fredag, februari 09, 2007

Helgläsning för den som orkar

Jag skrev en bloggpost igår som handlade om hur facket inte längre sätter sina medlemmar i första rummet och hur kanske till och med ibland intressen går stick i stäv.

En lustigkurre försöker liksom vända på mitt inlägg och med det förklara för omvärlden att det förhåller sig på ett motsatt sätt än det som jag gör gällande.

Väl så. Vi har alla olika uppfattningar och åsikter, men detta är min blogg (MUAHAHAHAAA!!!) och därför tillåter jag mig att skärskåda argumentationen från anomymous 8:52:

Han säger (som spegling av min ansats att facket blivit en maktapparat) att ”kapitalet har blivit en maktapparat som inte längre sätter arbetarnas intressen i första rummet”.

OBS! Aha-upplevelsevarning: Det har kapitalet eller kapitalismen aldrig gjort. Företag har ett syfte och ett syfte endast: Att generera avkastning till sina ägare.

Att lyckosamt göra det för dock med sig en mängd positiva bieffekter. T ex att en massa människor kan försörja sig genom att sälja sin kunskap och sitt arbete till företagen. Pensionsfonder och andra som behöver spara för att växla ut resurser över tiden kan placera likviditetsöverskott och få ut dem senare och dessutom få avkastning.

Och då har vi inte ens nämnt de livsnödvändiga intäkter till staten som företagandet bär med sig. Företagsskatter, löneskatter, omsättningsskatter och andra varianter av beskattning som vi har används till en massa nyttigheter. (plus i o f s saker som inte är nyttiga eller nödvändiga om man frågar mig, men det är en annan diskussion)

Han argumenterar vidare (fortfarande speglat mot mitt inlägg) att man klamrar sig fast vid en orättvis och ineffekti arbetsmarknadsmodell. Det är helt enkelt bara fel. Jag vet inte exakt vilka han menar när han skriver ”kapitalet”, men Svenskt Näringsliv och det så för vissa så vansinnigt läskiga Timbro vill nog fan i mig ha en förändring.

Brevskrivaren fortsätter: ”Wallenberg och Kamprand, Urban Bäckström och Reinfeldt får alla sina sinnessjukt höga löner eftersom de lyckas övertyga sin omgivning om hur jättebra allt egentligen är och att det skulle vara värre om det inte vore för dem.”

Man kan väl inte veta exakt vilken eller vilka Wallenberg som avses, men en del av de svenska storföretagen ägs av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Man får väl säga att Wallenbergarna har lyckats ganska bra med sin förvaltning av den stiftelsen.

Kamprad har med två tomma händer skapat ett av världens mest lönsamma företag. Jag har ingen aning om vilken lön han tar ut, men det är hans företag och hans pengar och han har full frihet att göra vad han vill med dem.

Urban Bäckström är VD för Svenskt Näringsliv och tjänar antagligen väldigt mycket. Jag kanske skulle ha en åsikt om det om mitt företag var medlem i organisationen. (Personligen tycker jag dock faktiskt att han gör ett långt mycket bättre jobb än de flesta av hans föregångare, så han skulle nog få mitt förtroende om stämman satt och väntade på min röst i frågan.)

Generellt kan man säga att aktieägarna genom bolagsstämman kan och bör ha åsikter om styrelsens ersättning i relation till deras insatser. Det är en för svag diskussion om detta och det beror i Sverige delvis på en dålig förmögenhetsspridning. Allt för stor del av kapitalet ägs av fonder och maktsfärer, familjeägda och andra. Det blir liksom lite klubben för inbördes beundran där vissa personer sitter i många styrelser av lojalitet snarare än förmåga. Det vore bra för näringslivet och för landet om vi hade många fler halvstarka (och privata) ägare än några jättestarka fonder och stiftelser. Det är sålunda inte mindre kapitalism som behövs, utan mer.

Jag skriver i mitt inlägg att företagen konkurrerar om oss och vår förmåga att skapa värde. Det vänds till att ”företagen utnyttjar oss så mycket de kan för att tjäna pengar”. Eh.. ja.. båda stämmer. Klart att man vill ha ut så mycket som möjligt ur sina anställda. Smarta företag ger de anställda bästa möjliga förutsättningar att göra ett bra jobb. Att ha anställda är dyrt. Jävligt dyrt. Och det gäller att allas förmåga tas tillvara på bästa sätt.

Om ett företag behandlar sina anställda dåligt kommer de att vilja lämna organisationen till förmån för en konkurrent. Det finns en liten brasklapp här och det är det värdelösa LAS som hindrar folk från att byta jobb, eftersom de då hamnar sist-in i ett nytt företag. Även här är det mer "kapitalism" som behövs, snarare än mindre.

Den mest uppseendeväckande speglingen är kanske slutsatsen där jag lyfter fram utveckling och förkovran som nyckelfaktorer till skapa ett bättre liv, liksom att göra sin kunskap mer unik och säljbar. Det håller inte brevskrivaren med om. Man ska ägna sig åt klasskamp och motstånd.

Den enkla frågan man ställer sig är vem man ska göra motstånd emot? Ska man slå ihjäl ”dom rika” och ta deras pengar? Det är inte bara jävligt taskigt och orättfärdigt. Det är dessutom ganska korkat. Vad ska man göra när pengarna man snott tagit slut? Vidare kan man undra hur klasskampen ska se ut. Det måste ju vara frågan om någon avancerad form av "klassbiologi" eftersom det liksom inte är så enkelt att bena ut vem som tillhör vilken klass.

Vi är alla kapitalägare, vare sig vi vill eller inte, om inte annat så genom pensionsfonderna. Alla arbetar också. Kanske inte på stålverk eller i skogen, men det är faktiskt arbete att jobba på kontor också. Till och med om man ägnar sig åt kapitalförvaltning.

Slutligen, som svar till min slutkläm om att facket vill hålla dig nere, för om ditt värde är mindre är deras värde större, skriver invändaren att ”Kapitalet vill hålla dig nere. För om ditt värde är mindre är deras värde större”.

Sorry, men det stämmer inte heller. Det finns ingen motsättning i att någon annan blir rik, samtidigt som du är det. Det är nämligen inte så att det finns en viss mängd med pengar som Fredrik Reinfeldt, Riksbanken eller Jultomten kommer med varje år som ska fördelas bland befolkningen.

Värde genereras av människor som jobbar och utvecklar sina verksamheter. Människor med olika kompetenser och intressen som jobbar tillsammans för gemensamma mål. Designers, tekniker, montörer, ekonomichefer, webbredaktörer och vaktis. Det finns någonting som kallas tillväxt och den kommer underifrån. BNP är inget annat än alla människors aggregerat skapade värde.

Vi behöver varandra och varandras olika kompetenser. Vi måste köpa och sälja våra tjänster och kompetenser till varandra. Konfrontation och maningen till uppror och krig mellan klasser är idiotiskt, destruktivt och kontraproduktivt om man vill att folk ska ha det bättre.

Någon slags andemening med mitt inlägg var att vi måste vända blicken inåt om vi ska kunna påverka våra liv. Det är ibland lätt att känna att någon annan som ska lösa våra problem och det är kanske inte så konstigt...

Vi har en stor politisk rörelse som gärna vill framstå som jultomten. Att vi ska gå dit med våra önskningar, snarare än att försöka göra något av dem själva.

Men jag har nyheter till er: Jultomten finns inte. Vi köper våra julklappar själva. Och vet du, kära brevskrivare: Jag gillar det! :-)

Etiketter: , , , ,

19 Comments:

Anonymous W said...

Haha, gillar hur du tar allting jag skrev bokstavligt istället för att ta det som allmänt ironiserande över din infantila bloggpost.. jaja, är man nyliberal så är man. "Se inget, hör inget, förstå inget, Timbrohöger" :-)

Grejen du missar är konflikten MELLAN kapital och arbete. Det finns dom som TVINGAS sälja sin arbetskraft (dvs delar av våra liv) och det finns dom som LEVER på att köpa oss. Och det är inte dom som köper oss som skapar värdet, det är vi. Det är vi som har byggt städerna och det är vi som torkar mormor i arslet när hon har hamnat på hemmet. Slutsats: Det finns en klass i samhället som är oumbärlig - Arbetarklassen. Utan oss så finns inte heller arbetsköparna.

"Vad ska man göra när pengarna tar slut?". Jadu, som min gamla polare Karl sa så är kapital bara dött arbete, dvs ett kvitto på ett arbete som har utförts. Hela värdet arbetet skapar tillfaller givetvis inte arbetaren utan den som köper hans liv (kapitalisten) snor åt sig en del (profit). Det handlar om att upplösa värde som norm för mänskliga relationer. Inte att ta de rikas pengar och använda dem som en galnin (för vem ska ta betalt om alla äger allt?).

Att det sen skulle vara "svårt" att veta vart klasskampen ska riktas är bs på hög nivå. De vi borde, och måste, kämpa emot är våra arbetsköpare. Vi behöver nödvändigtvis inte kämpa emot killen med korvkiosk på gatan eller den lilla lokala egenföretagaren. Deras intressen är oftast likadana som arbetarklassens i stort och vare sig de kommer bekämpas eller inte beror på hur de ställer sig i den kampen.

Och ja, det är arbete att jobba på kontor eller framför en dator eller som frisör osv. Arbetarismen borde slängas på historiens stora skräphög tillsammans med Sovjetunionen och diverse irrläror om partibyggande.

Någon slags andemening med MITT inlägg är att vi måste vända blicken inåt för att åstadkomma förändring. "Trivs JAG på mitt jobb? Är JAG nöjd med min lön? Har JAG kontroll över mitt liv, mitt arbete?" Det är i det lilla som det stora tar vid, och kamp för någonting annat än egenintresse är nästan helt förkastligt.

Meningen med klasskampen är inte att upplösa allt vad frihet och val heter, utan att skapa den PÅ RIKTIGT. Jag vill ha ett samhälle där min fria utveckling är förutsättningen för alla andras fria utveckling OCKSÅ. Jag vill inte ha ett samhälle där några bestämmer och andra ska lyda. I grund och botten antar jag väl att det handlar om vilken människosyn man har.

10:27 em  
Anonymous Krister said...

W, till skillnad från vänsterns drömsamhällen finns det ingen som tvingar dig att sälja din arbetskraft. Du behöver inte arbeta för någon annan. Antingen kan du arbeta för dig själv (egenföretagare) eller strunta i att arbeta alls. Tvånget är helt i betraktarens ögon.

Klasskampen har alltid inneburit minskad frihet. Alltid! Utan undantag! Vänsterns historielöshet är skrämmande.

11:20 fm  
Anonymous W said...

Krister: Håhåjaja, tacka vet jag nyliberaler, där kan vi snacka om historielöshet.

Nej, det "Finns" inte "någon" som tvingar nig att sälja tid av mitt liv, eftersom man måste producera saker för att överleva. Däremot så finns det de som INTE behöver producera (arbeta) för att överleva, utan lever på att köpa arbete. Att sedan vissa tvingas till egenföretagande hör inte hit, jag skrev att deras intressen oftast sammanfaller med arbetarnas (för vad är skillnaden mellan att vara anställd på ett företag och att ha en f-skattesedel och göra saker åt företag i egenskap av "egenföretagare" egentligen?). Jag förklarade faktiskt det här i min kommentar, men du läste väl inte antar jag.

Klasskamp innebär ÖKAD frihet för arbetarna. Självklart så inskränker klasskampen på borgarklassens frihet eftersom dess syfte är att avskaffa deras makt (dvs ägandet).

Ge mig konkreta exempel på när klasskampen inneburit minskad frihet för arbetarklassen i stort. Var det när vi kämpade till oss högre löner? (större frihet) Var det när vi kämpade för den parlamentariska dmeokratin? (större frihet) Var det när vi kämpade för föreningsfriheten, eller vad det kanske när vi strejkade för att våra arbetsvillkor sög och chefen var en idiot? Eller kanske när jag snor hem nåt jag behöver från jobbet, blir jag mera ofri då?

Dessutom så bemöter du INGENTING i min kommentar, precis som liberaler alltid gör. "Öööäähh! Stalin var dum! Flytta till Nordkorea råå!! Röding!! Wöööhhh jag är bäst och jag köper horor när JAG VILL!! Wäääh!" Ni är som jättebebisar allihopa, jävla attentionwhores.

12:08 em  
Anonymous Anonym said...

Om man inte vill jobba för någon annan står det också en fritt att starta kollektivägd verksamhet. Varför gör ni inte det? Då kan ni leva som ni vill även om det är i liten skala. Det är ett mysterium att det inte händer. Antingen tror ni inte på er egen ideologi, eller så är den bärande delen i ideologin att man ska festa på andras pengar.

2:36 em  
Anonymous W said...

Hehe.. För vilka pengar ska jag starta kollektivägd verksamhet? Dom jag inte har? :-)

Och nej, jag vill inte jobba i ett kooperativ, jag vill krossa det här samhället och bygga upp ett helt annat. Det gör man inte genom att starta ett kollektiv, det tar dig knappt från ruta ett till två.

Jag festar i och för sig gärna på andras pengar. Men det är tyvärr inte klasskamp heller..

6:31 em  
Blogger Johan, PL&C said...

hehe.. jo, jag fattade nog att du ironiserade över mig och min gränslösa dumhet, men jag tog tillfället i akt att utveckla resonemanget.

Jag har allmänt svårt att se de stora motsättningarna mellan arbete och kapital.

Jag förstår naturligtvis att du inte delar den uppfattningen, men håller du inte med om att det där med klasstillhörighet inte är solklart?

Alla äger faktiskt delar av näringslivet genom sparande (t ex allmänna pensionsfonder även för dem som inte får något över att spara).

Du verkar bygga din analys på en världsbild som i mina ögon är felaktig.

Men vafan. Jag ska inte vara den som är den. Ge mig ett boktips, så lovar jag att läsa. (Om du i din tur läser ett boktips från mig...)

6:34 em  
Anonymous Krister said...

"Ge mig konkreta exempel på när klasskampen inneburit minskad frihet för arbetarklassen i stort."

Inte ens 20 år har gått sedan muren föll och du har redan glömt ofriheten som rådde för alla utom partitopparna. Cuba är ett exempel som inte ens är historiskt utan som existerar idag. Om några år kommer Venezuela också att läggas till listan av länder där klasskampen skapat ofrihet för alla utom några få. Det blir rätt tramsigt när du förnekar historielöshet för att sedan i nästa andetag ge prov på densamma.

Varför är det så fult att köpa arbetskraft? Hur skulle du försörja dig om ingen ville köpa din arbetkraft? Utan företag som anställer människor och personer som mot ersättning är villiga att ta dessa jobb skapas det heller inga bidrag till dig och dina arbetsovilliga polare. Allt hänger ihop. Både arbetsköpare och arbetssäljare behövs. Parasiter har däremot ett väldigt tveksamt värde, åtminstone i värdeskapande sammanhang.

Såg precis ditt senaste inlägg, W. Vilken typ av samhälle vill du skapa? Gärna konkreta exempel istället för socialistiska slagord och floskler.

6:35 em  
Anonymous W said...

johan:

Ett otroligt korkat resonemang.. ;)

Varför har du det? Chefens intressen är ju i stort sett alltid skiljda från mig och mina polares. Chefen vill att vi ska jobba mer och för mindre pengar, och vi vill jobba mindre för mer pengar. Det är liksom oftast så, även om det finns företagspatrioter/husnegrer som tycker att chefen är en riktigt trevlig kis.

Nja, ska du avgränsa dig till individnivå så är det inte _alltid_ så lätt, men det är ändå bara idealistiskt och tramsigt att göra det. Allianser och tillhörighet formas under kamper, det är bara då man vet vem som står på ens sida liksom. Många nazister som har fått spö av kommunister är ju arbetare, men dom är också fortfarande arbetarfientliga.

Jaja det där är så jäkla uttjatat. Du är knappast någon som lever av att köpa andras arbetskraft även om du har placerat lite pengar i en fond så att du kan leva när du är över 65 också.

På vilket sätt är den felaktig? Min analys är ganska vetenskapligt underbyggd kan jag säga dig..

Okej, du kan väl ta och traggla dig igenom Kapitalet om du har lust, men det tror jag inte att du har. Men läs första kapitlet i Kommunistiska Manifestet (helt okej för rookies) och sen kan du ju kolla runt lite i Marx-Engels-arkivet på www.marxists.org . Ett annat lästips för rookies är "Ungern 56 - Den beväpnade sanningen" av Andy Andersen (Arbetarpress) om den ungerska revolutionen och "Frihetlig kommunism i praktiken" av Britta Gröndahl (Federativ) om revolutionen i Spanien 1936-1939.

Krister: Hur mycket klasskamp fanns det i DDR eller Sovjet då? Den självständiga arbetarkampen var förbjuden (förbud mot strejker, bara ett tillåtet fackförbund osv).

Har du ens reflekterat över vilka dom drivande krafterna var bakom resningarna i Ungern eller Östtyskland var? Just det. Kommunister. En massa massa massa kommunister. Det bildades arbetarråd och revolutionskommittéer. Det känns ju inte sådär jätteliberalt, och det känns i och för sig inte så marxist-leninistiskt heller. Däremot så var det KLASSKAMP. Den har alltid funnits överallt, i alla stater och länder, vare sig de kallat sig socialistiska eller liberala eller fascistiska eller konservativa.

Pinochet var ju snäll mot folket i Chile också. Eller? Venezuelas utveckling är klart mycket bättre än Kubas var. De flesta/viktagste besluten fattas på gräsrotsnivå, t ex så är Venezuelas nuvarande konstitution skapad av folket, och godkänd av folket. Seriöst har ni liberaler läst 1984 eller? Uttala dig inte efter att ha läst Ahlmark eller nån annan tönt.

Jag säger inte att det är "fult" att köpa arbetskraft. Jag säger bara att det är en onödig, ineffektiv modell som inkräktar på min frihet. Så du tror seriöst att utan företagen så stannar hela samhället? Jag säger bara det här en gång till, så lyssna noga och anteckna gärna: UTAN ARBETARKLASSEN SÅ STANNAR HELA SAMHÄLLET. UTAN OSS, SÅ FINNS INTE NI. Dom som skapar värden är arbetarna, inte dom som äger oss. Allt kapital som borgarklassen har tillskansat sig är frukter av mitt och resten av arbetarklassens arbete, inte av deras egna.

Haha, gillar att du kallar mig parasit när jag och min släkt förmodligen har gjort mer för Sverige än vad någon jävla borgare har. Det är tack vare mitt arbete som bidragssystemen finns öht. Precis, parasiter har ett tveksamt värde. Så vi kan väl ta och göra oss av med alla rika en gång för alla.

De samhällen som har tagit de största stegen mot vad jag vill ha är förmodligen de kollektiviserade delarna av Spanien under spanska (klass)inbördeskriget och nuvarande Chiapas i Mexico. Fast det går inte att sätta upp en massa ramar och regler för ett framtida samhälle eftersom vi inte ännu vet förutsättningarna för det. Det är någonting vi får ta då.

7:14 em  
Anonymous W said...

PS. Kul att era argument är precis likadana som fjuniga 17-åringars på diverse internetforum. Det är lite gulligt sådär. DS.

7:20 em  
Blogger Johan, PL&C said...

Hallå igen.

Din benägenhet att dela upp folk i vi och dom är varken befogad eller särskilt fruktbar.

För att producera något överhuvudtaget böhövs både arbete och kapital som verkar tillsammans i ljuuuv harmoni.

Dessutom behövs en initiativtagare - en entreprenör - för att det ska bli någon produktion över huvudtaget.

Hmmm... entreprenörens livsnödvändiga betydelse för allas väl... det blir det nog en bloggpost om någon dag framöver.

(Fan, w, du inspirerar mig. Tackartackar.)

8:55 em  
Blogger Johan, PL&C said...

PS. Det finns hopp för framtiden om fjuniga 17-åringar på internetforum tänker så bra... ;-)

8:57 em  
Anonymous W said...

Jo, den är ganska fruktbar med tanke på de framsteg som har gjorts tack vare det (klasskamp du vet). Allting vi har, det har vi fått kämpa till oss. Det är väl det som inte går in i din och andra nyliberalers hjärnor. Å andra sidan har ni väl ingen kontakt med andra än nyliberala hjon som er själva.

Att produktionen skulle stanna upp utan arbetsköpare är nånting konstigt ni nyliberaler har fått för er. För det kan ju inte vara så att produktionen byter ägandeform. Jag förklarade vad kapital är men du läste väl inte det heller :-)

Behovet av en viss produkt är väl nog med initiativ egentligen. Spela roll vem som kommer på det.

9:01 em  
Blogger Johan, PL&C said...

Men det skulle inte finnas något att klasskampa om, om det inte fanns företag och företag startas av enskilda människor som ser en unik affärsmöjlighet trotsar oddsen, raggar kapital och anlitar folk.

Jag såg att SVT Agenda skulle handla om affärsänglar, privata riskkapitalister som går in med investeringar till tokfransar med galna idéer som ibland blir stora företag som försörjer massor av människor. Kolla på det vetja...

9:13 em  
Anonymous W said...

Nej, precis. Upphovet till klasskampen är nuvarande ägandeförhållanden. Klasskampens mål är att upplösa detta förhållande, dvs relationen mellan arbete och kapital.

Jaha, men det är fortfarande människorna som arbetar som har möjliggjort för dom att ackumulera kapital som de sedan kan investera för att ackumulera ännu mer kapital.

9:34 em  
Anonymous Ron G said...

Socialdemokraterna har som bekant suttit vid makten i 70 års tid.

Under denna tid har S beskattat skiten ur arbetande småfolk, samtidigt som man låtit kapitalinkomster ligga på låga nivåer. Även miljardinkomster (aktieutdelningar) har beskattats lågt.

Kan W förklara den paradoxen?

För jag förstår den inte.

I ett land som haft S-styre i 70 års tid - varför är skatten på arbete (låginkomsttagarnas inkomster) 65 procent progressivt ökande så att arbete aldrig lönar sig - men bara 30 procent platt på kapitalinkomster?

9:35 fm  
Anonymous W said...

Ron g: Har jag påstått att jag är socialdemokrat eller? Sossarna slutade ju snacka om klasskamp och arbetarmakt för väldigt länge sedan.

Vad gör Das Neuen Arbeiterpartei (r) för arbetarna? Tja, inte fan så underlättar dom för den självständiga arbetarkampen i alla fall.

2:33 em  
Blogger Johan, PL&C said...

Boktips i sammanhanget: När människan skapade världen, Johan Norberg. :-)

3:50 em  
Anonymous W said...

Johan: Norberg är sämst.

http://www.yelah.net/articles/kommentar20061116
http://www.yelah.net/articles/debatt20061229
Bra artiklar. Norberg är sämst.:-)

ja.. norberg är sämst. Ful är han också.

Jag väntar f ö på att typ krister ska bemöta ett enda av mina argument också.

9:18 em  
Blogger Johan, PL&C said...

W, du har fel. Våra tester visar klart och tydligt att Johan Norberg är bra!

3:33 em  

Skicka en kommentar

<< Home