Andres Lokko fattar inte Thatcherismen
Andres Lokko förkroppsligar i mångt och mycket den svenska kulturjournalistiken. Första gången jag blev varse om vederbörandes brister var när han började på SvD och som första åtgärd tog bort kategorin Metal från recensionskolumnerna. [sic]
Samma skribent försöker idag dra Margaret Thatcher i smutsen. Vad han inte verkar fatta var att Storbritannien var ett land i stor kris på 70-talet efter socialdemokratiskt vanstyre och massiv facklig destruktivitet.
Som jag skrivit om många gånger har Thatcher betytt OERHÖRT mycket för att vända denna avgrundslika misär. Hennes benhårda kamp mot socialistiska strävanden har också gjort landet rikast i Europa.
Lokko verkar inte fatta att många miljoner britter som idag lever ett gott liv skulle har varit fattiga om det inte hade varit för Thatcher och den med darr i rösten beskrivna "Thatcherismen".
Samma skribent försöker idag dra Margaret Thatcher i smutsen. Vad han inte verkar fatta var att Storbritannien var ett land i stor kris på 70-talet efter socialdemokratiskt vanstyre och massiv facklig destruktivitet.
Som jag skrivit om många gånger har Thatcher betytt OERHÖRT mycket för att vända denna avgrundslika misär. Hennes benhårda kamp mot socialistiska strävanden har också gjort landet rikast i Europa.
Lokko verkar inte fatta att många miljoner britter som idag lever ett gott liv skulle har varit fattiga om det inte hade varit för Thatcher och den med darr i rösten beskrivna "Thatcherismen".
Etiketter: journalistik, kultur, liberalism, marknadsekonomi, socialism
posted by Johan, PL&C at 12:10 em
2 Comments:
Bra skrivet. Andres Lokko är som vanligt bara pinsam när han övar politisk korrekthet i kulturvänstersvängen.
För övrigt hade Thatcher folket med sig, medan Scargill och Red Wedge-gänget (som Lokko älskar så mycket) definitivt inte hade folkligt stöd, något som av någon anledning brukar komma bort i vänsterskildringar av händelsförloppet. Hade socialisterna vunnit kampen hade det fortfarande varit väldigt "grim up north".
Statligt ägd, ineffektiv och otidsenlig gruv- och varvsindustri i avkrokar verkar utgöra en närmast erotisk lockelse på kulturvänstern, men jag antar att den typen av industrier ser bra ut på skivomslag och konstböcker, så de är väl nödvändiga ur det perspektivet...
Lokkos trötta och okunniga PK-gnäll får mig än en gång att tänka på Dead Kennedys visdomsord ur "Holiday In Cambodia"
"Play ethnicky jazz
To parade your snazz
On your five grand stereo
Braggin that you know
How the niggers feel cold
And the slums got so much soul"
Åk till valfri Londonförort och kalla de människor som lever bland smuts, knark och pitbulls för rikast i Europa... Torys lämnade de flesta människorna i smutsen när the City mile blev "rikast i Europa".
Skicka en kommentar
<< Home