar ned och kvarhåller en ung kvinna som de misstänker brutit mot reglerna för förfarandet kring biljetten. Kvinnan HAR giltigt färdbevis, men kontrollanterna påstår sig sett att hon löst den först efter det att hon fick syn på kontrollanterna.

Jag känner verkligen tjejens panik när jag ser eländet. Hade det varit jag i samma situation vet jag inte om jag lyckats hålla mig ifrån att försöka slå mig fri.

Först: Hur fan kan någon tycka att det är befogat att brotta ned och hålla fast en person som uppenbarligen mår mycket dåligt av det för oklarheter om en biljett à 20 bagis? Jag är av inställningen att man ska betala för sig, men man måste ju fråga sig om de medel som tas till i kontrollerna känns rimliga?

Och: Man kan inte göra detta till en bedömningssport. Att ge kontrollanterna avgörandet om ett giltigt färdbevis ändå kanske inte är giltigt öppnar helvetets portar.

Ett av de viktiga repressionsmedlen i de gamla socialistdiktaturerna var att se till att medborgarna aldrig riktigt kunde vara säkra på att de gjorde rätt. De skulle alltid vara rädda för överheten, aldrig självsäkert kunna luta sig tillbaka på vetskapen att man har rätten på sin sida. Det är också känslan för kollektivtrafikens biljettkontroller idag. 

De stjärnor som gjorde sig skyldig till övergreppet är uppenbarligen i alla lägen mycket dåligt skickade att göra sitt jobb och bör skiljas från sina anställningar omedelbart och på blankt papper. 

Rättsligt efterspel bör rimligen också vara en konsekvens eftersom det måste vara fråga om olaga frihetsberövande. Möjligen anses det ringa, men även då kan det ge upp till två års fängelse. 

Läs även GP, Magnihasa, Dexion och Ajour.

Facket vs verkligheten, del 326

Ett gammalt tema på denna blogg är den svenska fackföreningsrörelsens ständiga beef med verkligheten. Bakom den våta klasskampsfilten blänker dock stundtals ögonblick av klarhet fram. Om inte i retoriken så i alla fall i praktiken.

Ett exempel är Handelsanställdas förbund som först hotade med stor konflikt, men som sedermera landade i ett intressant avtal med ett inslag av vad som kan liknas vid ungdomslöner. De kallar det betald praktik och hävdar själva med emfas att det inte har något med Centerpartiets förslag att göra. Det får vara hur det vill med den saken, och de får kalla det för vad de vill, men metoden är ett svar på samma fråga som Centerpartiet ställt.

Jag är imponerad och faktiskt lite överraskad av Handels för detta! Mycket bra.

Ett förbund som kanske inte har fullt lika många ögonblick av klarhet är Byggnadsarbetareförbundet, som också var tidiga ute med varsel om så kallade sympatiåtgärder.

Deras blinda lojalitet mot ett av alla de partier som deras medlemmar röstar på tar sig ibland rent groteska uttryck. Igår kunde man läsa en gråtmild artikel på SVT Debatt om hur ond högerregeringen är, som man tror (eller påstår sig tro) vill att byggare ska dö på jobbet.

Enligt egen utsago skriver artikelförfattaren, eller undertecknaren - texten förefaller professionellt ihopknåpad av skolad politisk kommissarie, eller av sådan utsedd pr-konsult - att arbetsgivaren gör ett bra skyddsarbete, men att man ändå står "maktlösa" för att (den onda hööööger-) regeringen minskat anslagen till arbetsmiljöverket, så att de inte kan inspektera lika ofta.

OK.

Så alla förutsättningar för att faktiskt _göra_ säkerhetsförbättringar finns, fast ni gör det ändå inte för att staten inte kommer ut och tittar på lika ofta? (Maktlösa.) Joråsatte...

Detta är ju på ett sätt djupt komiskt. Den blinda övertygelsens retorik bli ofta det. Trist är dock samtidigt hur man ganska cyniskt exploaterar kollegors tragiska öden för att söka plocka billiga politiska poäng.

Strejk vs jobbskatteavdrag

Det konflikten mellan Handels och deras medlemmars företag handlar om är ett löneökningskrav på 940:- i månaden, om jag hörde rätt i morse på radion.

Jobbskatteavdraget är ju något som LO har varit emot hela tiden.

Samma jobbskatteavdrag gav Handels medlemmar ca 900:- mer i månaden redan 2008 och de tre senaste åren har de ca 1500:- mer i månaden efter skatt, även om man tar hänsyn till att medlemsavgiften i fackföreningen inte längre är avdragsgill.

Kanske insatserna borde riktas in för att få till ett 5:e steg av jobbskatteavdraget, istället för att öka kostnaderna för företagen de jobbar på?

---

Räkna här på ditt jobbskatteavdrag.

Men strejka då

Fackförbundet Handels har varslat om strejk och Byggnadsarbetareförbundet (ni vet de som vrålar Go Home till utlänningar) varslar om sympatiåtgärder.

Svenskt Näringslivs VD, Urban Bäckström, varnar för att Handels krav äventyrar såväl svensk ekonomi som den svenska avtalsmodellen, enligt vilken exportindustrin sätter märket för övriga sektorer.

Självklart måste han i sin roll försöka resonera med dem, men själv har jag tröttnat lite på sånt här tjaffs: Blås på bara! Strejka arslet av de företag ni jobbar på. Slit isär systemet och svensk ekonomi, ju förr desto bättre.

Det (och kanske det bara) kan leda fram till en politisk acceptans för reformer från det orimliga system där en enormt mäktig intresseorganisation fått ett domedagsvapen i sina händer och det enda som hindrar dem från att använda det är deras goda vilja och förmodade ansvarskänsla.

Youth Is Wasted on the Young

Liberalismens gyllene princip är ju att var och en ska ha frihet att göra vad han eller hon vill, så länge man i samma veva inte inskränker någon annans frihet. Ibland kommer dessa friheter i konflikt med varandra och då krävs ett ställningstagande om vems frihet som ska väga tyngst.

Ofta kan man luta sig mot delprinciper som t ex att medborgarens intressen ska gå före statens och att frånvaron från tvång i tveksamma fall ska vara huvudregel.

Det har uppstått en diskussion om de s k "studentflakens" vara eller icke-vara i Stockholms innerstad. Staden vill begränsa lastbilsflaksfestandet i stadens mest centrala delar.

Här råder en frihetskonflikt. Studenterna kräver sin rätt att ge uttryck för sin glädje att klarat sig genom gymnasiet (vilket alltså innebär att man lyckats hålla sig närvarande lejonparten av schemalagd undervisningstid).

Vi andra som vistas i staden vill ha frihet att slippa det hemtrevliga brölandet, ölskvättandet, basdunket (och pinkandet) från lastbilsflaken ner på stadens gator (och de som vistas där).

Nu hotar några av studenterna att ockupera Stadshuset för att visa sitt missnöje.

Bortskämda jävla pissmyror...