Helgläsning för den som orkar

Jag skrev en bloggpost igår som handlade om hur facket inte längre sätter sina medlemmar i första rummet och hur kanske till och med ibland intressen går stick i stäv.

En lustigkurre försöker liksom vända på mitt inlägg och med det förklara för omvärlden att det förhåller sig på ett motsatt sätt än det som jag gör gällande.

Väl så. Vi har alla olika uppfattningar och åsikter, men detta är min blogg (MUAHAHAHAAA!!!) och därför tillåter jag mig att skärskåda argumentationen från anomymous 8:52:

Han säger (som spegling av min ansats att facket blivit en maktapparat) att ”kapitalet har blivit en maktapparat som inte längre sätter arbetarnas intressen i första rummet”.

OBS! Aha-upplevelsevarning: Det har kapitalet eller kapitalismen aldrig gjort. Företag har ett syfte och ett syfte endast: Att generera avkastning till sina ägare.

Att lyckosamt göra det för dock med sig en mängd positiva bieffekter. T ex att en massa människor kan försörja sig genom att sälja sin kunskap och sitt arbete till företagen. Pensionsfonder och andra som behöver spara för att växla ut resurser över tiden kan placera likviditetsöverskott och få ut dem senare och dessutom få avkastning.

Och då har vi inte ens nämnt de livsnödvändiga intäkter till staten som företagandet bär med sig. Företagsskatter, löneskatter, omsättningsskatter och andra varianter av beskattning som vi har används till en massa nyttigheter. (plus i o f s saker som inte är nyttiga eller nödvändiga om man frågar mig, men det är en annan diskussion)

Han argumenterar vidare (fortfarande speglat mot mitt inlägg) att man klamrar sig fast vid en orättvis och ineffekti arbetsmarknadsmodell. Det är helt enkelt bara fel. Jag vet inte exakt vilka han menar när han skriver ”kapitalet”, men Svenskt Näringsliv och det så för vissa så vansinnigt läskiga Timbro vill nog fan i mig ha en förändring.

Brevskrivaren fortsätter: ”Wallenberg och Kamprand, Urban Bäckström och Reinfeldt får alla sina sinnessjukt höga löner eftersom de lyckas övertyga sin omgivning om hur jättebra allt egentligen är och att det skulle vara värre om det inte vore för dem.”

Man kan väl inte veta exakt vilken eller vilka Wallenberg som avses, men en del av de svenska storföretagen ägs av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Man får väl säga att Wallenbergarna har lyckats ganska bra med sin förvaltning av den stiftelsen.

Kamprad har med två tomma händer skapat ett av världens mest lönsamma företag. Jag har ingen aning om vilken lön han tar ut, men det är hans företag och hans pengar och han har full frihet att göra vad han vill med dem.

Urban Bäckström är VD för Svenskt Näringsliv och tjänar antagligen väldigt mycket. Jag kanske skulle ha en åsikt om det om mitt företag var medlem i organisationen. (Personligen tycker jag dock faktiskt att han gör ett långt mycket bättre jobb än de flesta av hans föregångare, så han skulle nog få mitt förtroende om stämman satt och väntade på min röst i frågan.)

Generellt kan man säga att aktieägarna genom bolagsstämman kan och bör ha åsikter om styrelsens ersättning i relation till deras insatser. Det är en för svag diskussion om detta och det beror i Sverige delvis på en dålig förmögenhetsspridning. Allt för stor del av kapitalet ägs av fonder och maktsfärer, familjeägda och andra. Det blir liksom lite klubben för inbördes beundran där vissa personer sitter i många styrelser av lojalitet snarare än förmåga. Det vore bra för näringslivet och för landet om vi hade många fler halvstarka (och privata) ägare än några jättestarka fonder och stiftelser. Det är sålunda inte mindre kapitalism som behövs, utan mer.

Jag skriver i mitt inlägg att företagen konkurrerar om oss och vår förmåga att skapa värde. Det vänds till att ”företagen utnyttjar oss så mycket de kan för att tjäna pengar”. Eh.. ja.. båda stämmer. Klart att man vill ha ut så mycket som möjligt ur sina anställda. Smarta företag ger de anställda bästa möjliga förutsättningar att göra ett bra jobb. Att ha anställda är dyrt. Jävligt dyrt. Och det gäller att allas förmåga tas tillvara på bästa sätt.

Om ett företag behandlar sina anställda dåligt kommer de att vilja lämna organisationen till förmån för en konkurrent. Det finns en liten brasklapp här och det är det värdelösa LAS som hindrar folk från att byta jobb, eftersom de då hamnar sist-in i ett nytt företag. Även här är det mer "kapitalism" som behövs, snarare än mindre.

Den mest uppseendeväckande speglingen är kanske slutsatsen där jag lyfter fram utveckling och förkovran som nyckelfaktorer till skapa ett bättre liv, liksom att göra sin kunskap mer unik och säljbar. Det håller inte brevskrivaren med om. Man ska ägna sig åt klasskamp och motstånd.

Den enkla frågan man ställer sig är vem man ska göra motstånd emot? Ska man slå ihjäl ”dom rika” och ta deras pengar? Det är inte bara jävligt taskigt och orättfärdigt. Det är dessutom ganska korkat. Vad ska man göra när pengarna man snott tagit slut? Vidare kan man undra hur klasskampen ska se ut. Det måste ju vara frågan om någon avancerad form av "klassbiologi" eftersom det liksom inte är så enkelt att bena ut vem som tillhör vilken klass.

Vi är alla kapitalägare, vare sig vi vill eller inte, om inte annat så genom pensionsfonderna. Alla arbetar också. Kanske inte på stålverk eller i skogen, men det är faktiskt arbete att jobba på kontor också. Till och med om man ägnar sig åt kapitalförvaltning.

Slutligen, som svar till min slutkläm om att facket vill hålla dig nere, för om ditt värde är mindre är deras värde större, skriver invändaren att ”Kapitalet vill hålla dig nere. För om ditt värde är mindre är deras värde större”.

Sorry, men det stämmer inte heller. Det finns ingen motsättning i att någon annan blir rik, samtidigt som du är det. Det är nämligen inte så att det finns en viss mängd med pengar som Fredrik Reinfeldt, Riksbanken eller Jultomten kommer med varje år som ska fördelas bland befolkningen.

Värde genereras av människor som jobbar och utvecklar sina verksamheter. Människor med olika kompetenser och intressen som jobbar tillsammans för gemensamma mål. Designers, tekniker, montörer, ekonomichefer, webbredaktörer och vaktis. Det finns någonting som kallas tillväxt och den kommer underifrån. BNP är inget annat än alla människors aggregerat skapade värde.

Vi behöver varandra och varandras olika kompetenser. Vi måste köpa och sälja våra tjänster och kompetenser till varandra. Konfrontation och maningen till uppror och krig mellan klasser är idiotiskt, destruktivt och kontraproduktivt om man vill att folk ska ha det bättre.

Någon slags andemening med mitt inlägg var att vi måste vända blicken inåt om vi ska kunna påverka våra liv. Det är ibland lätt att känna att någon annan som ska lösa våra problem och det är kanske inte så konstigt...

Vi har en stor politisk rörelse som gärna vill framstå som jultomten. Att vi ska gå dit med våra önskningar, snarare än att försöka göra något av dem själva.

Men jag har nyheter till er: Jultomten finns inte. Vi köper våra julklappar själva. Och vet du, kära brevskrivare: Jag gillar det! :-)