En ny upplysning

Mot bakgrund av det förra blogginlägget om kreationisten som skulle föreläsa i Linköping, börjar man ju fundera på religionens roll i samhället.

Till att börja med: Sorry, men religion är nys. Du får gärna tro på precis vad du vill, men förvänta dig ingen intellektuell respekt om du säger att en 2000 år gammal bok innehåller vetenskapligt vederhäftiga fakta om världens och människornas ursprung.

Bibeln är ett rikt kulturhistoriskt dokument, men att använda ett sådant dokument som ett slags rättesnöre för hur man ska leva och behandla varandra är inget annat än helt koko.

Vi behöver en ny upplysningstid. En tidsanda som kan frigöra människan från "självklara" konventioner som hindrar oss att bli det vi vill vara och göra det vi drömmer om. Vi måste ta personlig ställning. Personligt ansvar. Tänka själva helt enkelt.

Kreationister i Linköping

Linköpings universitet har tydligen en fundamentalistisk religiös förening. Nu har samma förening bjudit en en tokfrans som tycker att en gammal sagobok är lika relevant (och till och med mer relevant) än vetenskapliga fakta.

Bra. Bjud in fler extremister. Låt dem komma med sina hemvävda kvasivetenskapliga teorier och bemöt dem med vetenskapligt valida argument.

Kanske kan en dialog så ett frö av sans i dem. Definitivt hindras tillflödet av nya kufar när dåliga argument skärskådas. Om inte annat kan tillfället användas till att dela ut foliehattar.

Inte helt Frisk

Alltså, den här mannen är bara för mycket. Flera bloggare har uppmärksammat den här artikeln. För Lars Frisk spelar det ingen roll om han eller de medlemmar han företräder och alla andra faktiskt får det bättre med regeringens politik. Han är ändå emot.

Det liknar mer religion än ideologi. Vad som än sägs, vad som än görs, är otvivelaktigt fel om den kommer från människor som Lars Frisk inte gillar. Något är ruttet in the state of Luleå och det är inte bara fisken.

Politisk strejk utlyst

Den 15 november ska tydligen syndikalisterna strejka. LO och TCO slänger mer ved på elden och hoppas på massornas gunst.

Politiska strejker hör inte hemma i en demokrati. Det känns lite tjatigt, men faktum kvarstår: Den nyligen valda regeringen genomför nu den politik man gick till val på. Ska vänsterextremister kunna använda fackliga maktmedel för att förhindra den politik som folket har valt?

Nu är det som tur är ganska ovanligt med syndikalister i normala företag, men tråkigt blir det för dem som drabbas.

Favoritminister Torstensson

Åsa Torstensson är min nya favoritminister! Trots ett visst opinionstryck (jäkligt pundigt) för cykelhjälmstvång står Åsa upp för att vuxna människor själva ska få ta ansvar för en sådan sak. Det finns fan hopp! :-)

Någon klok individ sa att vi går mot ett samhälle där hälften är förbjudet och den andra hälften är obligatoriskt. Individer måste ha frihet och känna eget ansvar, annars blir vi bara mindre och mindre som människor.

Fontänskallen

Ah! Livet är allt bra gott ibland. Nu kommer Ayn Rand's klassiker, Urkällan (The Fountainhead), som pocket! Release är tydligen den 16 nov. Mysig och livsbejakande sträckläsning i höstmörkret att vänta! Mmmmmmmums!

Hedersknyffel på uppdrag

Då och då i livet stöter man på en sån där människa som man bara imponeras av på alla sätt. Gustav Andersson på Centerpartiet är en sådan. Superskön kille med ett blixtrande intellekt och starkt driven av en vilja att förändra och förbättra.

Nu har han tydligen blivit vald till gruppledare i centerns landstinggrupp här i Stockholm, vilket innebär att chansen att bli landstingsråd är väldigt stor. Jättegrattis Gustav och kör HÅRRRRT!!! :-)

Gigantiska ord

Mathias Sundin skriver på sin alltid intressanta blogg, "I Chydenius fotspår", om Hans Tillys framträdande i morgon-TV. Tydligen beskriver han förändringen av avdragrätten för fackavgiften som ett "gigantiskt systemskifte".

Hans Tilly som leder ett fackförbund som skanderar "Go Home" till Lettiska byggjobbare med kollektivavtal i Lettiska LO som jobbar på ett företag som i laga ordning vann en offentlig upphandling av ett skolbygge i Vaxholm, tycker alltså att denna avdragsmöjlighet av fackavgiften utgör politikens kärna. Vattendelaren mellan de ideologiska alternativen i Svensk politik...

Karl är antingen helt jävla dum i huvet eller väldigt oärlig när han uttalar sig. Det är ju nästan så att man föredrar den där snubben med rutten fisk.

Hallå! Ni går plus...

Fackliga företrädare i hela landet är sura på att fackavgiften inte längre kommer att vara avdragsgill i deklarationen. Faktum är dock att arbetstagare i hela landet går plus på den nya regeringens politik. (För att inte nämna alla de fördelar ett bättre företagsklimat kommer att föra med sig.)

En av de största galningarna verkar vara Lars Frisk (kul namn på en sån kille) som tydligen vill kedja fast sig med en massa rutten fisk för att hindra den nyligen valda regeringen att genomföra den politik som man gick till val på.

En vändning

Den nya regeringen fick ju en lite ...ähum... skakig start. Inte desto mindre behåller man greppet om opinionen enligt SvD/Sifo.

I P1:s och Godmorgon världens satirprogram, "Public Service" brukar man kunna känna av stämningsläget i politiken ganska bra. Dagens härliga avsnitt tyder på att mediastormen har avtagit och till och med börjat vända.

Statsministern deltog i EU-toppmötet och skötte sig finfint, även om han såg liiite liten ut bland alla potentater.

Nu är det en massa internationell aktivitet på agendan framöver som sätter ljuset på andra ministrar (sådana som sköter sig bra och betalar tv-licens och sånt). Det skapar en andningspaus för både de åtsatta ministrarna och deras bevakare.

Efter att affärerna med Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò, m fl, har förlorat sitt momentum och därmed sin lyskraft, kommer eventuella KU-förhör inte kännas särskilt upphetsande. Statsministern kommer att kunna sitta och svara knastertorrt och korrekt som bara han kan. För alla icke inbitna och trogna vänsterister kommer funderingarna snarare ligga kring det futtiga i att använda konstitutionsutskottet som oppositionsplattform, än kring Statsministerns brott mot mänskligheten i sina utnämningar av ministrar.

Samma förhållande rådde omvänt i KU-förhören om hantingen av Tsunamikatastrofen, om man frågar mig. Inga stolta ögonblick för alliansen och nettoeffekten blev knappelunda positiv.

slutglassat

Centrum Mot Rasism mister sitt statliga stöd och det är hög tid.

Syftet är förvisso lovvärt, men det finns goda skäl att ifrågasätta Centrumets berättigande. Eller åtminstone deras statsfinansierade berättigande.

Bilden av Centrum Mot Rasism har präglats mer av tjaffs och skandaler än om åtgärder för att minska rasismen och effekter därav.

Det finns också en fara i att myndigheter och andra organisationer tar lättare på sitt ansvar att motverka rasism eftersom det finns den här organisationen som man tror jobbar med frågan professionellt och seriöst.

Bodströms fina moral

Lite småskojigt att höra Bodström i morse på radion säga att Statsministern gjort sig skyldig till ministerstyre. Han säger att "man får leta" för att hitta ett mer flagrant exempel på brottet mot regeringsformen och regeln (är det kap 7 § 11?) som säger att ministrar inte får lägga sig i enskilda ärenden.

Han kan väl börja leta hos sig själv. Inte minst i frågan om Pirate Baytillslaget...

Tjuvlyssnat på uppsalapendeln

Folkpartisten, prästen och hon som har givit den antiliberala påtvingade kulturkonsumtionen ett ansikte (ni vet, litterär kanon och hela det där köret), satt tydligen på uppsalapendeln igår och talade högt och brett med en polare om det sannolika i att hon antagligen närsomhelst blir tillfrågad att bli kulturminister.

Nu tror jag i o f s inte att det är så sannolikt, men HILFE! vilken läskig tanke.

Barnvakt "talar ut"

Nu är det fan bara för mycket! En tjej som har suttit barnvakt hos Anders Borg går ut och säger att det är skamligt och hemskt och förfärligt och hur hon blivit utnyttjad.

VILKEN förälder skickar kontrolluppgift, betalar källskatt och arbetsgivaravgift när man ger granntjejen en hundring för att kolla tv i vårt hus istället för hennes när ungarna ligger och sover?

Detta är ett sånt jävla lågvattenmärke för svensk journalistik.

Tjänstedirektivet

På måndag nästa vecka, kl 19, kommer utskottet för den inre marknaden sammanträda och rösta om tjänstedirektivet. Det är synd att det skulle bli så urvattnat, men det är väl bättre än inget. Urspungslandsprincipen borde ha varit kvar, men en bred överenskommelse är kanske är viktigare.

Det är en fråga som verkligen skiljer ut meningsmotståndarna på ett ideologiskt plan. Antingen är man för konkurrens och marknadsekonomi, eller så vill man skydda det egna landets produktion från aktörer från "låglöneländerna" i Europa.

Att handel över gränserna berikar alla inblandade är inte längre ifrågasatt. Inte ens av de svenska socialdemokraterna, även om man har vissa förbehåll.

Ändå är LO emot. Man säger sig värna arbetarna från öst, men det kan det väl i ärlighetens namn inte vara nån som tror på. Man skrämmer med obehagliga ord som lönedumpning och syftet är naturligtvis att konservera sin makt och sitt inflytande över den svenska arbetsmarknaden.

Vi har inget att förlora på att öppna upp våra gränser. Låt människor och företag använda sina komparativa fördelar till att konkurrera. Är den komparativa fördelen att man i sin del av Europa har ett lägre kostnadsläge och därmed kan erbjuda tjänster till ett lägre pris, måste man ju få använda det till sin fördel.

Polisanmälningarna spiken i kistan

Ja, det går ju inte att ha ett statsråd med polisutredningar hängande över sig. Synd. Jag tror att Cecilia Stegö Chilò verkligen kunde ha rensat ordentligt. Nu blir det väl Lena Adelsohn Liljeroth, som antagligen är bara strax mer vaken är Beatrice Ask.

Nu är det bara att köra

OK, Maria Borelius fick nog/vi fick nog av henne. Det känns av allt att döma som att kulturministern klarar sig. I morgon kommer budgeten och även om inte hennes gärningar glöms och förlåts minskar trycket på henne.

Nu har hon ingenting att förlora. Det är så gott som otänkbart att hon sitter kvar över ett val, så hon behöver inte oroa sig för den saken. Cecilia Stegö Chilò har nu en historisk chans att göra stora och nödvändiga förändringar av den svenska kulturpolitiken, för att sedan byta jobb något år innan nästa val.

Kulturen är absolut livsnödvändig. Den ger oss inspiration, stöd och tröst. I kulturen uppstår nya tankar och i den kan vi formulera drömmar om framtiden som i förlängningen ger oss någon slags kompass för hur vi ska möta morgondagen - i kärleken, på jobbet, i politiken och allt annat som är viktigt för oss. Den lär oss saker om oss själva och om människors interaktioner. Den kan belysa små tankefel idag som kan leda till folkmord imorgon. Därför är det så in i helvete viktigt att den fungerar. Det gör den inte idag.

Handelsministern en belastning

Tyvärr måste det sägas. Handelsminister Maria Borelius har blivit en belastning för regeringen och för utvecklingen mot en friare ekonomi.

Svart barnflicka är inte bra, särskilt inte när man behöver barnflickan för att man själv är upptagen på dagarna med att sätta sprätt på 700 riskkapitalmiljoner.

TV-avgiften en skitsak i sig, men bidrar till bilden av en sniken person som sätter sig själv över lagen. Gör sig själv till ett undantag. (Lite som sossetoppar så ofta blir)

Insideraffärer. Värst. Behäftar bilden av en girig person som skiter i de andra ägarna, de som inte sitter i styrelsen och därmed inte har samma information.

Nu tror jag i o f s inte att Maria Borelius är en alltigenom ond människa. En massa människor gör samma sak som hon och något måste ju göra henne till en bra handelsminister eftersom hon blev tillfrågad av människor jag tycker verkar kompetenta, MEN hon förstör för den ärliga kampen för ett liberalare samhälle, genom att bekräfta en negativ bild av högerorienterade politiker som många människor tyvärr har. Människor som går att övertyga om en liberalare politik i sak, men som kanske har svårt för att dela politisk dröm med en verklighetsfrämmande överklass med ringa eller ingen insikt i hur det känns att leva på marginalen vissa månader.

En liberalisering av ekonomin är nödvändig för att flera ska kunna påverka sin ekonomiska situation i positiv riktning, men Maria Borelius bidrar till att misstänkliggöra vår politik. Människor missleds att tro att den ekonomiska friheten har till syfte att bevara rika människors rikedomar, snarare än att skapa möjligheter för alla.

Det hela gör det också jävligt lätt för vänstern att lobba in tunga klasskampsbollar i vårt straffområde, så att säga. Tur att vingåkers stolthet sitter stukad och surar.

Det finns bara en sak för dig att göra Maria. Avgå.

Kultureliten tar ton

I en debattartikel i DN idag tar ett gäng författare, nån skådis och debattör till orda om det ytterligt hemska faktum att vi numera har en kulturminister som inte är socialist. Detta börjar låta tjatigt, men det ÄR verkligen ett bevis på hur viktigt maktskiftet var.

Det glada vänstergänget som har skrivit under artikeln är, vare sig det förstår det eller inte, tunga makthavare. De sätter sitt avtryck på hur vi tänker och känner när vi konsumerar det som de producerar. De vill inte ha en nyanserad debatt. De vill att deras norm ska vara vår. De vill tydligen inte ha en liberal kulturminister, oavsett var folket säger i val.

Om LAS

Arbetsrätten är ett rött skynke för LO och sossarna. Så fort någon knystar något om att rörligheten måste öka på arbetsmarknaden är det enligt dem inget annat än en attack mot den svenska modellen, de svaga och allting gott.

Inte desto mindre har vi en arbetsmarknad som funkar jäkligt dåligt. Edmund Phelps får nobelpriset i ekonomi och om jag minns rätt från min tid som student talade han en hel del om jämviktsarbetslöshet.

Man talar om en Beveridgekurva, eller UV-kurva. Alltså hur många som är arbetslösa (Unemployment) och hur många vakanser som samtidigt finns. Om många vakanser finns samtidigt som många är arbetslösa är rörligheten dålig. Ju närmare origo denna kurva kan förskjutas, desta bättre fungerar arbetsmarknaden.

När jag skulle skriva min uppsats om arbetslöshet var det närmast ett brott mot god smak att angipa problemet på det här sättet, som ett mikroproblem. Traditionellt har sysselsättningen betraktats ur ett makroperspektiv, där skiljelinjerna stod mellan att stimulera efterfrågan genom att öka den offentliga konsumtionen (Keynesianerna), eller att låta bli (Monetaristerna).

Att nobelpriset nu går till Phelps är ett tecken på att ett tankemässigt genombrott har ägt rum.

Vad har detta nu med LAS att göra, kan vän av ordning fråga sig. Man får tycka att LAS är hur bra som helst, men en sak kommer man inte ifrån: LAS minskar rörligheten på arbetsmarknaden. Bland annat genom att människor tvekar inför att byta jobb, även om det nya jobbet skulle vara bättre, med avseende på kompetensmatch, intresse och villkor, eftersom man då hamnar ”sist in” i en ny organisation.

LAS är också djupt orättvist. Inom nästan alla andra frågor eftersträvas en jämnare fördelning mellan dem som har och dem som inte har. LAS är precis tvärtom. Lagen skyddar dem som redan har jobb, har haft jobb länge och är etablerade på arbetsmarknaden med kunskap, kontakter och a-kassa, trygghetsråd och hela konkarongen, på bekostnad för dem som inte har haft jobb länge, eller kanske inte alls. Eller inte i Sverige.

Tänk på att varje regel som håller någon kvar på ett arbete också håller en annan människa utanför.

Partiledardebatt

Lyssnar på partiledardebatten. Det handlar väldigt mycket om handels- och kulturministerns barnpassning utan att betalat arbetsgivaravgift, vilket kanske i ett historiskt perspektiv kan förefalla en smula futtigt i jämförelse den veritabla skandalmaskin den socialdemokratiska regeringen har utgjort.

Några korta exempel:
Bodström hade svart städhjälp.
Anonyma förtalsmail från partiarbetare.
Tsunamiskandalen har så oändligt många aspekter.
Reinfeldt framställdes som pedofil och mördare i ssukampanj.
Jens Orback jämställde homosexualitet med tidelag (av misstag tvivelsutan, men ändå)
Lars-Erik Lövdéns sköna lägenhetsaffär.
Alla andra lägenhetsaffärer.
Bosse Ringholm... ojojoj... han är ju en vandrande skandal hela han...

Hmmm... man kanske skulle gräva lite i LO-fadäser såhär inför avtalsrörelsen.

Ris för egen rygg

I tisdagkvällens upplaga av SVT:s Argument var en facklig företrädare upprörd över att det blir dyrare att vara med i facket. Jag antar att det är eftersom regeringen har planerat att ta bort möjligheten att göra skatteavdrag för fackavgiften.

Att väcka frågan om hur mycket det kostar att vara med i facket, kanske också kan öppna medlemmarnas ögon för hur deras fackavgift används. Är det inte så att man faktiskt betalar ganska mycket om man t ex är med i IG Metall? Vad går pengarna till egentligen?

Ullenhag inger förhoppningar

Läste precis att Erik Ullenhag blir ny partisekreterare för Folkpartiet. Ett mycket trevligt besked. De behöver verkligen jobba med sina politiska idéer och ett bra första steg är att - som nu - byta en strateg mot en ideolog. Makten i sig betyder ju ingenting om man inte vill göra något av den.

Folket tycker "fel"

Den alltid lika knivskarpa Sakine Madon uppmärksammar på sin blogg hur en film som ingen vill se får miljonstöd av filminstitutet.

Suck. Lägg ner skiten.

Marknadsekonomi åt folket

Marknadsekonomi kanske inte är så dumt ändå? Den här galna diktatorn har lyckligtvis inga kärnvapen, men förtrycker sitt folk och låter idiotisk socialistpolitik köra över marknadsekonomin vilket får till följd att folk svälter.

Stäng kranen

Sverige ger bistånd till Nordkorea. Det rör sig om rent katastrofbistånd. Eftersom en galen diktator prioriterar satsningar på vapen och parader har folket inget käk. Men det handlar också om kunskapsöverföring. Glada lägervakter kommer till Handels för att lära sig sköta banksystem. Smakfullt.

Dags att maxa det politiska trycket. Katastrofbistånd, visst, men inte fan ska vi utbilda deras bankfolk. (och det finns en bortre gräns för när politiskt tryck inte längre räcker)

63 000 övergrepp

Hörde nyss en gripande dokumentär på radions P3 om ett mörkt kapitel av den svenska historien. Tvångssteriliseringarna.

Det talas inte till närmelsevis så mycket som det bordes om det här. Vedervärdigt i sig den syn vissa hade på den tiden. Socialpolitiken fick under makarna Myrdal en air av totalitaritet över sig. Människor ("sämre" människor) fick social välfärd i form av t ex barnbidrag av Den Goda Staten, men då hade samma stat också oinskränkt rätt till skattesubjektens kroppar, själar och avkomma.

Vedervärdigt också med den fruktansvärda brist på rättsmedvetande som ledde till att människor drabbades på felaktiga grunder. En flicka kunde anklagas för att ha "sprungit med pojkar" och efter bedömning av socialtjänsten dömas till denna stympning. Utan rättslig prövning. Utan rättvisa.

Maciej Zaremba har också behandlat ämnet i ett antal artiklar. Sök på DN.

Kan bli bra

Det har inte ens gått ett dygn, men den nya regeringen börjar redan verka! Och det inom principiellt viktiga frågor.

Hörde nu på radion att Mats Odell öppnar för en visserligen reglerad, men avmonopoliserad spelmarknad.

Aftonbladet gör ett stort nummer av att Carl Bildt och Statsministern är oense om arbetsrätten. Reinfeldt vill hålla sig väl med facket, inte minst nu inför avtalsrörelsen, men Carl Bildt har naturligtvis rätt i sak. Rörligheten på arbetsmarknaden måste öka och LAS är inte bara ett stort hinder för den rörligheten, lagen medför också stora orättvisor och bygger på en samhällssyn som präglas av en misstro till marknadsekonomi som i övriga delar (tom inom socialdemokratin) sedan länge tillhör gårdagen.

Jag kan lova den som läser den här bloggen att det kommer att handla en hel del om arbetsrätten framöver. :-)

Kung Carl

Carl Bildt är en superstjärna! Såg aktuellt nu ikväll hur han bara strålar. Antagligen tycker han att det är ganska kul att vara ordentligt på banan igen och nog sopar han den med både journalister och politiska motståndare.

Han fick några ganska torra frågor om mellersta östern och svarade mer uttömmande än vad någon hade förväntat sig. Man är liksom lite van vid superdiplomaten Jan Eliassons härliga sätt att uttrycka sig kraftfullt utan att egentligen säga någonting som har betydelse.

Uppenbart är att posten som EU-kommissionens ordförande finns på spelbordet och inom räckhåll för Carl Bildt 2009. Väl så. Vore väl kanon för både Sverige och kommissionen om han klev ut på den scenen.

Vilken planet?

Fortsättning på temat kul kritik... Finvänstern är naturligtvis helt skogstokiga nu efter utnämnandet av Cecilia Stegö Chilò som kulturminister! Smaka på detta:

"Sophia Artin, teaterchef Galeasen:– Detta är inte mindre än en krigsförklaring mot all kulturverksamhet och mot demokratin. Nu dör humanismen, nu dör konsterna..."

Alltså, vad lever en sån människa i för värld? Vad har man liksom för människosyn? Samtidigt som det är otroligt komiskt är det också tragiskt.

Kul kritik

Göran Persson sågar (helt oväntat) den nya regeringen. Det märks att tunnan är ganska tom när skramlet handlar om att det är en "enpartiregering"! Hihihi...

Roligast är ändå Marita Ulvskog. Hon är bekymrad över att Cecilia Stegö Chilò blir kulturminister och oroar sig för yttrandefriheten (mot bakgrund av timbrochefskapet). Timbro är väl tvärtom verkligen ett organ som närmast gjort sig känd för att värna yttrandefriheten!

Underbart också med Carl Bildts sätt att hantera pressen! Höll på att pinka på mig av skratt när jag hörde intervjun i morse där journalisten frågade om vilka misstag som Bildtregeringen gjorde som Reinfeldt-regeringen bör undvika.

Carl Bild svarar, ja, samtliga.

Journalisten ställd och brydd (det är liksom nåt som inte stämmer) frågar, samtliga?

Carl Bildt utvecklar, förklarar och utbildar med följande kommentar, "Mmm, samtliga misstag bör undvikas, det är min grundprincip på den punkten."

Hahaha... humor. Det är en ny grabb på gården och han tar ingen skit! :-D

Ninjaregering!!!

Vilken härlig regering! Några små undantag kanske, men på det hela taget en fantastisk regering. Mina favoriter i ordning:

Maudan. Vice statsminister och näringsminister. Kan antagligen sparka stjärt rätt så ordentligt i den så enormt viktiga frågan - villkoren för företag och företagare.

Carl Bildt. Vilken överraskning! Han är orsaken till att jag började intressera mig för politik och en bättre kandidat till utrikesministerposten finns inte.

Cecilia Malmström. Superkompetent och driver den principmässigt mycket viktiga frågan om parlamentets galna strasbourgresor för röstning.

Cecilia Stegö-Chilò. OJOJOJ!!! Nu är det antagligen fest på svt... inte! :-D Alltså, fasiken vad koolt att ta in timbrobossen som kulturminister. Stort.

Maria Borelius. Kan slå tunga högerbreddningar! Skärpt och kunnig.

Tobias Billström. Liberal! :-)

Hur man blir SD-sympatisör

OK. Det är jäkligt lätt att avfärda dem som puckon, korkade bonnläppar eller onda, elaka och trångsynta, men trots allt fick dom en jävla massa röster nu senast och jag tror att vi (som är invandringspositiva) har allt att tjäna på att försöka förstå orsakerna till att folk blir SD-sympatisörer.

Jag var med om en upplevelse som alldeles säkert kunde bidragit till att göra människor invandringsfientliga och kanske tippat någon över kanten till att bli sverigedemokrat.

Jag bor i en söderförort och skulle åka och hämta en tunnbrödrulle att käka till middag. Det var tre grabbar i 17-18-årsåldern på det lilla torget där korvkiosken är som var väldigt stökiga. Det skojbråkades dem emellan och vrålades oförskämdheter främst till varandra, men även liksom utåt mot omgivningen. En äldre dam åkte nästan omkull när en av killarnas flykt undan en annans skojbråksspark korsade hennes väg. Folk blev uppenbart störda av grabbarnas beteende och några blev säkert också skrämda.

På väg till bilen med min middag var jag tvungen att passera orostrion, varvid de ställer sig framför mig. Uppenbart ivägen. Uppenbart provocerande. De ser hotfulla ut. Långa, breda och arga. Jag blir lite rädd. Även om det vore helt korkat att angripa mig kände jag ändå att det skulle göra jäkligt ont att bli knuffad ner för trappan jag stegade mot.

Jag var tvungen att knuffa till en av dem för att komma förbi. Jag halvler och säger ”ursäkta”, liksom inte för att be om ursäkt, men för att be om att få komma förbi. Det hände ingenting och min rädsla kanske var obefogad.

Mitt obehag var dock inte obefogat. Det var tre grabbar som betedde sig som ena riktiga arslen. Och det är just det som är det viktiga i detta. Problemet var ju naturligtvis inte alls att de var invandrargrabbar. Problemet var att de betedde sig som arlsen. Men detta är antagligen något som vissa blandar ihop.

Orsakerna till detta är naturligtvis flera, men det är otroligt viktigt att komma ihåg en av liberalismens stora principer, att betrakta människor som individer och inte som representanter för grupper.

Captus Randtävling

Tidningen Captus har ju haft en essätävling med Ayn Randtema som nu är avgjord. Måste erkänna att jag gjorde ett tafatt försök att skriva ihop ett bidrag, men mitt under brinnande valrörelse var det svårt att få tid och inspiration över till att åstadkomma nåt vettigt.

Som tur var lyckades andra göra det med den äran! Vinnarbidraget är knivskarpt, stilmässigt nog nära hundraprocentigt "randianskt" och mycket inspirerande. Himmelen är Svart heter vinnarbidraget som är skrivet av Dominika Borg. Något säger mig att vi bör lägga det namnet på minnet! :-)

Och just det. Om du gillar essän och ännu inte har läst Och världen skälvde, har du en grundvalsomskakande upplevelse framför dig! Mycket nöje...

Lysande om bostads"marknaden"

Bostadsmarknaden fungerar inte. Något måste göras. över hundratusen står tydligen i bostadskö i sthlm och det lär inte bli bättre på just den punkten, nu när tillväxten också börjar växlas ut i nya jobb - inte minst i storstäderna.

Min gamla lärare i politiskt teori från Linköpings Universitet, Nils-Eric Sandberg, har idag tillsammans med nån polare en lysande debattartikel i dagens SvD Brännpunkt med lite nya idéer för bostadsmarknaden.

För nya idéer måste till. Den politik som går ut på att sticka huvudet i sanden och hoppas på tur försvann förhoppningsvis med Göran Persson och hans glada gäng. Hoppas några i den mer liberala sfären av den nya riksdagen tar upp den här bollen och gör något av det.

Trafiksituationen i Sthlm

Nu är det snart dags att åka iväg till kontoret. Helst av allt vill man ju ta bilen, men det kostar fläsk att parka på skeppsbron och så här dags får man ju köa rätt så duktigt innan man kommer dit. Dock jäkligt skönt att sätta sig till utan främmande hostande människor i närheten.

Man kan gå, men det tar över en timma och det är liiite för långt. Skönt med frisk luft dock.

Tunnelbana. Ja, det funkar i regel finfint på morgonen. Tuben håller tiderna ganska bra nuförtiden på förmiddagarna, skulle jag vilja påstå, men det är klart, jag åker ju sällan tidigare än så här, så jag vet inte hur det är vid halvåttatiden.

Det får blir tunnelbana, så får vi se om det kanske blir promenad hem...

OK... första posten...

Vi behöver mer av fred, kärlek och kapitalism i vår värld! Jag vet inte hur mycket jag kommer att skriva på den här bloggen, men när jag kommer på nåt klokt att säga som har att göra med hur vi ska få mer fred, kärlek och kapitalism kommer jag att göra det här.