Bodström laddar för valseger?

Allvarligt talat, Socialdemokraterna behöver inte detta nu... Efter ifrågasättande från tidigare tunga supporters, gårdagens SIFO där Alliansen tar ett glädjeskutt i ledningen och efter dagens undersökning där förtroendesiffrorna för vänsterpartiernas statsministerkandidat fortsätter att sjunka, gör vänsterpartiernas justitieministerkandidat en praktvurpa genom att först gå med på drogtest och sedan plötsligt backa ur.

Thomas Bodström visar också något viktigt: att "frivilligheten" i frivilliga drogtester kanske inte nödvändigtvis är sådär vidare värst frivillig!

Det finns ju antagligen inte en enda P3-lyssnare som inte omedelbart kopplade Bodströms vägran att låta testa sig till en misstanke om galopperande drogmissbruk från den folkvalde Bodströms sida.

Detta förhållande drabbar naturligtvis även unga som ställs inför valet att avstå från ett "frivilligt" test.

Bodström säger ju uttryckligen att han inte tagit några droger i radiointervjun. Vore det inte bara bäst för alla som Bodström går med på ett test? Så får man detta ur världen och så kan vi gå vidare och prata politik!

---

Läs även Tokmoderaten, Magnus Andersson, Anders W Jonsson och Annika Beijbom.

---

Läs även Lena Mellins analys om varför det går så illa för Socialdemokraterna. Ouch! :-D

Bra med debatt om liberal utveckling

Något oväntat toppar nyheten ekot och tidningarna skriver en hel del, liksom bloggarna.

Men är egentligen ganska bra, om man frågar mig.

För det första är det bra att det nu blommar upp en debatt kring den liberala orienteringen i det politiska landskapet. De frågor som lyfts är dessutom alla intressanta och förtjänar uppmärksamhet.

I allt för många år har den politiska skiljelinjen gått mellan olika grader av socialism. Det är ju rent härligt om den framöver kan komma att gå mellan olika grader av liberalism.

Det är bra att centerpartiets "nya" (sedan 2001-2002) politik står mer klar för alla. Jag tror att de har allt att vinna på det om man tittar på vilka som var deras nya väljare.

Henrik Sjöholm har som vanligt skärpa och insikt på sin blogg. Gillar särskilt följande ur länkad bloggpost:

"Benämningen 'nyliberal' har i Sverige kort och gott urholkats till att betyda 'inte socialdemokratisk'.

Fredrick Federley kommenterar det hela på sin blogg, liksom Vigg 62.

Hellre frihet än batongpolitik

Folkpartiet muckar gräl med Centerpartiet. Och det handlar inte om någon bro, energiform eller valuta. Det handlar om att några centerpartister i partiets idéutveckling kommit fram till att:

1. Progressiva skatter är hämmande för den ekonomiska utvecklingen och KAN också vara moraliskt tveksamma och orättvisa.

Det skulle kosta 39 miljarder (2,8% av alla skatter) att avskaffa statsskatten, så det är INTE en fråga om ekonomi. Tvärtom skulle reformen redan på ganska kort sikt få positiva effekter på samhällsekonomin. Läs mer om detta hos t ex skattebetalarna.

Att människor ska få behålla lite mer av det de lyckas tjäna numera kallas nyliberalt, med darr på rösten, är ett fattigdomstecken för hur debattklimatet ser ut idag.

2. Marknadshyror hindrar rörligheten på bostadsmarknaden och fungerar i praktiken dåligt.

I Stockholm har vi 120 000 människor i bostadskö och för att få ett hyreskontrakt måste man antingen ha någon farbror som äger fastigheter, vara fackpamp/sosseadel eller barn till sådan, eller köpa kontrakt svart. Läs mer på marknadshyror.se.

3. Arbetsrätten måste liksom allting annat i världen utvecklas i takt med tiden.

Lagen om anställningsskydd hindrar rörligheten på arbetsmarknaden. Den premierar den som redan har jobb sedan länge och därmed är etablerad på arbetsmarknaden med både nätverk, erfarenheter och a-kassa, på bekostnad av den som inte ännu har fått möjlighet att visa vad man går för.

Eftersom man inte vill riskera att komma "sist in" i en ny organisation tvekar man inför att byta jobb, även om man vantrivs eller om ens kompetens skulle komma till bättre rätt någon annanstans. Detta driver ohälsan, samtidigt som att det hämmar utvecklingen för både människor och företag. Undertecknad har tjatat om detta länge.

Erik Ullenhag (som i övrigt verkar vara en trevlig och vettig person) binder antagligen ris för egen rygg när han nu blottlägger skillnaderna i de liberala partiernas idéutveckling.

SvD kommenterar detta också.