Tror man på företagande eller inte?

Och svaret blir väl egentligen allt klarare. Socialdemokraterna har under en tid haft en i mitt tycke mycket positiv utveckling i synen på företagandet. En utveckling som nu måste anses bruten.

Näringslivet mår bäst av privat kapital, långsiktigt stabila förutsättningar och rättssäkra institutioner som garanterar att avtal mellan privata parter hålls. Så lite statlig inblanding som möjligt tillhör varje tillväxtekonomis fundament.

I den senaste tidens kris har vänstern varit tydliga med att skattepengar bör användas för att gå in och rädda företag som kanske annars skulle försvinna från marknaden. Kortsiktigt är det lättbegripligt. Långsiktigt är det förödande.

Näringslivet behöver ständig förnyelse. Hotet om utslagning måste finnas i ena änden för att den evolutionära processen ska driva företagen framåt i den andra.

Maud Olofsson har varit berömvärt principfast när det gällde SAAB och kommer med all rimlighet att vara det framöver i liknande situationer.

Socialdemokraterna, däremot, ville köpa SAAB med skattepengar och därmed knyta upp medborgarna som för miljardskulder många långa år framöver.

Idag läser jag hos Per Ankersjö att ledande Socialdemokrater också vill knyta den svenska läkemedelsindustrin närmare staten och regeringen. Ett förstatligande vore förödande för AstraZenecas framtid, precis som det är för alla andra politiserade affärsverksamheter som inte skyddas av monopolställning.

Fritt näringsliv, för sjutton!