Alliansen utklassade vänsterpartierna
Alltså, vad har hänt? En politisk debatt som är kul? Och där debattörerna är pålästa, uppslupna, rappa och hyggligt vältaliga? Och dessutom där Alliansen måste ses som en odiskutabel vinnare?
(Eller? Kommentarer från vänsterfolk välkomnas särskilt med ev avvikande åsikt.)
Tre personer utmärkte sig särskilt:
Jan Björklund gjorde verkligen bra ifrån sig. Lugn, saklig och inte alls några batongtendenser. Irriterade mig inte på honom en enda gång.
Lars Ohly. Fan vad bra han var! Han står som tydlig segrare bland vänsterpartierna. Visst, jag tycker att han har fel polititiskt, men han tror ju på vad han argumenterar för och argumenterar hederligt och med emfas.
Statsministern. Fredrik Reinfeldt var tillbaka i den form han var när han var som bäst i debatterna mot Göran Persson. Han lyckades till och med brilliera i en tidigare svag gren, miljöpolitiken.
Maud Olofsson var bra, men det hade jag liksom räknat med. Göran Hägglund var väl OK, utifrån det faktum att hans politik är till stora delar är djävligt dålig. Mona Sahlins jordnära charm funkade inte så bra, men något annat kanske man inte kunde förvänta sig efter veckans turbulens, som också utgjorde ett i det närmaste farsartat inslag i debatten.
Maria Wetterstrand gjorde bort sig rejält. Hon blev pressad. Rejält pressad och lyckades inte lyfta sig ur det, som man annars brukar kunna göra med några inövade klyschor om sådant som alla liksom ska tycka är bra. Tvärtom kom hon allt djupare ner i lervällingen i varje gång hon försökte försvara sin politik (som verkligen inte är fullt lika dålig som Maria Wetterstrand idag framställde den).
Det är självklart så att den gångna veckans märkliga manövrer från vänsterpartierna, där trovärdigheten som regeringsalternativ liksom ställdes tillbaka en rejäl bid har påverkat förutsättningarna i svensk politik. Alliansens läge är obeskrivligt mycket bättre idag, än vad det var för en vecka sedan.
(Eller? Kommentarer från vänsterfolk välkomnas särskilt med ev avvikande åsikt.)
Tre personer utmärkte sig särskilt:
Jan Björklund gjorde verkligen bra ifrån sig. Lugn, saklig och inte alls några batongtendenser. Irriterade mig inte på honom en enda gång.
Lars Ohly. Fan vad bra han var! Han står som tydlig segrare bland vänsterpartierna. Visst, jag tycker att han har fel polititiskt, men han tror ju på vad han argumenterar för och argumenterar hederligt och med emfas.
Statsministern. Fredrik Reinfeldt var tillbaka i den form han var när han var som bäst i debatterna mot Göran Persson. Han lyckades till och med brilliera i en tidigare svag gren, miljöpolitiken.
Maud Olofsson var bra, men det hade jag liksom räknat med. Göran Hägglund var väl OK, utifrån det faktum att hans politik är till stora delar är djävligt dålig. Mona Sahlins jordnära charm funkade inte så bra, men något annat kanske man inte kunde förvänta sig efter veckans turbulens, som också utgjorde ett i det närmaste farsartat inslag i debatten.
Maria Wetterstrand gjorde bort sig rejält. Hon blev pressad. Rejält pressad och lyckades inte lyfta sig ur det, som man annars brukar kunna göra med några inövade klyschor om sådant som alla liksom ska tycka är bra. Tvärtom kom hon allt djupare ner i lervällingen i varje gång hon försökte försvara sin politik (som verkligen inte är fullt lika dålig som Maria Wetterstrand idag framställde den).
Det är självklart så att den gångna veckans märkliga manövrer från vänsterpartierna, där trovärdigheten som regeringsalternativ liksom ställdes tillbaka en rejäl bid har påverkat förutsättningarna i svensk politik. Alliansens läge är obeskrivligt mycket bättre idag, än vad det var för en vecka sedan.
Etiketter: regeringen, vänstern
2 Comments:
Jag tror faktiskt ohly inte alls tror på vad han säger. Och det är just därför han är så uppsluppen. Han har liksom gett upp.
Till och med en gammal sovjetkramare måste tillslut förstå att kapitalismen är enda vägen och att Alliansen faktiskt sköter Sverige bättre än de skulle ha gjort. Ohly har gett upp, han spelar bara med i den roll han blivit tilldelad.
Hehe.. jo, det kanske är svårt att veta vad han egentligen tror på, men att han vurmar för en annan världsordning än den kapitalistiska är ju helt klart.
Jag tyckte hursomhelst att han var klart bäst på den sidan skranket, om man säger så...
Skicka en kommentar
<< Home